chyde.blogg.se

Ny musikvideo.

 
 
 
 
 
 
 
Eran enda,
- Chyde

Uppvaknande.

 

Brorsan lever inte längre.

Och ofta slår tanken mig hur skört livet är. Kanske är det därför jag känner allting så jävla stort, för att jag vet värdet av det. Och djupet av varje stund. Och hur viktigt det är att vara genuint lycklig och ha en bra tid här på jorden. Jag funderar ofta på vad mitt syfte här är. Alla är här tror jag, av olika skäl för att uppleva sin resa och på så sätt växa som själ och ta med sig dessa erfarenheter till andra sidan.

Kanske är det inte menat att jag ska VETA mitt syfte utan bara göra det som jag känner är rätt för mig och därmed uppfylla det. Men en sak jag alltid känt är att jag är menad för något stort. Om det är alla små stunder som adderar till någonting större eller någonting märkbart större vet jag inte. Och jag vet att detta inte har med mitt ego att göra. Det har inte med mitt huvud överhuvudtaget att göra. Det har med mitt hjärta. Jag känner det djupt inom mig och har alltid gjort.

Som ung var jag ofta frustrerad för att jag kände mig ohörd. Eller att bara för att jag var "barn" kom mina ord inte riktigt fram. Men jag tänkte alltid större och ville alltid mer. Och jag fortsatte kommunicera med världen. Vare sig det har varit här, eller i mina låttexter, eller på gymmet. Alla människor som kommer min väg och som jag bryr mig om vill jag försöka hjälpa och utveckla och stärka. Det ligger i min natur.

Det är Sanningen. Och sanningen är alltid sanningen.

Man får perspektiv. Och även om jag ibland fruktar döden i rädslan för att det ska vara slutet, vet jag att det finns mer. Jag upplever mer spirituellt och i ett högre medvetande än många och det är jag medveten om. Men kanske är det bara min rädsla att allt inte ska betyda något i slutet av dagen som känns mest. Eftersom att allt jag gör betyder allt för mig. Och att de människor jag älskat har jag älskat med hela mitt hjärta. Och de vägar jag valt har jag gått med hela själen.

Kanske är det bara att jag vill att världen ska veta det.
Eller att Du ska göra det. Oavsett går livet vidare... och även om jag saknar vissa stunder jag upplevt som min högsta lycka hittills i livet är sanningen sanningen och den är det oavsett vad jag sätter för känslor eller tankar till den. Så jag är tacksam för allt.

Om jag dör, vill jag ha fyra låtar spelade på min begravning:

1. Gladiator - Now We Are Free
2. Deva Premal - Om Namo Bhagavate
3. Clannad - I Will Find You
4. Justin Timberlake - Mirrors

I den ordningen.


Eran enda,
- Chyde

Förstå dig själv mer.

 
Hela mitt liv har jag fått höra att jag är intelligent. Att jag är på en annan nivå. Att folk är bekväma med att öppna upp sig för mig. Att dom kan vara sig själva med mig. De känner sig förstådda. Hörda. Sedda. Är det för att jag är bättre än alla andra? Är det för att jag är nån slags gud? Är det för att jag tror nåt om mig själv?

Nej. För att jag vet. Jag vet mig själv. Jag förstår mig själv. Så alla ni som tänker "Han tror han är nåt"... Nej, jag tror inte. Jag vet. Jag vill att ni frågar er själva istället: "Vem är jag?" För just nu vet jag mer om många av er än ni vet. Och jag bryr mig inte ens om er. Ni tillför inget värde i mitt liv. Så det säger en hel del.

När var senaste gången du rannsakade dig själv. Hur känner du dig älskad? Vad uppskattar du? Varför känner du som du gör i olika situationer? Studera. Studera. Studera. Du kan studera tusentals fucking ämnen i skolan och hundratals fucking kurser men du har inte ens tänkt tanken att studera DIG SJÄLV? Studera din partner? Din familj? Dina vänner? För att förstå dig själv och dom bättre? 

Hur kan man bara passivt gå runt och må dåligt och inte ifrågasätta varför? Varför accepterar man att något bara "är det som det är"? För att alla andra gör det. Och det neutraliserar allt. Ju fler som gör något desto mer "accepterat" blir det. Inte lika konstigt om många gör det right? Men lyssna, du SKA inte behöva gå en hel livstid och må skit. Eller göra saker du inte vill. Eller vara med människor du inte vill.

Wake the fuck up! "Man ska inte döma"... Fuck off. Det är precis det man ska. Du ska döma. Du ska ha åsikter. Det är din mänskliga rättighet. Du kommer göra det iallafall omedvetet, så du kan lika gärna göra det medvetet och FÖRSTÅ att det är en naturlig del av att vara människa. Vi dömer alltid människor, situationer, omgivning, beslut osv. Det är väldigt viktigt att lägga värde i att döma. 

Vi kan gå ännu djupare. Varför dömer människor? Medvetet som omedvetet? För att kalibrera det vi ser hör känner luktar osv till information för vår hjärna att avgöra om det är BRA eller DÅLIGT. Och BRA och DÅLIGT är olika saker beroende på om det är enligt din moral och dina värderingar och hur DU i din medvetenhet tänker eller vad dina gener, dina celler tycker på en biologisk nivå.

Tillex: Du kan tänka "Nej jag ska inte döma en uteliggare och knarkare bara för att han är smutsig och beter sig konstigt. Han är också människa". Men du kommer samtidigt känna lite obehagskänsla "Tänk om han gör nåt mot mig." och du känner obehaget i närheten av honom för att det hotar din överlevnad och det gillar inte dina gener på en biologisk nivå så dina instinkter kickar igång och du känner saker. Detta SAMTIDIGT som din hjärna försöker göra logik av situationen och tänka "nej jag ska inte döma, jag är en bra människa" yadayadayada.

Är ni med? Bra. Inte? Läs om.
 
Det är därför jag fått höra det jag fått höra genom mitt liv. För att jag studerat mig själv under många år. Och mina flickvänner. Mina vänner. Mina kamrater, kollegor. Min familj. Människor. Jag förstår mig själv mer än nånsin idag och jag har en djupare förståelse för dom i min närhet nu vilket gör att jag kan uppskatta dom, kommunicera med dom och älska dom på DERAS SÄTT vilket gör våran relation bättre.

Lyssna igen... DERAS SÄTT. Inte mitt sätt.

Vi får ofta höra att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Man lever i en slags illusion att bara för att "JAG" är såhär så är den andra så. Jag tampas ibland själv med denna tanke. På ett sätt är det så. Rent biologiskt. Vi känner samma saker kring vissa saker. Hunger. Trötthet. Kåthet. Lust. Etc. Men som människor är vi alla olika i vårt sätt att vara på. Alla har sin historia. Och det inkluderar hur dom vill bli bemötta, hur dom vill bli tilltalade, hur dom vill bli behandlade, och älskade.

Detta är varför det är så viktigt att förstå sig själv och dom i ditt liv.
Så det är det jag gör varje dag. Och kommer göra tills den dagen jag dör.
För jag vill leva ett bra liv och ha ett bra liv med dom i min närhet och jag ber inte om ursäkt för det.

That's all.


Eran enda,
- Chyde

Vila i frid storebror.

Inatt fick jag ett besked ingen ska behöva få om någon de bryr sig om. "Richard är död..."
 
Va? Min storebror? Död?
 
Så om jag på något sätt inte är "mig själv" dessa dagar så vet ni varför. Min familj håller nu på handskas med det här och jag har själv inte riktigt förstått att jag inte kommer träffa min bror igen. Och nästa gång blir i en kista. Och dessutom den sista. I det här livet.
 
Jag vet att du var stolt över mig... Du sa ofta att du var glad att jag var så stark och valde rätt väg i livet. Du visade kärlek fastän du mådde som sämst och trots mycket ånger över vägarna du valt i livet så kände jag alltid att du älskade mig. Det sista du sa var att du läser min blogg, kollar mina youtube videos...
 
...Att du saknar mig.
 
Jag saknar dig också.
Vila i Frid min BREDDA. Vi ses på andra sidan.
Nu är smärtan över. Jag ska fortsätta göra dig stolt.
 
Kärlek från din lillebror <3 och resten av din familj..
 
 

Tankar om natten.



Jag drömde om dig igen.

 
 
Jag drömde om dig igen. I drömmen spelade jag upp en låt jag gjort om dig... Du stirrade ner i golvet... Och lyssnade... Sedan kramade du mig och började gråta. "Jag saknar dig så jävla mycket" sa du och grät ännu mer... "Och jag dig" svarade jag, och mina tårkanaler fylldes. Sedan öppnade jag ögonen. Tårarna rann. Smärtan försvann sakta...

Klockan var ett på natten och jag hade somnat på soffan. 
 
 

Eran enda,
- Chyde

Videoblogg.

 
 
Har börjat med att filma mer nu. Har mycket på gång. Detta är bara början. Känner mig mer levande än nånsin och i kontakt med vad mitt syfte här är. Musiken produceras nonstop. Träningen görs varje dag. Jobbar med scheman och online klienter. De har den bästa fucking PT:n i Sverige. För jag tränar inte bara deras kroppar. Jag tränar deras psyke och stärker deras själar.

Om ni vill ha mer videos likt de ovan, kommentera gärna, eller fortsätt kolla in. Jag ser hur många ni är som besöker min blogg oavsett om jag är aktiv eller ej. I fucks with you. Tack för det. När jag når mina mål i livet kommer ni nå era. That's my mentality. För jag vet att många av mina mål ingår i att få er nå era.

Nu återgå till musikskapandet.
Kärlek.

Eran enda,
- Chyde

Motivationssnack.

 
 

Avsnitt 1 - Följa samhället eller vara egen

Har länge haft tankarna på att öppna en Youtube-kanal där jag pratar om ämnen som är viktiga att prata om: psykisk ohälsa, depression, känslor, tankar, vilja, drömmar, mål. Sådant som vi ofta hamnar i grubbel om. Kanske för att väcka lite nya perspektiv och ge dig en ny insikt eller för att helt enkelt väcka det som vi många döljer under ytan.

I det här avsnittet har jag med mig en god vän, där vi pratar om huruvida man ska följa samhällets ramar och normer eller inte samt vad som sker när man väljer att kliva utanför boxen av vad som räknas som "normalt" och "framgång" hos andra.

FÖLJ OCH DELA KANALEN SÅ FLER FÅR SE.

Klicka HÄR för att komma till videon.

Eran enda,
- Chyde

 

Emotionella varelser.

 
 
Vi är alla emotionella varelser. Vi styrs av våra känslor, både medvetet och undermedvetet. De val du gör baseras på det du känner. Så när något händer som gör dig extremt upprörd, ta ett steg tillbaka och tänk efter. Vad är det som händer? Varför reagerar jag så starkt? Får du ett svar där du förstår varför, reflektera kring det och samla dina tankar och deal with it. Om du inte förstår varför, släpp det. Det är bara onödig energi. Energi som du kan lägga på annat som lyfter dig.

Lätt att säga, tänker du. Ja, det är det. Att göra... Not so much. Just därför så gör jag det. Just därför vill jag att du gör det. För att bara göra allt som är lätt i livet kan vem som helst göra. Och du är inte vemsomhelst. Du kan mer än så. Det är bara att kasta sig ut och prova. Det värsta som kan hända att allt går åt helvete. So what? Det är inte hela världen. Bara en liten storm i din värld, och även den går över. Tills dagen då du gått igenom så många stormar så den värsta endast känns som en lätt bris...

Det är där jag vill att du ska vara.

Det är i att ständigt utmana sig själv psykiskt man blir starkare. Härdad. Hårdhudad. Varför ska man behöva vara det? Varför kan man inte bara glida runt och vara känslosam och rida på känslostormar? Det är faktiskt okej att inte vilja vara hård! Well, för världen är hård så därför måste du vara det också om du vill överleva. Jag säger inte sluta känn och sluta bry dig om dina känslor, jag säger bara sluta rida på dom passivt och börja medvetet välja vad de betyder för dig och du vill göra med dom.

Det är mycket som gör mig upprörd idag med världen. Men det finns också mycket jag älskar med att leva, så jag tillbringar det mesta av min tid och energi på det. Och att producera innehåll för världen. Plantera min säd. Sprida mina gener i form av DNA i mer än mänskligt format. Pissa revir. Det är därför jag inte tränar "normalt". Det är därför jag inte har musik som en "hobby" utan gör musik dagligen och helhjärtat. Det är därför jag inte har halvdana förhållanden and fuckarounds. Cuz I don't fuck around.

Det är inte bara för en egoboost jag vill att alla ska veta vem Chyde är. Jag medger, jag tycker om bekräftelsen. Jag älskar den. Den fucking driver mig. Men största anledningen jag vill sprida allt som är jag att göra är för att så länge jag är här på jorden är mitt uppdrag att ge så mycket värde som möjligt till så många som möjligt. Beröra, göra impact, skapa förändring. Göra världen till en bättre plats, ord för ord, handling för handling. Hjärta för hjärta. Själ för själ. Kropp för kropp.

Jag känner att det är emot min natur att INTE leda världen mot en bättre plats, stärka män och älska kvinnor. Det är vad jag känner. Och det har jag reflekterat kring i många år. När jag var yngre kände jag bara och drevs mycket av det vilket gör att jag gjort saker jag idag slår mig själv på pannan över och nästan drar skamkudden över mig. Men tack vare att jag backat bak, tänkt efter, förstått mina känslor och handskats med dom ELLER inte förstått dom och kastat iväg dom, så har det givit mig ett mer emotionellt kontrollerat liv.

Det var det jag ville dela med mig av idag.

Eran enda,
- Chyde

Välkomna.

 
 
Många nya besökare. Välkomna. 

Vem är jag?
Jag kallas för Chyde. Är 23 år, gammal själ i en ung kropp. Jag är en naturligt född ledare, revolutionär, rebel, krigare, poet och en av mitt slag. Kaxigt tänker du. Vilket ego, tänker en annan. Men jag är bara rak på sak. Visst, jag kan välja mina ord för att på bästa sätt nå dig. Smörja in sanningen i bekväma omskrivningar. Men eftersom vi alla fungerar olika så är det i praktiken omöjligt att anpassa ord och budskap för allihop, så låt oss skippa förspelet.
 
Om det är nånting jag lärt mig under åren är det att folk glömmer bort det man säger och gör. De kommer ihåg hur man fick dem känna... De minns känslan av det du sa eller gjorde. Så känn mig. Känn mina ord. Rakt i solarplexus. Exakt där. Rakt i hjärtat. Precis där. Och nu tänker du... det känns som han tänker mina tankar? It's because I'm in your mind... eller i min egen så pass mycket att jag vet hur du fungerar.
 
Jag tror på spöken. Andar. Själar. Jag tror på aliens, varelser från andra planeter. Jag tror på mig själv. Jag tror på dig. Jag tror på moder jord och människans natur och att ju mer grundade vi är, ju mer jordade vi är, desto mer faller sig resten på sin plats. Att känna in sina rötter. Känna sina instinkter. Likt ett rovdjur. Det primitiva. Behoven. Känn dina mänskliga begär... Känn din kropp. Känn din puls. Lyssna till din andning... Blunda... Andas in... Andas ut. Öppna ögonen... Du lever.
 
Jag tror på ett högre medvetande och att balansen mellan att vara så jordad som möjligt, samt uppnå så högt medvetande som möjligt är det som skapar balans, yin och yang. Det som gör att man hittar "lycka", då man är fri. Man är fri i vetskapen om att man är så i kontakt med sin natur och i sån kontakt med det högre. Det skapar en frihet. Det gör att dina andetag kommer ner djupt i lungorna och du slutar andas på ytan. Det gör att dina tankar får distans och du får perspektiv, eftersom du ständigt letar dig högre i din förståelse hos dig själv och andra... Du börjar förstå att du är under ständig utveckling och att du inte är dina tankar eller dina känslor. That's when shit gets real. Mer om det imorgon... Vem du är.

Jag stannar där... Vill skriva mer, men ska återgå till musiken, som jag också gör dagligen.

Det var om mig för idag.
Vem är du?
Berätta lite om dig. Klicka på kommentera...'
 
Eran enda, 
- Chyde

It's all in a state of mind...

 
 
Hur jag än vrider och vänder lyckas jag inte få rutin på bloggandet. Kanske är det för att jag tagit tag i musiken igen, börjat skriva av mig där. Kanske är det för att jag kommunicerar med många människor dagligen så att jag tillslut inte har nåt mer att ge. Kanske vill jag inte berätta vad jag tänker längre...
 
Står mellan att vilja behålla allt för mig själv och aldrig blotta mig nå mer samt en vilja att visa hela världen mer av mig. Jag lutar mig alltsom oftast åt det sistnämnda. Men ibland sena nätter kommer den där känslan krypande. Den där känslan av man inte vill veta av någonting. Tomheten. 
 
 

Jag älskar att leva. Så det blir den där paradoxala känslan igen. Kanske är det bara vad jag lever för som ändrats. Jag vet inte. Men vad jag däremot vet är att jag slutat bry mig. Juli 2016 förändrades allt. Det som jag hade byggt upp som min verklighet försvann över några veckor. Upp till den punkten i mitt liv hade jag alltid känt att allting var av en mening. Allt var en del av min resa. Jag förstod syftet med mina erfarenheter. Jag förstod att det var en del av mitt liv. Men efter den 23e juli kände jag för första gången plötsligt att jag inte längre visste vad min verklighet var. Och att det som jag trodde var min verklighet endast var en illusion. Livets matta svepte under mig, jag ramlade och där förändrades allt. 

Har alltid överlevt... Har alltid klarat mig. Det är därför jag alltid säger så. Men det jag kämpade för, det livet jag ville ha och hade byggt upp, fanns plötsligt inte där längre. What the fuck was I fighting for? Så efter det har jag bestämt mig, jag tänker fortsätta slåss för mig själv. Jag tänker göra exakt det jag känner för. Det var inte direkt så att jag inte redan gjorde det innan juli 2016 men vissa saker som jag tvekat över tänker jag inte tveka över längre. Det är därför jag börjat tatuera mig. Det är därför jag börjat prova saker jag inte provat förut. För vi lever bara nu. Det här är bara en period. En dag lämnar min själ den här kroppen och går vidare. Tills dess kommer jag ta risker. Jag kommer leva on the edge. Jag kommer sträva efter mina mål och drömmar, även om de är större än majoriteten av medelsvenssons. Jag kommer fortsätta vara extrem. Jag kommer fortsätta vara mer av mig. Jag har bara börjat...

Watch me.
Mörka tider matar mitt ljus.
 
 
Random bild från när jag skriver musik.
För att se min senaste musikvideo klicka
HÄR!
HÄR!
HÄR!
HÄR!

Långt inlägg med många bilder.

 
 
 
OK, eftersom jag på något vänster alltid drar ut på skrivandet här så tänker jag kompensera det med att skriva ett längre inlägg. Det kommer vara oredigerat då jag bara låter orden flöda. Det är lite som jag låter mig handskas med livet i övrigt: Går på känsla.
 
Kanske även därför jag inte passar ihop med stora folksamlingar eller i ett system som bara är. Jag är den som skapar systemet och den enda gången jag vill vara bland stora folkmassor är om de är där för mig. Själviskt, kanske. Men jag känner mig själv. Så ja skulle snarare kalla det självmedvetenhet. Jag tror på det att den som känner sig själv bäst kommer komma längst. Och att folk försöker nå sin fulla potential tvärtom, genom att eftersträva en bild utåt om hur bra dom är.
 
 
 
"Kolla på mig, jag har köpt lägenhet. Kolla på mig jag har en fast anställning. Kolla på mig jag har köpt en bil. Kolla på mig jag festar på Stureplan. Kolla på mig, jag dricker dyra drinkar och äter på dyra restauranger." Och ta mig inte fel, jag tycker man ska fira sina åstadkommanden. Men när man sitter där med alla sina saker och ändå inte känner lycka, ändå inte känner sig in-tune med sig själv. Om man sitter där och ändå klagar över sitt liv. Om man gör allt det där, för att ens föräldrar säger det, ens partner vill det, traditionen, eller samhället säger det.
 


 
Man försöker sträva efter ett åstadkommande genom andra faktorer utifrån, utan att bygga sig själv inifrån ut.
 
Så självmedvetenhet... Ju mer du lär känna dig själv desto mer kommer du kunna bygga ett liv som är 100% äkta för dig. Det är därför jag lämnat anställningar. Det är därför jag lämnat människor. Det är därför jag är vaken sent och går upp senare. Det är därför jag sitter uppe på nätterna och gör musik. Det är därför jag tränar på eftermiddagen / kvällen. Det är därför jag står och steker middag kl 21-22 på kvällen. Det är därför jag går in helhjärtat i mina kärleksrelationer. Det är därför jag inte går på fester. Det är därför jag inte dricker alkohol. Det är därför jag inte röker. Det är därför jag inte tar droger. Det är därför jag endast har ett fåtal i mitt närhet som jag ger min lojalitet, trohet och min tid till. It's just who I am.
 
 
 
Så många av mina inlägg handlar om just det. Jag frågar dig vem du är och försöker väcka tankar hos dig som läser att; om du inte gör det du älskar i ditt liv just nu... begår du ett brott mot din mänskliga rättighet. Vi är här nu... och vi kan försvinna närsomhelst. Så vad gör du i ditt liv nu? Tar du vara på den här fantastiska möjligheten? Eller följer du alla andra för att sedan sitta där olycklig, leva för helgerna, hata måndagar och klaga över att du aldrig får tid till det du vill? Jag vet iallafall att jag inte vill vara den som ångrar något på min dödsbädd.
 
Jag är inte perfekt. Långt ifrån. Och tror inte ens perfektion existerar eftersom allting är relativt. Och jag dömer inte dig. Jag kämpar varje dag mot mitt ego och försöker uttrycka mer kärlek. I allt jag gör. Nånstans är jag som lyckligast, inte bara när jag gör som jag vill i mitt liv utan ger andra så mycket värde som möjligt. Kärlek. Fina ord. Delar mina tankar. Delar min passion. Min träning. Min musik. Det är därför jag pumpar ut innehåll. Planterar min säd i denna värld. Markerar mina revir. Delar allt jag är.
 

Det är bara så jag är. Hur är du?
Nu tänker jag dra och träna. Stay tuned för mer.
Jag har ett förslag dessutom. Tänkte börja spela in videologgar. Är det något som skulle vara av intresse? Och isåfall vad vill ni se? Del i vardagen? Matlagning? Träning? Musikskapandet?

Tell me.

Views.

Har aldrig haft långt till mina känslor. Men skrivandet har hjälpt mig uttrycka mig. Jag tror det var därför jag skrev texter redan som 10-11 åring och började göra musik:

Lyssna här.
 
Det var även skrivandet som tog mig igenom tunga stunder. Av ilska... Av sorg... Av tomhet. När min första flickvän var otrogen mot mig. När min pappa drog och lämna allt. När jag gjorde slut med min första riktiga kärlek trots att hon betydde allt för mig. När jag gick igenom aborten till det som idag skulle varit mitt barn...
 
Ibland sitter jag, som nu, och tänker: Shit vad mycket jag tagit mig igenom ändå. Och gått igenom överlevande. Andra sekunden sitter jag och tänker på att jag inte klarar av det här mer. Det är lite så panikångesten har varit tidigare. En slags krypande känsla av att behöva få utlopp på något sätt. Fort. Det har gått från att ligga i fosterställning på golvet, till att ringa nödnummer till mottagningar för självmordstankar, till att slå sönder mina knogar i betongväggar, till att skära mig i underarmen...

Listan kan göras lång.

Det låter som att jag är värsta emo't som inte gjort annat än gräva ner mig... Men tvärtom, det har gjort mig ödmjuk. Det har gjort att jag ger. Att jag vill få andra le. Jag vill ge dom hopp. Jag vill ge dom det jag inte kunde ge mig själv. Det min pappa inte kunde ge mig. Det mina flickvänner inte gav mig. Det mitt hem inte gav mig. Det jag blev tvungen att lära mig själv ge mig själv...

Kärlek.

Så när jag gör det jag älskar... Musik... Eller drar och tränar, då menar jag det.
Så när jag säger att jag älskar dig, menar jag det.
Och jag gör det med allt jag har.


För jag vet hur det är att inte känna någonting.

 
 

Storhet.

 
Folk säger "vad stor du har blivit", jag hör hellre att mitt hjärta är det. Jag ser hellre att min själ lever ut. Jag känner hellre att min intelligens ökar och mitt medvetande expanderar. Detta du ser är bara ett skal, en fasad jag genetiskt föddes med och som jag med hjälp av matvanor, fysisk aktivitet och levnadsvanor kan påverka. Och eftersom hela min livsfilosofi är att göra allting storartat i sitt eget namn från de stora till det allra minsta, är kroppen inget undantag till det jag vill ska växa. Så även om träningen är högt prioriterad, är den inte det det största hos mig och det kommer jag låta världen veta. För det är inte vad du har, utan vad du gör utav det. Alla är vi stora, alla bär vi på storhet, frågan är bara vilka som ser det och vilka som låter den levas ut. Så här är jag, och lever ut mig själv. 

Så vem är jag? Jag är som du, energi som vaknar varje morgon på planeten Jorden och likt alla andra människor vid något tillfälle, lika nyfiken på meningen med min existens som dig. Nyligen fyllda 22 år gammal. 105 kilogram kroppsvikt. 1.78 centimeter kroppslängd. Stort skägg. Ärr på mina underarmar. Ärr i mitt hjärta. Sorg i mina ögon,  styrka i mitt blod. Alltid varit egen, men levt på egen hand sen jag var 15. Tjänat mina egna pengar, flyttat ut hemifrån och jobbat på mina drömmar. Från det att jag var 11 år gammal var det musiken:

soundcloud.com/chyde

Och sedan jag var 18 år gammal har det varit träning. Musiken var som poesi, ett sätt att formulera mina känslor. En slags terapi där jag skrev ned mina tankar och delade dom med omvärlden i hopp om att hjälpa någon annan som också behöver terapi i form av någon som vet vad dom känner eller går igenom. Träningen å andra sidan, är bara ett stort utlopp. Jag går in i gymmet och tänker inte på någonting annat än vad jag är där för att göra; mitt bästa. All frustration, alla minnen, alla trauman, alla tårar kommer ut genom svetten som rinner. För varje andetag. För varje repetition tills det gör ont och jag fortsätter lite till... jag lider hellre med en smärta som stärker mig än smärtan som tidigare dödat mig. Jag lever.

 
Gör du?

Varför läser Du min blogg?

Ni som har läst den här bloggen länge... Tack! Ni som precis börjat läsa... Välkomna.

Jag vill inte göra det här till bara mig själv, utan jag vill ta er med mig på min resa. Det har jag alltid velat. Syftet med denna bloggen är att inspirera, motivera och transformera dig till ett starkare Du. Fysiskt, psykiskt och spirituellt. Allt i ett. Så gör mig en tjänst: Om något av det jag skrivit hjälpt dig, eller påverkat dig på något sätt, skriv i kommentarsfältet! Vill veta vem just Du är och varför Du läser min blogg.


Vad väntar du på?


Eran enda,
- Chyde