chyde.blogg.se

Välkomna.

 
 
Många nya besökare. Välkomna. 

Vem är jag?
Jag kallas för Chyde. Är 23 år, gammal själ i en ung kropp. Jag är en naturligt född ledare, revolutionär, rebel, krigare, poet och en av mitt slag. Kaxigt tänker du. Vilket ego, tänker en annan. Men jag är bara rak på sak. Visst, jag kan välja mina ord för att på bästa sätt nå dig. Smörja in sanningen i bekväma omskrivningar. Men eftersom vi alla fungerar olika så är det i praktiken omöjligt att anpassa ord och budskap för allihop, så låt oss skippa förspelet.
 
Om det är nånting jag lärt mig under åren är det att folk glömmer bort det man säger och gör. De kommer ihåg hur man fick dem känna... De minns känslan av det du sa eller gjorde. Så känn mig. Känn mina ord. Rakt i solarplexus. Exakt där. Rakt i hjärtat. Precis där. Och nu tänker du... det känns som han tänker mina tankar? It's because I'm in your mind... eller i min egen så pass mycket att jag vet hur du fungerar.
 
Jag tror på spöken. Andar. Själar. Jag tror på aliens, varelser från andra planeter. Jag tror på mig själv. Jag tror på dig. Jag tror på moder jord och människans natur och att ju mer grundade vi är, ju mer jordade vi är, desto mer faller sig resten på sin plats. Att känna in sina rötter. Känna sina instinkter. Likt ett rovdjur. Det primitiva. Behoven. Känn dina mänskliga begär... Känn din kropp. Känn din puls. Lyssna till din andning... Blunda... Andas in... Andas ut. Öppna ögonen... Du lever.
 
Jag tror på ett högre medvetande och att balansen mellan att vara så jordad som möjligt, samt uppnå så högt medvetande som möjligt är det som skapar balans, yin och yang. Det som gör att man hittar "lycka", då man är fri. Man är fri i vetskapen om att man är så i kontakt med sin natur och i sån kontakt med det högre. Det skapar en frihet. Det gör att dina andetag kommer ner djupt i lungorna och du slutar andas på ytan. Det gör att dina tankar får distans och du får perspektiv, eftersom du ständigt letar dig högre i din förståelse hos dig själv och andra... Du börjar förstå att du är under ständig utveckling och att du inte är dina tankar eller dina känslor. That's when shit gets real. Mer om det imorgon... Vem du är.

Jag stannar där... Vill skriva mer, men ska återgå till musiken, som jag också gör dagligen.

Det var om mig för idag.
Vem är du?
Berätta lite om dig. Klicka på kommentera...'
 
Eran enda, 
- Chyde

Fuck Lagom.



 
 

 
"Man måste ju unna sig ibland"
"Det är okej... man behöver inte alltid vara bäst"
"Det är ju lagom..."

Jag säger Fuck lagom.
 
Vi lever i lilla landet lagom. Mellanmjölk till kaffet. Mitt i mängden. Mediokert liv. Det faktum att ordet lagom bara finns i det svenska språket, gör det hela mer genomskinligt. Inte konstigt att du mår dåligt när du ser dig i spegeln när du växer upp till att lära dig att göra allt för att "passa in" och vara som alla andra.
 
Fuck Alla Andra. Om du känner dig träffad av mig när jag säger det, så fuck dig med.
 
Det handlar inte om vad JAG skriver på min blogg. Det handlar inte om hur JAG tänker. Det handlar inte om vad JAG säger och gör... Det handlar om hur det får DIG att känna. Det handlar om hur det får DIG att påminnas om alla gånger du gett upp på dig själv... eller låtit dig dras ned utav "alla andra"... "folk".

Så istället för att skriva någon kommentar (helst anonymt) i ett försök att påverka mig negativt, tänk efter... Ta den energin och gör något vettigt med istället, som att lägga den på dig själv och din egen utveckling istället för ett krystat jävla försök att hindra mig på min. Obetydelsefulla människor = obetydelsefulla ord.

Dina ord värderas inte. För att du själv inte värderar dem. Är du med? Säg till om du vill hinna ikapp. Men tro inte för en sekund att jag stannar, för att du vill dra bak mig till där DU har valt att sätta DINA begränsningar i DITT liv. Tro inte för en sekund att jag stöttar den mentaliteten.
 
 

Vilka är alla andra?

Är det dem som betalar dina räkningar? Ger dig tak över huvudet? Lägger din mat på bordet? Ser till att du går och lägger somnar in lycklig om nätterna? - Nej, det är du själv. Genom att lyssna på alla andra och låta deras åsikter påverka eller övervinna din vilja, kanske du inte bara somnar för natten olycklig...
 
...utan även somnar in för gott... Med känslan av att du bara levt för att passa in... och aldrig levt ut den du är för dem som ser, värderar och uppskattar dig för ditt genuina jag! Jag tänker inte vara en av dem som ligger på min dödsbädd och önskar att jag kunde gjort något annorlunda. Jag värderar nuet.

Precis som nu... när jag skriver detta inlägg. Detta är tidsinställt... jag är förmodligen och jobbar. Om inte på mitt arbete, för mitt levebröd - på mig själv och min personliga utveckling. Något jag inte bara känner att fler borde - men som jag var dag uppmuntrar människor omkring mig att göra.

Då har man inte tid att lägga sin värdefulla tid, som man värdesätter högt, på att trycka ned någon annan. Så destruktiv mentalitet... Jag värderar det jag byggt upp... Av robust sten. Hårt. Tror du att dina småvindar rubbar något som jag bygger på för resten av mitt liv? MITT liv? Som JAG bestämmer över?

Sug min kuk.
 
Dessa vilsna själar. I lilla landet lagom... Den svenska avundsjukan. Där man hellre pratar bakom ryggen än att konfrontera ansikte mot ansikte. Kanske för att man inte har en ryggrad från hela början. Jag är här hela tiden. Det är bara komma när ni vill. Jag är inte rädd... Jag bits inte... Jag äter er om jag vill.

Hittills har jag bara inte varit tillräckligt hungrig för att ge mig på får.
 
 

Eran enda,
- Chyde

Är du en av dem?

 
I naturen har alla varelser ett naturprogram som de naturligt följer, utan att bli tillärda dem. Vad hände med oss människor? Vad hände med vårat naturliga program? Vi måste bli tillärda av samhället hur vi ska bete oss, och det vi är tillsagda - går emot vår genetiska kod.

Låt oss säga att en ung pojke och flicka blir attraherade av varandra vid tidig ålder och börjar närma sig varandra och blir påkommen av någon "vuxen". Det dem sedan kommer göra är förmodligen att bli avbrutna för att sedan bli undantagna åt sidan för att lära sig "hur man ska tänka och göra"...

En manlig vuxen figur kommer säga till sin dotter att vara försiktig för killar hit och dit och mamman till pojken kommer berätta hur viktigt det är att behandla henne bra etc. Så när pojken och flickan sedan återgår till varandra kommer de ha alla dessa tankar i huvudet med sig...

Detta distraherar från vad som naturligt sker utan några begrundade tankar - nämligen våra naturliga instinkter som leder oss fram i livet och som tagit oss hit idag. Precis som med resten av livet där vi följer dessa moraliska regler för att passa in i samhället och göra det som förväntas göras.

Likt en masskopiering i mänskligt format ska man bara följa samhällssystemet.

Är du en av dem?

Gör man inte det, hamnar man i utanförskap... Folk grupperar sig och grupptrycket leder till att alla följer varandra även om beteendet dem använder inte är varken moraliskt rätt eller något dem står för individuellt. Jag tror på individen och att man ska våga gå ut ur fårflocken och låta lejonet i en få leva ut.

...Till det yttersta - stängs man bakom stängda och låsta dörrar (i fängelse eller diverse behandlingshem) utstött från samhället och behandlas som ett "djur". Sover, äter, och män tar andra män i röven för att även sex är ett behov man har instinktivt, och inte något man lär ut eller som man tillämpar.

Dödande ligger i naturen. Jag personligen är emot att ta någon annans liv eller döda någon, då jag inte anser mig ha rättigheten att kontrollera någon annans liv utom mitt eget. Men oavsett var i naturen man ser sig omkring så är dödande en naturlig process som sker. Skulle jag kunna döda?

- Ja, och det skulle du med. Det ligger i våra instinkter och om det är det som krävs för oss att överleva kommer vi att göra det. Eller så kommer vi att bli dödade. Det är antingen eller. Fly eller attackera. Leva eller dö. Det kallas överlevnadsinstinkt och är samma instinkt som tillexempel fick denna medelålderskvinna, att slåss med en isbjörn för att skydda sig själv och sina barn. - KÄLLA
 
Jag uppmuntrar människor till att stå för sina individuella olikheter och våga leva ut dem, men samtidigt förstå likheterna i det vi delar som människor. Vi är alla människor... En del av naturen... En del av universum. Vi är livet. Och utan allt som kan personifieras eller identifieras med mig, är jag bara en man bestående av kött och blod. Likt ett djur drivs jag av det som kommer inifrån och påverkas av yttre faktorer. Genom att komma i kontakt med det instinktiva i sig förstår man på sig själv lättare, och då blir det lättare att förstå andra människor för att på så sätt inte bara vara mänsklig utan även medmänsklig.

När man lärt sig älska sig själv - har man inte tid att hata andra. 


Bara med kärlek...

Eran enda,
- Chyde

Var den du vill vara... Nu.

 
Det finns få människor av annorlunda kaliber, som vågar stå upp för det, och som lever så mycket för det att dem kan dö för det. Integriteten är dem in i själen, och de vet, att deras syfte här på jorden är större än att dö i mängden som alla andra. De går inte igenom en dag blint, då varje dag kan vara sista.
 
De tänker inte om, de tänker nu och dem vet att det är det ENDA som räknas för stunden. Det är det enda man har garanterat. Dessa människor begrundar sina tankar och väljer sina ord med omsorg, för att de VET att deras handlingar inte bara påverkar världen - det lämnar avtryck som aldrig dör...

...eller dör med dig när du lämnar jordelivet.
 
Dessa människor är dem jag vill ha i mitt liv. Dem finns överallt, men det är få som ser dem, då människor tyvärr är mer upptagna med att stirra ned i sina mobiltelefoner i dagens teknologi som för människor på distans närmare oss, men samtidigt dom nära oss... längre ifrån. Hör mig, mina vänner.
 
Du har blivit inlärd att livet ska vara på ett visst sätt, därför är det så du lever det. Många av oss reflekterar inte över varför vi mår dåligt, varför vi är olyckliga eller varför vi inte kan sova om nätterna och varför vi vaknar med ångest inför dagen. Du accepterar indirekt att du inte är värd mer i livet...
 
Indirekt som i att du inte är direkt medveten om det, ser bristerna i din vardag och finner lösningar till dem, utan istället låter dem gro i dig undermedvetet och bli ett problem, som växer likt ogräs och dödar din inre blomma. Den blomman som vi alla bär på, som vill växa, men som du glömmer vattna.
 
 
Idag jobbar de flesta något dem hatar, med folk som dem också hatar för att sedan komma till liv fredagkväll och fira ännu en helg av att inte ta tag i sitt liv och göra det dem verkligen vill göra. Tiden är nu. Det enda "rätta" tillfället att göra något är nu, när vi lever det. Det finns inget tänkom, vi tänker nu. Vi tänker efter, så slipper vi eftertänka. Vi lever för något vi står för så mycket, att vi är villiga att dö för det.

Och när vi gör det - dör vi som legender.
 
Varje dag har du chansen att medvetet kunna fatta beslut som förändrar ditt liv. Att ta kontroll över ditt liv, göra det du vill göra, vara det du känner för, och bli det bästa av dig själv... Varje dag har du chansen att sluta dina ögon och veta att det kan vara sista gången - men det är okej, för att du kan dö lycklig.

Eran enda,
- Chyde

Legday...

 Jag vet, jag börjar bli tjock... 86kg and still counting. 90kg here I come.

Många fruktar den. Många ursäktar sig ifrån den. Många vill hellre bygga på sin överkropp, eftersom att det är det som syns utåt. Men styrkan kommer inifrån och utan en grund - har vi inget att bygga på. Därför stärker vi ben lika mycket som allt annat, om inte lite till... Tränar personligen dem 2 gånger / vecka.
 
Sist jag tränade ben var jag helt själv i gymmet. Ingen musik. Det var bara jag, mina tights och ett par skor. Bara jag mot mig själv, mentaliteten mot kroppen, den inre styrkan mot den yttre svagheten. Jag visade ingen barmhjärtighet. Vikterna skulle upp, så många gånger som jag ville det.
 
Räknade inte vikterna, utan kände bara på motståndet. Det kändes lätt, för att vara tungt. Tekniken var där. Full kontraktion i hela låren och rumpan. Även vaderna kopplades in i dom tunga benpressarna. Jag skrattade. Skrek. Svettades. Det var på liv och död, men jag lekte med skiten.
 
Tog mig en titt och såg att jag var uppe i 345kg. Sist jag körde benpress, för några veckor sedan var 300kg mitt max och då fick jag verkligen kriga upp varje repetition med två passare på varsin ände. Jag hamnade på en åtta, och jag var stolt över mig själv. 345kg åkte upp 12 gånger den här gången.
 
Upp till 375kg, landade på en tia. På med 400kg. Fucking hell. De första fem repsen var bara löjliga, sedan kom mjölksyran som en väggen efter 30km under ett maratonlopp. Ni som sprungit, vet vad jag menar. Fem till åkte upp, och endorfinkicken efteråt slog till som en intensiv orgasm.

Pulsen var så hög att jag trodde hjärtat skulle explodera. Svettet rann som om jag slogs mot gladiatorer. Jag kände mina krigarinstinkter och log. Jag gillade att vara där... på gränsen till döden. Det får mig känna mig levande. En hatkärlek mellan mig och mina barriärer som ska krossas.
 
Jag rundade av där och dropsettade:
 
250kg - 15 reps
200kg - 20 reps
150kg - 25 reps
 
Legday is my fucking day. Precis som vilken annan som helst. När man inser att världen inte är emot en - utan att man bygger sin egen värld, börjar man värdesätta sitt liv, sina ord och sina handlingar, eftersom att alla småsaker adderar upp till en helhet som blir DITT liv. Tills dess kan du säga att du hellre vill dö eller att ditt liv är meningslöst, men du är den enda som kan ändra på den känslan. Varje dag är din dag...

...make it count.

Eran enda,
- Chyde

Rygga inte tillbaks... jag har dig.

Utveckling handlar inte bara om att öka i styrka. Det handlar inte bara om att kunna mäta förändringen i siffror. Det handlar om att kunna se förändringen, men viktigast av allt - känna förändringen och trivas med den. Omfamna den. Låta den växa. Det är förändringen mot något bättre.
 
I början av september hade jag tömt kroppen på kolhydrater och mycket vätska inför att skicka in bilder till ett fotomagasin där man kunde tävla om att hamna på framsidan. Men tack vare otillräcklig förberedelse kändes det inte värt att gå in när det ändå skulle ske halvhjärtat.
 
 
 
Jag minns känslan i kroppen när jag inte hade någon energi. Träningen var inte längre något jag njöt av. Det kändes som jag gick bakåt istället för framåt när jag tappade styrka, vikt, energi och lust. Så jag valde därför att fortsätta satsa på att gå upp som jag ville från hela början.

Dom senaste två månaderna har min kost därför bestått av betydligt mer kolhydrater, fetter och även en hel del onyttigt har följt med - allt för att ha ett litet överskott av kaloriintag och för att sakta men säkert öka i vikt. Nu, 2 och 1/2 månader senare, har jag gått upp 9kg och ökat i betydligt i styrka.
 
Men det är svårt att se någon förändring i spegelbilden. Därför ville jag ta en likadan bild som jag tog innan jag började mitt lilla uppdrag. Under denna tid har jag både mått som bäst och som sämst. Bäst för att jag känner mig starkare för varje vecka som går, men sämst för att man alltid är hungrig.
 

Bilderna är tagna med samma Iphone, under samma ljus och från samma avstånd etc för att få sån jämn jämförelse som möjligt. På vänstra bilden väger jag 76kg och på högra bilden väger jag 85kg. Under denna tid har jag försökt lägga på mig massa längs nedre ryggen och på armarna.

Du har din egen rygg i livet. Se till att den är stark. Det är den du ska skydda dina nära och kära med. Det är den dina backstabbers kommer hugga dig i... men det gör inget, dem springer fortfarande bakom dig. Du är fortfarande ett steg före, där du alltid är, för du ser till att du är det.

Eran enda,
- Chyde

Jag har lyckats

Något jag alltid eftersträvar, är att alltid vara jordnära och ödmjuk trots att mina ambitioner och mål är i linje med himlen och bortom universums lagar. Så jag vill gärna ta mig tiden att ta in de människor som väljer att konfrontera mig med sina känslor och på allra ärligaste sätt bemöta dem.

Människor som kommer fram och berättar att dem sett min senaste motivationsvideo och skakar min hand med ära - ni ska veta att nöjet är på min sida. Meddelanden jag får, där människor jag inte ens känner låter mig veta hur mycket jag berört dem... Ni är fantastiska. Jag är hedrad.





 


  
Jag vill därför ta tillfället i akt, att tacka er, för att ni följer min blogg... För att ni läser detta... För att ni stöttar mig och framförallt - er själva. Ni alla förtjänar att vara lyckliga. Ni alla förtjänar kärlek. Ni alla förtjänar att bli det bästa av det ni kan bli. Vi vilar när vi dör och tills dess krigar vi - för vi alla är vinnare.

Godnatt kära följare. Kom ihåg att ni är bäst.

Eran enda,
- Chyde

Frågestunden - Svar - Del 2

 
 
Videobloggen blev mycket längre än jag trodde... Först svarade jag på alla frågor men sedan valde jag att kapa ned det och svarade på dem jag ansåg kändes "viktigast", som jag tyckte om och som jag kunde utveckla lite. Resten tänker jag att jag svarar här i bloggen skriftligt.

Hur gammal är du?
- Jag är 20 år gammal.

Hej ,grym blogg! 
Vad tar du för tillskott? bcaa? kreatin? gainer? proteinpulver? 
Vilket gym gymmar du på?
- Hej! Tackar. Jag tar en hel del kosttillskott. Varje morgon tar jag: Multivitamin, ALA, C-vitamin, Omega-3, Tribulus Terrestris. Innan träning tar jag ofta en PWO (pre-workout) och jag använder för tillfället märket "Fire-Up". Under träningen dricker jag BCAA (aminosyror) av märket Scinovation XTEND. Efter träningen dricker jag proteinpulver, just nu Nitrotech, som jag tar tillsammans med en skopa vanligt kreatin monohydrat. På kvällen tar jag samma vitamin-dos som på morgonen och extra ZMA (zink+magnesium) för att jag sover bättre med det.

Jag gymmar på Fryshuset Gymmet.

Vart är du om 10 år från nu?
- Många hade nog velat berätta om hur många barn dem skulle ha, var dem skulle bo och vad dem skulle göra. Mitt svar är nog: överallt. Om 10 år har jag påverkat så många individer och lämnat så många avtryck på så många platser att så många som möjligt vet mitt namn. Där är jag om 10 år.

Har du tips på billiga protein-/kolhydratrika rätter att laga?
- Billiga och billiga... Det handlar om att vara klok när du handlar. När kött, fisk eller fågel är på extrapris, så stasha upp kylen och frysen. Gå loss på extrapriserna och håll dig till råvaror. Skippa alla såser och dressingar där det mesta fettet ligger. Kött, fisk, fågel... Potatis, ris, pasta... Och ät sallad till det. Hur billiga dem är beror på hur klok du är på att handla. Men en favoriträtt hos mig är lax i ugn med kokt potatis, kokt sparris och hemmagjord dillsås. Senast jag gjorde det köpte jag alla ingredienser för under 100-lappen - och det räckte dessutom till 2-3 portioner. Så tänk inte billigt... du investerar i dig själv.
 
Varför märker jag inga muskelresultat? Sedan Juli/Augusti har jag ätit ordentligt (kaloriöverskott samt bra fördelning av makronutrienterna), sovit ordentligt (minst 7-8 timmar), varierat mellan 4-6 reps och 8-10 reps (3-4 set under bägge passen) och sett till att växla övningar, för att chockera muskelrna. What else är det som krävs?
- Svårt att svara på såhär på rak arm, då jag har många faktorer att ta hänsyn till som tillexempel hur gammal du är, hur länge du tränat, hur ditt träningsschema ser ut, hur dina träningspass ser ut, hur din teknik ser ut, om du har några skador, vad du äter, när du äter etc.

Men jag ska ge det en ärlig chans. Pröva variera vilan mellan seten. Kör ett pass och gå på känsla dvs. du vilar tills du känner dig redo för nästa set/nästa övning. Kör nästa pass med minimal vila, tillexempel 30 sek mellan varje set och även om du inte känner dig återhämtad kör du på.
 
Börja använda dig utav dropsets, supersets och trisets. Dropset är när du går från en tung vikt och sänker den utan att vila mellan. Så när du kört ditt tyngsta set, kan du tillexempel halvera vikten och köra direkt utan vila. Sedan har du superset - som handlar om att gå från en övning till en annan utan vila.

Triset är när du kör 3 olika övningar i ett set. Så om vi säger att vi kör triceps kan du köra 1. Smal bänkpress 2. Hantel bakom huvudet 3. Liggande skullcrushers. Du börjar då med smala bänkpressen där du kanske kör 4-6 reps, hoppar direkt till hantel bakom huvudet och kör 6-8 reps sedan avslutar du med skullcrushers och kör 8-10 reps. Detta är ett upplägg jag använder mig av väldigt ofta. Lycka till!
 
 
Eran enda,
- Chyde

Överträning my ass

Vad är överträning?
Det grundades någongång på 2000-talet sedan människor lärde sig hur enkelt allt blivit. Hur lite man behöver göra för att få så mycket. Vi lever i en civilisation där vi inte behöver jaga våra byten. Vi har McDonald's i varje gatuhörn, kaffe och bulle på pressbyrån och två för samma pris av en på Ica's egna fryspizza. Världen är full av lockelser - men låt dig inte luras till att förlora dig själv i den.
 
Bli ett med ditt primära... med dina instinkter. De bäst anpassade överlever - det är naturens gång.
 
 
Idag finns det tusentals mirakelkurer som sägs ska göra si och så och problemet är inte att de existerar - problemet är att människor förlitar sig mer på dem än på sig själva. Deras förtroende ligger i något vinstdrivande företags händer och inte i sina egna då de inte värderar sig själva tillräckligt. "4 veckors program" som ska ta bort allt bukfett du samlat på dig genom år utav ohälsosam livsstil och ett mirakelpiller som ska bränna fett och "samtidigt få dig bygga muskler". TV-Shop varje morgon där du kan köpa flera olika bälten som ger dig magrutor medans du ligger på soffan?!

 
 
Är det så lite du är värd?! Hela grundmentaliteten att göra så lite för att få så mycket som möjligt är en äcklig jävla egenskap som växer hos människan: Girigheten. Att vilja ha mer men samtidigt vilja göra mindre. Som om hela världen helt automatiskt faller till dina fötter medans du lutar dig tillbaks.

Världen är därute, men den kommer inte till dig av sig själv. Den förtjänar du genom blod svett och tårar som du dagligen hängiver dig själv, dina medmänniskor och tillför världen med. Varje handling är en investering i dig själv, och när man inser det, blir det lättare att värdera sina handlingar. Det finns inga genvägar i livet. Den ända du försöker skynda dig förbi är dig själv. Den enda du fuskar emot är dig själv. Så när du säger överträning, handlar det egentligen om din egen underskattan. Det handlar inte vad du säger när du ser hur hårt jag tränar, utan vad det får dig känna på insidan.

När jag tar av mig tröjan och njuter av min kropp med ett leende på läpparna då jag vet hur mycket jag kämpat, ska jag ta på mig den för att det "kan störa andra" som om det  inkräktar på dem personligen. Eller så kan man uppmuntra dem som kämpar och se det som inspiration till att själv en dag kunna ta av sig tröjan och känna sig nöjd med den dem ser i spegeln. Inte för den fysiska kroppen dem skaffat sig - utan den mentala styrkan som tagit dig hit.
 
DET är en obeskrivlig känsla, och den ska jag tona ned, för att det kan störa andra?
 
 

- Äcklig mentalitet. Människor kan inte glädjas åt andras lyckande utan att se sina egna misslyckanden. Det handlar inte om vad dem ser när jag tar av mig tröjan, eller hur mycket dem hör när jag stönar under mina sets eller hur mycket jag ligger på golvet och skriker av smärta efter dem.

Det handlar om hur det får dem att känna. Dem ser sina egna misslyckanden och tänker att det är JAG som ska anpassa mig efter dem. Eller så går man till gymmet för sin egen skull och är tillräckligt upptagen med att tranformera sig själv istället för att gå runt och störa sig på andra, och ge dem makten att förstöra ens tillvaro. Det är nog det som är det största problemet med människor - att de ger fel människor makt att påverka dem negativt. Så det i själva verket handlar inte om vad andra människor gör som får dem må dåligt - utan att dem tillåter dem att göra det. Makten ligger i dina händer - ta kontroll över den!
 
Det finns ingenting som heter överträning. Det finns vardags-svensson och sedan finns det du. Överträning är bron mellan att vara där alla andra är och där du kan vara. Platsen där jag tillsammans med många andra krigare, härskar varje dag. Platsen där det handlar om att gränsa till döden.

Vi gränsar till döden - för det är det som gör oss levande. Det är det som särskiljer oss från dem som bara vill glida genom livet på en räkmacka med det som visas utåt (hur mycket pengar dem har och dyra kläder dem bär) och inte det som grundar inåt (en inre styrka och en fysisk dominans som är ovärderlig).

Fortsätt träna hårt. Fortsätt kämpa för en ljusare framtid. Fortsätt överträna - medans dem andra underskattar sig själva. Ge dem inte makten att hindra dig och din personliga utveckling då dem inte har med den att göra, lika lite som du med deras personliga problem dem uppenbarligen har.

Jag önskar bara en dag... att människor börja värdera sig själva mer, då det är där kärleken frodas och kan grönska. Du måste lära dig att värdera dig själv högst för att andra ska värdera dig... mer om det i ett annat inlägg. Nu är det dags för mig att somna om. Överträning väntar senare. Ses där... eller kanske inte. Du kanske vill ligga kvar där i soffan och gnälla över hur miserabelt ditt liv är. Lycka till med det.

Säg till när du är färdig med det - så du kan dö levande - istället för att leva döende.
 
 

Eran enda, 
- Chyde

Tar du anabola? Det är säkert bola...

 
 
 
Jag har två svar: Nej... och Tack.


Nej som i att jag inte förespråkar att tillföra kroppen hormoner utifrån och vad det gör med den inifrån. Detta i perspektiv till mig själv och att jag vill gå den ärliga vägen fram, även när det kommer till att bygga min kropp och för mig är det en principsak att förtjäna det man får.

Tack som i att, om det är så imponerad du är utav min fysik och tror att det något onaturligt jag tillfört min kropp för att utveckla den, så har jag inget mer än tacksamhet för din genuina komplimang.

Vad är anabola?
När någon säger att det är anabola, förstår jag inte riktigt vad dem pratar om. Vad är anabola? Jag? Absolut, du också. Alla är vi det.

- "Anabola" är ett annat ord för "uppbyggande", så själva ordet i sig har ingenting med det många förknippar det med. Alla vi människor är anabola, tillexempel när vi sover, och går ned i djupsömn där alla repareringsprocesser och uppbyggnadsprocesser sker i kroppen efter ännu en dag i livet.

Både män och kvinnor har det manliga könshormonet testosteron i kroppen. Män producerar det i testiklarna och kvinnor producerar det i äggstockarna. Samma sak gäller det kvinnliga könshormonet östrogen. Skillnaden är dock mängden av båda vilket gör oss män mer manliga, och kvinnor mer kvinnliga.

Dessa mängder i kroppen skiljer sig förutom beroende på kön, även på genetik, ålder samt livsstil. En balanserad nivå utav dessa hormoner gör att vi människor mår bra både mentalt och fysiskt då hormonrubbningar av olika slag rubbar bådadera - ofta i en negativ bemärkelse.

Nu när vi har det ur vägen, ska vi gå in på vad folk menar med "Tar du anabola?"

Idag lever vi i ett samhälle där vi utvecklat något extraordinärt. Bara ta dig en titt omkring och med några lätta reflektioner kommer du häpnas över hur sinnessjukt det egentligen är hur långt i teknologin och utvecklingen vi har kommit. Sedan hur intelligenta vi människor är och kan skapa saker utom denna värld samt hur det krockar med hur korkade vi är som förstör vår planet, är en annan diskussion.

Vi lever i en tid där vi kan föra människor på lång distans närmare oss (via sociala medier tillexempel, eller varför inte ta en titt på din mobil?) samtidigt som dem nära oss längre ifrån (genom att inte vara närvarande i sociala sammanhang, genom att tillexempel, kolla på sin mobil...

I denna tid har vi lyckats skapa botemedel till olika virus och sjukdomar, och på den vägen även konstgjorda könshormoner. Inte för att någon kroppsbyggare i ett källargym nere i bagarmossen ska bli Mr Olympia, utan för att de finns dem, som har rubbade nivåer utav testosteron i någon form.
 
Detta påverkar givetvis deras liv på många sätt, och då kan det vara bra att få sina nivåerna kontrollerade genom att tillföra kroppen extra, men endast i syfte i att komma upp till de "basala" nivåerna så att säga. Det är när man överstiger de normala hormonsnivåerna man pratar om Anabola Androgena Steroider.

 
 
Detta är väldigt attraktivt inom kroppsbyggar-världen då man kan komma mycket längre fysiskt (bygga abnormalt stora och välutvecklade muskler) genom att tillföra kroppen extra testosteron, än vad någon någonsin på naturlig väg kommer kunna göra. Men detta har också sina bieffekter: 
  • Bröstkörtlarna blir större
  • Håravfall
  • Vätskefylld, plufsig och svullen (ofta i ansiktet)
  • Problem med akne (finnar)
  • Ökad skäggväxt och behåring på kroppen
  • Bristningar i huden
  • Förändrad sexlust
  • Kraftiga humörsvängningar
  • Depression
  • Sömnproblem
  • Potensproblem
  • Försämrad spermieproduktion
  • Rubbade testosteronnivåer
  • Förstorat hjärta
  • Ökad risk för stroke och blodproppar
Listan kan göras lång. Som ni ser är vissa av dessa effekter temporära och ytliga (syns bara utåt) men vissa även permanenta bieffekter för livet som depression, potensproblem och försämrad spermieproduktion (svårt att skaffa barn) samt rubbade testosteronnivåer.
 
Det är en hel del att ta hänsyn till.

Jag personligen skulle aldrig utsätta mig själv för det, just för att jag gärna vill leva ett långt och friskt liv (utan ökad risk för stroke och blodproppar tillexempel) samt skaffa barn med min framtida kvinna (utan några potens och problem med mina små soldater) och må bra psykiskt (utan några depressioner).

Mer än det naturliga då givetvis!
 
Det är en del av att vara mänsklig att allting inte är likadant hela tiden. Man blir sjuk ibland, man kanske inte alltid är sexuellt upphetsad och man mår inte alltid bra psykiskt. Men allt det har sina naturliga orsaker och det är just det som gör det så vackert när allting flyter.
 
När allting är still och ingenting rör sig, vad kallas det? Död.

Jag vill leva. Jag är en överlevare in i döden.

 
Bjuder på en bild när jag var så gott som död... för några år sedan innan jag ändrade mitt liv. Bara att se tomheten i min blick, för mig tillbaka till känslan jag hade i kroppen då. Känslan av att vara svag, maktlös, deprimerad och utan någon livslust. Kär, dessutom, som om det gjorde saken bättre...

Sedan tror jag ibland att jag redan har för mycket manliga hormoner i min kropp, men det är en annan femma. Jag är lycklig att ha förmånen att ha fötts utan några fysiska handikapp eller begränsningar samt förmånen att få dö med en mental frihet att ha gjort det jag älskar och velat hela mitt liv.

Exakt för ett år sedan blev kroppsbyggandet något så mycket mer för mig än bara att lyfta vikter... det lyfte mig och det gör det än idag. Men den största förändringen har skett utanför gymmet med rätt återhämtning i form av bra föda och sömn för att optimera mina resultat inuti gymmet.

Det är inte så enkelt att bara sätta svart på vitt när man ska beskriva en hel resa utav upp och nedgångar, mot och framgångar. Men i demonstrativt syfte, är jag ett levande bevis på att man kan lyckas nå större siffror, utan att ta några anabola steroider. Det finns inga genvägar för långvariga situationer.
 

Kroppsmått Oktober 2012:
Bröst - 98 cm
Överarm - 34 cm
Underarm - 25 cm
Midja - 77 cm
Lår - 50 cm
Vader - 35 cm

Kroppsmått Oktober 2013:
 Bröst - 113 cm
Överarm - 40 cm
Underarm - 29 cm
Midja - 80 cm
Lår - 57 cm
Vader - 39 cm
 
Detta är mätt i omkrets utan pump och i flexat läge. Med hänsyn till att man har gått upp från 65kg till 80-82kg under detta år är också något att ta hänsyn till då det GIVETVIS inte bara är muskler utan även vätska (i musklerna och mellan musklerna och huden) samt fett.
 
Under denna period har jag även ökat markant i styrka i många olika övningar. Tog min bänkpress från 80kg som maxvikt till 130kg. Från 60kg i maxvikt i knäböj till 130kg och från att inte ha kört marklyft alls, till att nu för andra gången i mitt liv köra 130kg utan problem.
 
 


 
 
Jag känner mig starkare än någonsin. Förutom det, även lyckligare än någonsin. Jag har hittat något jag älskar och jag går för det. Precis som jag gjorde med graffitin, med breakdansen, med basketen, med musiken. När jag väl vet vad jag vill går jag för det och jag behöver inte anabola steroider för det.

Det finns inga hemligheter. Inget magiskt piller. Inga kurer som ger dig permanenta effekter. En välbyggd och stark fysik förtjänar du genom de stora påfrestningarna du ständigt belastar musklerna och ditt nervsystem med. Den temporära smärtan - för en stolthet som varar förevigt.
 
För att inte glömma - återhämtningen i form utav bra näring vid rätt timing, tillräckligt med sömn samt tillräckligt med vila för varje muskelgrupp för att maximera dess förutsättningar att bygga upp sig på nytt samt att hålla dem, leder, fästen och band skadefria.

Så med det sagt alla som har mage nog att prata bakom ryggen på en, dra förhastade slutsatser istället för att erkänna sin beundran, fråga hur man lyckats och istället respektera det - fuck you. Jag har ingenting otalt med dig, men din trångsynta mentalitet säger mer om dig, än vad det gör om mig.

Kom ihåg det. Med det önskar jag alla er som läser detta ett grymt fucking liv med allt vad ni vill göra. Det spelar ingen roll vad andra tror, låt dem inte beröva dig på din tro på dig själv. Tro på dig själv och det du älskar - kärleken föder vinnare, hat föder förlorare. Vem av dem är du?

Du bestämmer.

Eran enda,
- Chyde

Fredagsmys-träning

 
Folk gör sig redo att gå ut och festa... Lila påsarna syns överallt och hörs gör flaskor som klirrar i en en ivrig harmoni. Jag själv har precis tränat färdigt på gymmet. När dem flesta vaknar upp bakfulla, vaknar jag upp starkare. Vad kallas det? Dominance, motherfucker.
 
Jag körde lite mysträning. Gymmet var i princip tomt, och det gjorde min hunger starkare, att veta varför jag är här. Om man vill mer, måste man göra mer än alla andra. Skulle egentligen fokuserat på att isolera baksida lår och axlar och runda av med lite mage, men hungern sa något annat.

Började med raka marklyft från 40kg upp till 70kg med tiokilos ökning varje set. Från 70kg körde jag vanliga marklyft och fortsatte stegra från 70kg upp till 120kg där jag landade på en stark 5a. Det kändes bra. Gick vidare och supersettade baksida lår med sittande vadpress.

10 set sammanlagt med repsintervall mellan 8-12 och vila ca 30 sekunder mellan seten.
 
Sedan gick jag vidare och körde stående shrugs för övre trapezius, supersettat med sidolyft för axlarna. Detta skedde i en cirkelträning utan vila (det är det superset innebär, att man hoppar från en övning till en annan). Det kändes hur bra som helst och nu 1 1/2 timme senare är jag färdig.

Nu ska jag runda av här, hoppa in i en snabbdusch och röra mig mot affären och inhandla helgens nödvändigheter. Önskar er alla en trevlig helg, vad ni nu än väljer att göra. Kvällen är här... make it yours.

Eran enda,
- Chyde

Glöm inte bort dig själv...

Tiden slutar aldrig, även om du inte väljer att gå vidare i livet. Den fortsätter tills dagen då du tar ditt sista andetag. Vad vill du ha åstadkommit fram tills dess? Vilka avtryck vill du lämna? Vill du dö som en i mängden, eller leva som en på miljonen? - Du bestämmer.
 
Många gånger är vi för upptagna med vad som sker omkring, vem som sa vad, vem som gjorde vad. Vad sa DU och vad gjorde DU? Du själv är din egen ground zero. Du själv är din egen trygghet. Du själv är din egen säkerhet. Kretsa den inte kring andra. Ge dem inte makten att vara beroende av dem.
 
För närsomhelst kan dem försvinna. Vad ska du göra då? Kasta in handduken? Lägga dig ner och dö?
 
Fuck heller. Du är din egen ledare och du är din egen följare. Se till att båda jobbar i samma riktning. Om du inte värdesätter dig själv, finns det ingen anledning för någon annan att göra det. I slutet av dagen handlar det om vad du väljer att uppoffra. Hur mycket får du tillbaks utav det du ger ifrån dig?
 
Alla har vi en cirkel dragen runt oss själva. Vissa drar en cirkel bara runt sig själva, och lämnar ingen plats för någon annan i den. Vissa drar en större cirkel och drar in familjen och vänner. Men vissa är ämnade för större... Vissa drar en cirkel som inkluderar många, många fler...

...Och du måste fråga dig själv om du är en av dem.
 

 
Jag är en av dem. Färdig på jobbet och rundar nu av allting inför stängning. Klockan drar iväg och tiden slutar aldrig... Ikväll tänker jag avsluta lite träningsscheman och kostscheman innan jag drar på en film och tar hand om mig själv. Ser till att kraften i min cirkel - är så grundad den kan bli.
 
När den är det... finns det ingenting som kan krossa den.
 
Glöm inte bort dig själv i en värld full av lockelser. Hur är din cirkel? Värna om den, då det är din cirkel utav livet. Om inte du värnar om den... vem ska då göra det?

Eran enda,
- Chyde

Det räcker nu... Del 1


 

"Det räcker nu..."

"Det börjar bli för mycket..."
"Du måste vila... Det är inte bra att träna för mycket"
"Äsch, du är ung, du behöver inte bry dig om vad du äter!"
"Man kan inte träna flera timmar om dagen..."
"Din kropp kommer säga ifrån snart"
"Proteinpulver är farligt och innehåller anabola steroider"
"Du behöver inte kosttillskott om man äter ordentligt"
"Du kommer bara bli övertränad"
"Tycker det här med träningen börjar bli extremt..."
"Det är inte bra att träna som du gör..."
 
Känner du igen dig..? Välkommen. Du är officiellt en av oss. En av som vill lite mer än alla andra. En av oss som sticker ut ur mängden på gymmet. En av oss som inte passar in inom ramen av vad som klassas som "normalt". Du brinner för det du gör och du älskar det - och det gör du helt fucking rätt i.
 
Först kommer människor uppmuntra dig... du vill börja träna och kanske ändra lite på dina kostvanor. Då ger dem dig tummen upp. Perfekt. Mer eller mindre förolämpar dig, som att:
"Ja, det borde du, du är fet/smal och du borde börja träna"

Men sedan händer något... Du börjar få resultat. Kanske till och med över andras förväntningar. Du mår bättre än någonsin, inte bara på grund av den fysiska transformationen, utan för vad som mentalt sker. Du fightas på gymmet... för en inre frid. Några timmars smärta för en stolthet som varar för evigt.

Du utövar din träning praktiskt dagligen på gymmet och ditt intresse växer. Du tar dig själv seriöst, och med det allt du gör. Du har respekt för dig själv, och med det respekt för din träning. Du skaffar dig teoretisk kunskap som gör att du kan ändra det som sker utanför gymmet - för att optimera dina resultat.
 
Du förstår sambandet mellan träning + bra näring + vila = återhämtning/uppbyggnad. Enkel matematik, men så svårt att koppla för någon som inte förstår sig på det... Eller för den delen ens vill förstå sig på det. Jag pratar nu om dessa människor omkring dig, som först var de som uppmuntrade dig...

De människorna som nu ifrågasätter dig. De människor som nu ger dig alla sina åsikter om hur de tycker om din träning. Som om det betalade deras räkningar, eller gav dem deras mat på bordet. De människor som istället för att lyfta dig och ge tummen upp, nu försöker trycka ned dig.

Samma människor försöker nu bromsa upp för dig och försöker med alla medel att få dig ur balans.

"Det räcker nu..."
- För vem? För dig? För alla andra? Det räcker inte för mig. Det räcker, när jag säger att det räcker. Det räcker när jag dör och även då strider jag in i döden. Det är så jag är. Det räcker för någon som inte vill mer. Det räcker för att vara där jag är idag, men jag vill längre. Det enda som räcker är du!

"Man kan inte träna varje dag... man måste vila!"
- Jaha, så du tror för 10.000 år sedan, när vi var grottmänniskor och jagade mammutar, klättrade i berg  och brottades med björnar, tog vi en vilodag, eftersom det stod på schemat, och för att vi "måste" vila? Det kallas lathet, och grundades någongång på 2000-talet.

Hela den här mentaliteten att det inte får vara mer än vad redan är, visar bara på hur lilla landet lagom, lilla landet mellanmjölk, lever upp till sitt namn. Det är som om människor inte är rädda för vad de inte kan göra, utan mer rädda för vad de faktiskt kan åstadkomma. Så de gömmer sig i rädslan.

Då är det lättare att kolla konstigt på den som skriker lite extra på gymmet, tar i lite hårdare, kommer i kläder den trivs i, dricker sin proteinshake som förövrigt inte innehåller några jävla anabola steroider. Det är lättare att peka och säga "han tar nog anabola" än att gå fram och ge honom en komplimang.

Det är lättare att säga: "Det räcker nu..." än att säga: "Wow, jag är imponerad över hur hängiven du är till det du gör. Vackert. Helt fantastiskt. Kör på så det ryker!"... För majoriteten utav människor kan inte glädjas åt andras framgångar utan att se sina egna misslyckanden, så de attackerar direkt.

Det dem inte förstår - är att den enda de attackerar är dem själva. Jag har ingenting att försvara. Jag står min grund. Jag står för det jag gör och jag låter inte dig, eller din kommentar, förstöra min kärlek till det jag gör. När du spottar på mig, häller du bensin i min eld. Varsågod och se på medans jag exploderar.

Häromdagen kom en person fram till mig i gymmet och våran konversation lät såhär:
"Du, det är inte bra att träna som du gör..."
- "Nehe? Varför inte då?"
"Du kommer bara bli för stor. Kör fitness, det är det som är inne nu"
- "Haha, tack, men då stannar jag hellre ute"

Använder den i ett demonstrativt syfte för att visa, att jag dagligen, går igenom detta. Människor som inte tror på mig, eller som försöker bromsa upp för mig. Det hade inte rört mig i nacken om det inte vore för att mina nära och kära börjar uppleva samma sak. Vänner som berättar om hur deras egen familj vänder ryggen till. Familjen ställer alltid upp för varann. Blod är blod, oavsett. Annars kan du lämna flocken... men då gör du det med svansen mellan benen. Som den lilla hundvalp du är.
 
Man tar hand om varandra, skyddar varandra och höjer varandra - som en familj ska göra. Det gör ont i mitt hjärta när jag ser mina vänner ledsna, för att de gör något de brinner för. Något som inte bara får deras läppar att le, utan även deras hjärta att skratta... Av glädje. Av kärlek.

Så det här blir del I utav denna kategori. Jag har mycket mer att säga om detta och jag kommer få min röst hörd. För att jag kräver det. Jag kräver mer utav mig själv och jag kräver mer utav livet. Därmed ser jag till att jag dör, utan att känna att jag kunde ha gjort mer. Gör det ni också.

Fuck lagom. Fuck mellanmjölk. Fuck deträcker-mentaliteten.

 
 

Eran enda,
- Chyde

Träningsmusik

Listan kan göras lång egentligen... Men för min del handlar det om så mycket tryck som möjligt. Jag tycker om aggressiv musik när jag ska träna, då jag själv gör utlopp för många utav mina egna aggressioner. Sen att det är svårt att göra ett personbästa till lugna favoriter, fattar väl vemsomhelst.

Tänkte lista upp några av mina personliga favoriter, som stotligt bär hedern i min spotify-lista:
 
 
 
 










 


 
Har ni någon favorit träningsmusik?
 
 
 
Eran enda,
- Chyde

Backa upp dig själv

 

Du har din egen rygg i livet... Detta är någonting som du påminns om varje gång någonting hugger dig i bröstet. Du backar upp dig själv. Se till att din rygg är stark. Det gör jag - ungefär var femte dag, då det är dags ännu en gång att attackera ryggen, krossa den och låta den växa till sig starkare.

Ryggen är ett fantastiskt upplägg utav muskulatur som verkligen är ett konstverk i sig. Att systematiskt kunna demolera den för att sedan se på medans den växer till dig, är ännu mer konst. Det kallas kroppsbyggning. Bodybuilding... imorgon målar jag på min tavla. Se till att måla på din!

14:30 står rygg står på schemat och ingenting håller mig tillbaka. Denna gång tänker jag lägga fokus på djupet, för vi vill inte bara vara breda och se bra ut på utsidan, vi vill gå in på djupet och bygga upp musklerna runt skulderbladen och intill ryggraden, för att försäkra oss om att styrkan finns inuti.

Förra passet blev mycket chins, breda latsdrag, hantelrodd, enarmskabel, drag med rep - denna gången tänker jag köra smala grepp i olika drag övningar och fokusera på att trycka ihop skulderbladen. Sittande rodd, stående skivstångsrodd, skivstångsrodd med V-grepp... jag har lite alternativ att gå efter.

Men jag går in med en plan - och med det planerar jag att lyckas. Under två timmar kommer fullständig beatdown ske utav min posterior. Jag ska krossa den från alla håll och vinklar, för att jag vet, att jag offrar smärtan idag för morgondagens njutning... Gör det ni också. Gör er själva stolta.
 
Min första riktiga träningsvideo - där jag också råkar träna rygg.
 
Eran enda,
- Chyde

Andas in... Andas ut

 
 
Så ofta dras man med... i strömmen... av majoriteten och normaliteten. Man vill inte uppfattas som "tråkig" och för att inte göra någon annan besviken är man många gånger villig att offra sin egen vilja, gå emot sina principer och det man står för - för att göra någon annan till lags.
 
Det man med tiden lär sig, är att leva för andra, inte håller i längden.
 
Så mycket paralleler går att dra från träningen till andra aspekter utav livet... Här är vi igen, bland vikterna, bland våra tyngder i livet. Redo att möta dem, dra dem emot oss, trycka ihop dem, pressa dem ifrån oss... för att sedan se våra gränser förflyttas framåt och framåt och framåt... för det är dit vi ska.
 
Vi backar upp oss själva i livet och genom att se till att vi har våran egen rygg och att den är stark, försäkrar vi oss om att vi är redo för livet. Genom att bygga ett starkt bröst ser vi till att skydda våra hjärtan. Vi pressar vikten av världen av från våra axlar och armerar oss för krig - ett krig mot oss själva.
 
Varje steg är ett steg mot framgång.
 
Benen för oss framåt i livet så vi ser till att de är välbyggda och står stadigt på jorden, även om våra drömmar passerar både himmel och moln. Stjärnorna syns inte till i rymden, då de vandrar på jorden... Ett inre skinande ljus i varje individ - bara det att vissa låter mörkret kväva deras låga...
 
Men precis som att eld behöver syre för att inte dö, som att dina muskler behöver syre för att kontrahera, som att varenda liten cell i din kropp behöver syre, behöver även ditt hjärta det... Jag pratar inte om Atomnummer 8, Elektronkonfiguration 1s2 2s2 2p4, utan jag pratar om att andas... andas stolthet.
 
Andas ära. Andas i andan utav en vinnare. Andas in... andas ut.
 
Du är en vinnare. Känn känslan... smek den, värna om den, med den - kommer vilken dröm du vill.
 
Eran enda,
- Chyde

Det här är jag - Vem är du?

 
 
Du kunde hitta mig i lekparken bland barnen. Jag var den i batman-tröja som vaktade parken. Den som avgjorde när du fick åka i rutschkanan och inte - det skulle vara rättvist för alla. Oavsett. Den som inte vilja följa med ut på utflykt - för att jag inte ville "trampa myrorna på ryggen". Den som redan då, inte ville trampa på någon som var under mig eller mindre än mig i någon som helst bemärkelse.
 
 
 
Den som vann låg och- mellanstadiets Melodifestivaler med egenskriven rap och breakdance. Den som stannade kvar flera timmar efter skolan - för att lära andra att sätta ord på sina känslor, eller att kunna snurra på huvudet. Den som redan då ville leda dom i min omgivning då jag kände ett ansvar för dem.
 
 
Den som hängde med de "populära" i högstadiet, samtidigt som jag hängde med de utstötta. Den som med en fot i varje grupp, valde att tillslut ta med mig de utstötta in i den populära gruppen tills dess att alla började umgås. Vi var därefter varken eller. Vi var bara vi... och alla var vi lika. 
 
 
Den som på vägen - skaffade mig många beundrare vars en av dem kom att bli min bästa vän många år framåt. En vän jag delade nyårsafton med, utan att festa. En vän jag gjorde musik med - som förstod den på samma sätt som jag älskade den. En vän för livet - som jag tar med mig in i döden.
 
 
Jag är den som tog med sig musiken till gymnasiet - där jag utövade den på skoltid under 3 års tid. Den som tog med sig musiken hem, där jag hjälpte mina bröder som inte hade någonstans att få sin musik gjord, att få spela in i min hemmastudio. Familj är familj, blod är blod och bröder hjälper varann.
 
Den som hoppade utför klippan för kärlekens skull på nytt, efter att ha fått sitt hjärta krossat. Den som föll och slog sig, då ingen tog emot mig... Den som reste sig igen och hittade den mentala styrkan i den fysiska. Gymmet blev mitt andra hem - och kom även att bli mitt levebröd.
 
 
 
Den som utbildade sig inom Anatomi, Fysiologi, Näringslära & Träningslära och som senare kom att bli personlig tränare. Den som representerar sin egen vision utav träning och vad den innebär. Liv och död. Mellan liv och död hjälper jag människor att stärka sitt fysiska och ser med stolthet på medans de växer som individer. Att växa som individer - tillsammans med andra, är det vackraste gåvan vi får utav livet.
 
 
Så här är jag... Jag växer. Fortsätter vara den. Den som aldrig kommer sluta för att du inte tycker om det. Den som aldrig kommer låta dig hindra mig från att fortsätta växa. Den som alltid kommer ge alla en chans men som aldrig kommer låta människor som inte är värda att vara i mitt liv, få vara det.
 
Det här är jag - för att göra 20-årig lång historia kort.
 
Vem är du?
 
Eran enda,
- Chyde

Stockholm Halvmarathon 2013





Jag vaknade som många andra morgnar utav att mobilen vibrerade... Svarade utan att kolla på displayen då ögonen gjorde för ont och i andra änden hördes Fredriks exalterade röst. Det var dags - nu var det bara timmar innan startskottet avlossades för Stockholm Halvmarathon 2013.

Klev upp ur sängen likt en zombie ur en apocolypse.

Kroppen kändes tung, huvudet kändes tungt, hjärtat kändes tungt. Jag tog några djupa andetag, såg mig i badrumsspegeln och sköljde av ansiktet. Oförmögen att tvätta bort smutset från det förflutna, accepterade jag min historia för stunden, och gick vidare in till köket för att möta min framtid.

Fram med kvargen, i med fun light, massor utav rödbetssaft, kanel och havregryn. Hann inte känna efter huruvida det var gott eller inte - men det spelade ingen roll. Jag åt nu för att ge näring åt min kropp - inte för att tillfredsställa någon aptit. Mitt byte var i sikte och jag jagade efter det.

Ansade skägget och hoppade sedan in i duschen och rakade av mig håret på mage, bröst och armar. En vanlig procedur för min del, som adderar till känslan utav förberedelse. Packade ner ombyte, hörlurar, deodoranter, parfym, proteinbars, energidryck, koffeintabletter och allt jag kunde tänkas behöva.

Ringde några viktiga samtal, svarade på gratulationer från alla håll och försökte göra allt för att vara så många till behags som möjligt, samtidigt som jag förberedde för att röra mig. På med nummerlappen, en tjocktröja över ifall att det är kyligt and off we go...

En känsla av inre stolthet, medans jag fångar yttre blickar.

Jag mötte upp Fredrik på tunnelbanan och vi begav oss mot kungsträdgården. Efter lite förberedelser på plats ringer jag upp två fina själar som jag och Freddi möter upp och delar lite kärlek med. De sjöng för mig tillsammans i en klang vackarare än någonsin.







Klockan började dra iväg och det var dags att röra sig mot starten. Jag var i en tidigare startgrupp än Freddiboy, eftersom jag redan tävlat i halvmarathon två gånger tidigare, så jag och han gav varandra lyckoönskningar, kramar, knogar mot varandra och skildes därefter åt.

På med hörlurarna, fram med spellistan... Jag var redo. Skakade av mig pirret genom benen och hoppade lite. Jag kände mig laddad. Påminde mig om att inte dra iväg med adrenalinet utan hålla mig till planen och börja långsamt. POFF! Och där gick startskottet för startgrupp D.

Första kilometern in och jag kände mig varm, ökade takten något... Människorna längs banan jublade för fullt och det var oundvikligt att le. 3km in undrade jag vad jag höll på med - det började bli tungt. När jag passerade 5km tänkte jag, att det inte var så jobbigt ändå, trots allt. Passerade 10km...

12km in i loppet och jag kände mig ostoppbar. Äntligen nådde jag 15km - och nu började det bli riktigt tungt. Lårmusklerna skrek utav utmattning och trötthet och knäna började göra ont för varje steg jag tog. Tekniken blev något sämre, då jag haltsprang min väg fram, och jag tappade lite i hastighet.



16km... 17km... 18km... AAAAAAAH!!! Upp med huvudet, upp med bröstet, lyft på fötterna, framåt march, let's go, let's go!!! Hyperventilerade mig i uppförsbackarna och lät mig sväva fram i nedförsbackarna. Vad du än gör nu, stanna inte. Vi stannar inte, aldrig någonsin, även om jag så kryper in i mål.

Jag tänkte på Freddis ord innan vi skildes åt: "Kämpa nu Erik, för fan..." och tyngden i orden han sa, låg i sättet han sa det på. Han menade det, han trodde på mig och det var ömsesidigt då jag trodde på honom, precis som jag alltid har gjort. Jag svävade fram - på molnen, av tro på mig själv.

19km... 20km... Endorfinkicken som kom var starkare än någonsin. Rocky Balboa i hörlurarna och i nedförsbacke sprang jag med armarna i luften och kände min seger innan jag ens nått målet. Nu närmade jag mig svängen... den där innan mållinjen. Nu lade jag benen på ryggen för allt vad det var värt.

Zick-zackade min väg genom folkmassan och sprang in starkare än någonsin. Jag var knappt andfådd, tog min medalj, slet av mitt chip på foten och la det i en av korgarna som stod framme. Skingrade min väg genom folkmassan och vinkade åt min mor, syster och storebror som stod en bit bort och vinkade glatt.


Nu var det över - även om det bara hade börjat. Vi samlades allihopa och samåkte mot en förbokad restaurang där vi alla skulle äta i lugn och ro, samt fira mig och mina 20 år. Vid bordet delades mycket skratt, kramar, gott umgänge, god mat och presenter. Det sjöngs även och önskades lycka för framtiden.



Efter det skildes alla åt förutom jag och mamma som avslutade kvällen hemma hos mig med film och gottigheter. Tur att man hade en mor med överseende för att lägenheten inte såg allra bäst ut. Så vacker som hon är, vaknade jag till en diskad disk, sorterad tvätt och pant och färdiglagad frukost.

Vilken kvinna toppar det, liksom?


Den största presenten av alla var att ha alla samlade och närvarande, utan det hade ingenting materiellt betytt någonting. Kärleken jag fick den dagen var den finaste presenten jag kunde ha fått och det gjorde det till den bästa födelsedagen någonsin. 

20 år och det här är bara början på mitt liv - om ödet så, tillåter...


Tack alla ni som delade denna dagen med mig. Tack för alla era gratulationer och omtankar. Jag står er i evig tacksamhet för hur ni berört mig med era ord, er energi, er tid, och er kärlek.

Tack så mycket för att ni finns.

Eran enda,
- Chyde

Motivation

Vad ska jag skriva? Hur ska jag formulera mig? Jag stod i duschen och pratade med mig själv igårnatt. Svaren jag fick var precis det jag ville höra, men jag kunde inte undgå faktumet att jag pratade med en vägg. Så jag drog fram kameran och klickade på Record. Här har ni resten av historian:
 
 

Själen av en krigare.



 
 
Du blir bra på det du tränar på... Så om perfektion är det du strävar efter, är det ingen olyckshändelse - det är en vana. Själen av en krigare... dör aldrig. Du kanske inte vinner på en gång - men du vinner definitivt alltid. Misslyckande är en del av att lyckas. Med det i åtanke - vet du att du alltid vinner, oavsett.

Det är så W.O.L skapades. Winners Of Life. Något jag kom på oavsiktligt under ett samtal med mina bröder när vi diskuterade. Vi är alla vinnare - vinnare av livet. Men för att vara en vinnare måste du förlora. Du kommer aldrig glömma hur ont något en gång gjorde, för det är det som gör att du njuter nu.
 
Stolthet. Ära. Styrka. Egenskaper man inte får i livet - man vinner dem.

Hur tränar du, Chyde?
- Jag följer en träningssplit enligt följande:

Dag 1: Bröst
Dag 2: Rygg
Dag 3: Axlar
Dag 4: Armar
Dag 5: Ben
Dag 6. Börja om
 
Detta ger mina muskler tillräckligt med tid att återhämta varje del. Detta följer jag inte till punkt och pricka utan ibland byter jag dag på tillexempel 4 och 5 för att matcha ihop med min broder och träningspartner. En framgångsrik träning handlar om att vara rutinerad - utan att vara för fyrkantig.
 
Varje träningspass kör jag oftast 6-8 övningar. Mellan 3 och 5 set på varje övning och håller mig mellan alltifrån 1-20 repetitioner. 1-5 reps ligger jag på när jag vill träna för styrka, 5-10 reps när jag vill träna för volym och 10-20 när jag vill träna uthålligheten. Helst kör jag allihop i samma pass för att få lite av allt.
 
Kroppen älskar utmaningar. Vi är skapda för att klara av fysiska ansträngningar långt bortom våra föreställningar. Människan har en otrolig anpassningsförmåga. Det är fantastiskt hur kroppen lagrar, processerar energi för att på bästa möjliga sätt hålla oss vid liv oavsett situation.
 
Vi är skapda för att kunna jaga ett djur flera timmar i sträck. För att kunna leva utan mat flera dagar. Vi lever för att överleva och föröka oss vilket också gör att våra instinkter och våra primitiva egenskaper är så starka än idag. Sex -och överlevnadsinstinken är det som alltid driver oss i grunden.
 
Det i sig - är fantastiskt som det är. Men att jag dessutom får leva ut det djuriska i mig bland hög puls, svett och metall mot metall gör gymmet väldigt speciellt för mig. Det är mitt andra hem - min sekundära bas. Arenan där alla står med händerna i luften - då vi alla är vinnare av livet.

Där vi alla har en chans att bli det bästa av det vi kan bli.

Eran enda,
- Chyde

Tidigare inlägg