chyde.blogg.se

Överträning my ass

Vad är överträning?
Det grundades någongång på 2000-talet sedan människor lärde sig hur enkelt allt blivit. Hur lite man behöver göra för att få så mycket. Vi lever i en civilisation där vi inte behöver jaga våra byten. Vi har McDonald's i varje gatuhörn, kaffe och bulle på pressbyrån och två för samma pris av en på Ica's egna fryspizza. Världen är full av lockelser - men låt dig inte luras till att förlora dig själv i den.
 
Bli ett med ditt primära... med dina instinkter. De bäst anpassade överlever - det är naturens gång.
 
 
Idag finns det tusentals mirakelkurer som sägs ska göra si och så och problemet är inte att de existerar - problemet är att människor förlitar sig mer på dem än på sig själva. Deras förtroende ligger i något vinstdrivande företags händer och inte i sina egna då de inte värderar sig själva tillräckligt. "4 veckors program" som ska ta bort allt bukfett du samlat på dig genom år utav ohälsosam livsstil och ett mirakelpiller som ska bränna fett och "samtidigt få dig bygga muskler". TV-Shop varje morgon där du kan köpa flera olika bälten som ger dig magrutor medans du ligger på soffan?!

 
 
Är det så lite du är värd?! Hela grundmentaliteten att göra så lite för att få så mycket som möjligt är en äcklig jävla egenskap som växer hos människan: Girigheten. Att vilja ha mer men samtidigt vilja göra mindre. Som om hela världen helt automatiskt faller till dina fötter medans du lutar dig tillbaks.

Världen är därute, men den kommer inte till dig av sig själv. Den förtjänar du genom blod svett och tårar som du dagligen hängiver dig själv, dina medmänniskor och tillför världen med. Varje handling är en investering i dig själv, och när man inser det, blir det lättare att värdera sina handlingar. Det finns inga genvägar i livet. Den ända du försöker skynda dig förbi är dig själv. Den enda du fuskar emot är dig själv. Så när du säger överträning, handlar det egentligen om din egen underskattan. Det handlar inte vad du säger när du ser hur hårt jag tränar, utan vad det får dig känna på insidan.

När jag tar av mig tröjan och njuter av min kropp med ett leende på läpparna då jag vet hur mycket jag kämpat, ska jag ta på mig den för att det "kan störa andra" som om det  inkräktar på dem personligen. Eller så kan man uppmuntra dem som kämpar och se det som inspiration till att själv en dag kunna ta av sig tröjan och känna sig nöjd med den dem ser i spegeln. Inte för den fysiska kroppen dem skaffat sig - utan den mentala styrkan som tagit dig hit.
 
DET är en obeskrivlig känsla, och den ska jag tona ned, för att det kan störa andra?
 
 

- Äcklig mentalitet. Människor kan inte glädjas åt andras lyckande utan att se sina egna misslyckanden. Det handlar inte om vad dem ser när jag tar av mig tröjan, eller hur mycket dem hör när jag stönar under mina sets eller hur mycket jag ligger på golvet och skriker av smärta efter dem.

Det handlar om hur det får dem att känna. Dem ser sina egna misslyckanden och tänker att det är JAG som ska anpassa mig efter dem. Eller så går man till gymmet för sin egen skull och är tillräckligt upptagen med att tranformera sig själv istället för att gå runt och störa sig på andra, och ge dem makten att förstöra ens tillvaro. Det är nog det som är det största problemet med människor - att de ger fel människor makt att påverka dem negativt. Så det i själva verket handlar inte om vad andra människor gör som får dem må dåligt - utan att dem tillåter dem att göra det. Makten ligger i dina händer - ta kontroll över den!
 
Det finns ingenting som heter överträning. Det finns vardags-svensson och sedan finns det du. Överträning är bron mellan att vara där alla andra är och där du kan vara. Platsen där jag tillsammans med många andra krigare, härskar varje dag. Platsen där det handlar om att gränsa till döden.

Vi gränsar till döden - för det är det som gör oss levande. Det är det som särskiljer oss från dem som bara vill glida genom livet på en räkmacka med det som visas utåt (hur mycket pengar dem har och dyra kläder dem bär) och inte det som grundar inåt (en inre styrka och en fysisk dominans som är ovärderlig).

Fortsätt träna hårt. Fortsätt kämpa för en ljusare framtid. Fortsätt överträna - medans dem andra underskattar sig själva. Ge dem inte makten att hindra dig och din personliga utveckling då dem inte har med den att göra, lika lite som du med deras personliga problem dem uppenbarligen har.

Jag önskar bara en dag... att människor börja värdera sig själva mer, då det är där kärleken frodas och kan grönska. Du måste lära dig att värdera dig själv högst för att andra ska värdera dig... mer om det i ett annat inlägg. Nu är det dags för mig att somna om. Överträning väntar senare. Ses där... eller kanske inte. Du kanske vill ligga kvar där i soffan och gnälla över hur miserabelt ditt liv är. Lycka till med det.

Säg till när du är färdig med det - så du kan dö levande - istället för att leva döende.
 
 

Eran enda, 
- Chyde

Illusionen...

...har vi alla levt i, kommer få leva i, eller kanske lever än idag i.

Jag har levt i den... 3 gånger för att vara exakt.

"It's cold, all I want is to hold you near me, hear me, breathe into your ear do you hear me?"
"Let us walk together... talk about forever... on a walk to remember"
"Touch the bottom of my heart with your hands, again, so I can dance on roses that I bought you"

"I thought you saw me for who I am... or was it that you didn't see me when I saw you?"

 
 
Hur någonting är, och hur vi väljer att uppfatta det är två helt olika saker. Så även om verkligheten var solklar för många andra, valde jag att se solförmörkelsen - i en förnekelse av det som verkligen var för att jag hellre ville tro på illusionen av det KUNDE vara... eller KUNDE bli. Jag var fast... i illusionen.

Vad är en illusion?
- En illusion är en falsk uppfattning av verkligheten på grund av flertydliga sinnesintryck. Detta går att hitta i trollkarlar och illusionister, som spelar med människans sinnen och utnyttjar dem att tro det dem ser, fast det i själva verket inte är äkta. Då handlar det om att övertyga sin publik...

Men ofta övertygar vi människor oss själva. Vi lurar oss själva att tro att något är på ett visst sätt, för att den bilden stämmer överens med hur vi vill att det ska vara, och på så sätt bortser vi ifrån hur det verkligen är. Det gör att det också är lättare att acceptera vår situation hur destruktiv den än är.

Det är samma anledning jag tror vi behåller vänskapsrelationer som egentligen inte tillför oss något positivt, samt är i kärleksförhållanden som rentav kan göra oss illa. Så för att dra ett hastigt exempel: En kvinna som lever med en man som slår henne, men fortsätter vara med honom, i "tro" om nånting bättre.
 
Detta kan också bero på rädsla, respekt för sin tradition, tanken av att hon inte förtjänar bättre etc. Så det är inte alltid för att hon väljer att leva i en illusion. Men någonstans adderar det upp till en bild hon skapar själv där det sedan är okej, eftersom han säger "förlåt" och förklarar hur mycket han älskar henne.
 
 
 

Är ni med mig?
 

Illusionen målar gröna ängar och blå himmel när det i själva verket växer ogräs och blåser storm. Man väljer att inte se det, för att man vill inte se det. Så uppfattningen av verkligheten blir annorlunda, eftersom man väljer att uppfatta den annorlunda. Om du känner igen dig, vill jag att du läser noggrant nu.

Vakna upp. Du lever i en illusion. Det du väljer att se, är bara en lögn för dig själv. Våga ta in andras åsikter - men var försiktig. Det finns två typer utav människor: Dem som bryr sig om dig och vill dig väl, och dem som inte bryr sig om dig eller vill dig väl. Lyssna på det förstnämnda med varsamhet.

Ibland när det blir för mycket, känns situationen så intensiv, så frustrerande så att man väljer att ta distans. Men ta inte distans från dem som bryr sig om dig... Det handlar inte om vad dem säger, utan vad du väljer att lyssna på. Med grundtanken att dem älskar dig, ligger deras åsikter någonstans grundade i det faktumet att dem bryr sig om dig och vill dig väl... Därav är deras åsikter av högre värde och det sämsta du kan göra att inte höra någon, bara för att du inte orkar höra på alla. Är du med på skillnaden?
 
Jag har en liten snabb-guide för er som tror er leva i en illusion och hur ni tar er ur den:

1.
Våga acceptera att du kan leva i en illusion.
2. Skriv upp det positiva och din situation.
3. Jämför det positiva med det negativa.
4. Prata med någon/några du litar på.
5. Jämför deras bild med din bild av situationen.
6. Konfrontera situationen.
7. Ställ krav och ultimatum.
8. Våga acceptera att du inte behöver leva i en illusion.
9. Gör det som krävs för att ta dig ur den.
10. Håll ut, för bakom de gråa molnen, skiner solen...
 
Det är inte lika lätt som det låter, jag vet. Det tog mig flera månader i alla mina 3 illusioner för att vakna ur dem. Men det hade också mycket med min envishet att göra... min stolthet som människa... att inte kunna släppa något förrän jag vet att jag gjort ALLT jag kan i min makt för att få det hålla.

Det finns inget "rätt" tid för något... det börjar när du sätter ena foten framför den andra. Du måste tänka större. Du behöver inte leva som du gör. Du har all rätt att själv bestämma hur du vill att ditt liv ska vara. Låt inte någon eller något begränsa dig från att leva i en verklighet du trivs med.

För illusionen... får oss alla att falla... frågan är, tänker du ta emot dig själv?

Var inte rädd. Frukta inte. Gråt i famnen hos dem som förtjänar det. Dem du litar på. Dem som älskar dig. Visa ingen svaghet för dem som inte förtjänar det. Du har endast styrka och den styrkan är starkare än allt, eftersom den grundas inifrån dig. Och vem är du? - Du är vinnare. En vinnare av livet.

Världen är därute - go get it...

Eran enda,
- Chyde

Fredagsmys-träning

 
Folk gör sig redo att gå ut och festa... Lila påsarna syns överallt och hörs gör flaskor som klirrar i en en ivrig harmoni. Jag själv har precis tränat färdigt på gymmet. När dem flesta vaknar upp bakfulla, vaknar jag upp starkare. Vad kallas det? Dominance, motherfucker.
 
Jag körde lite mysträning. Gymmet var i princip tomt, och det gjorde min hunger starkare, att veta varför jag är här. Om man vill mer, måste man göra mer än alla andra. Skulle egentligen fokuserat på att isolera baksida lår och axlar och runda av med lite mage, men hungern sa något annat.

Började med raka marklyft från 40kg upp till 70kg med tiokilos ökning varje set. Från 70kg körde jag vanliga marklyft och fortsatte stegra från 70kg upp till 120kg där jag landade på en stark 5a. Det kändes bra. Gick vidare och supersettade baksida lår med sittande vadpress.

10 set sammanlagt med repsintervall mellan 8-12 och vila ca 30 sekunder mellan seten.
 
Sedan gick jag vidare och körde stående shrugs för övre trapezius, supersettat med sidolyft för axlarna. Detta skedde i en cirkelträning utan vila (det är det superset innebär, att man hoppar från en övning till en annan). Det kändes hur bra som helst och nu 1 1/2 timme senare är jag färdig.

Nu ska jag runda av här, hoppa in i en snabbdusch och röra mig mot affären och inhandla helgens nödvändigheter. Önskar er alla en trevlig helg, vad ni nu än väljer att göra. Kvällen är här... make it yours.

Eran enda,
- Chyde

Glöm inte bort dig själv...

Tiden slutar aldrig, även om du inte väljer att gå vidare i livet. Den fortsätter tills dagen då du tar ditt sista andetag. Vad vill du ha åstadkommit fram tills dess? Vilka avtryck vill du lämna? Vill du dö som en i mängden, eller leva som en på miljonen? - Du bestämmer.
 
Många gånger är vi för upptagna med vad som sker omkring, vem som sa vad, vem som gjorde vad. Vad sa DU och vad gjorde DU? Du själv är din egen ground zero. Du själv är din egen trygghet. Du själv är din egen säkerhet. Kretsa den inte kring andra. Ge dem inte makten att vara beroende av dem.
 
För närsomhelst kan dem försvinna. Vad ska du göra då? Kasta in handduken? Lägga dig ner och dö?
 
Fuck heller. Du är din egen ledare och du är din egen följare. Se till att båda jobbar i samma riktning. Om du inte värdesätter dig själv, finns det ingen anledning för någon annan att göra det. I slutet av dagen handlar det om vad du väljer att uppoffra. Hur mycket får du tillbaks utav det du ger ifrån dig?
 
Alla har vi en cirkel dragen runt oss själva. Vissa drar en cirkel bara runt sig själva, och lämnar ingen plats för någon annan i den. Vissa drar en större cirkel och drar in familjen och vänner. Men vissa är ämnade för större... Vissa drar en cirkel som inkluderar många, många fler...

...Och du måste fråga dig själv om du är en av dem.
 

 
Jag är en av dem. Färdig på jobbet och rundar nu av allting inför stängning. Klockan drar iväg och tiden slutar aldrig... Ikväll tänker jag avsluta lite träningsscheman och kostscheman innan jag drar på en film och tar hand om mig själv. Ser till att kraften i min cirkel - är så grundad den kan bli.
 
När den är det... finns det ingenting som kan krossa den.
 
Glöm inte bort dig själv i en värld full av lockelser. Hur är din cirkel? Värna om den, då det är din cirkel utav livet. Om inte du värnar om den... vem ska då göra det?

Eran enda,
- Chyde

Vad är ''Vinnare Av Livet'?

Vinnare av livet är ett koncept uppbyggt på att ta kontroll över sig själv, bemästra sitt eget liv, fylla det med kunskap, erfarenheter och framför allt, kärlek - den mest fundamentala energikällan. Den som för samma tankementalitet framåt och håller den vid liv. Kärleken föder vinnare - hat föder förlorare.
 
Ingenting brinner starkare än din kärlek, och allt som kommer i kontakt med den, heller bensin över elden och ser på medans du exploderar. Du lever. Du är fylld av vitalitet och du andas liv. Varje ögonblick tillfångatas och uppskattas i stundens närvaro - du är här nu och du tar vara på det.
 
Alla har vi våra strider och det kallas livet. För att överleva finns det bara ett alternativ: Att vinna. Andra plats är första förloraren. Det finns inte plats för att ge upp. Vi reser oss och för varje gång gräver vi styrkan djupare i oss själva och grundar en inre tro - starkare än alla andras misstro.
 
Vinnare av livet handlar om mentaliteten att vinna striderna mot sig själv. Att överkomma sina rädslor, blotta sina svagheter för att se styrkan växa i dem och föra oss till priset - priset i form utav en bättre framtid. En framtid där vi inte behöver se tillbaka för att "tänka om". Vi tänker nu.

Vi tänker efter, istället för att eftertänka.

Vi är vinnare av livet.

Eran enda,
- Chyde

Integritetskris

 
 
Du föds som en siffra, in i systemet, lever för att dra in fler och sedan dör du med det. Datumet när du kom till jorden och datumet när du lämnar den ristas in i din gravsten och du hissas ned underjord, för att sedan bli gravsten 89 som anställningsnummer 23 ska ta hand om och värna om.

Det hela är väldigt ytligt och idag är svårt att hitta någonting som är äkta och som håller i längden. Därför ska man hålla hårt om det, så hårt man bara kan och njuta av varje sekund... För när som helst kan det försvinna. Häromdagen "överdrev" jag enligt någon när jag sa något i den stilen.

Fuck you, du underdriver.

När man inser hur vackert och skört livet är, det är då en liten gest kan ge en tårar i ögonen och ett leende i hjärtat som inte någonsin går att mätas med vad som syns utåt. För kärleken kommer inifrån - även om du väljer att fysiskt visa den... och där frödas den... grönskar den likt de vackraste av ängar.

Sluta underdriv. Bli större. Var massiv. Var hård. Var grov. Världen behöver mer av de äkta.

Don't die as one of all - Live as one of a kind

Eran enda,
- Chyde

En kärleksresa

 

Musiken har alltid legat mig nära om hjärtat.


Jag började skriva texter på engelska innan jag ens förstod innebörden av alla ord jag satte ihop... ibland blev det även på svenska - särskilt när det var mer personliga texter. Sedan även på spanska, då min dåvarande flickvän var spansktalande, vilket gjorde språket till så mycket mer än vad det var.

Hur mycket jag än en gång i tiden vilja göra musik som kvinnor skulle röra sina kroppar till, kändes det aldrig rätt. Tunga beats - för all del. Djup basgång - för all del. Men hela konceptet att göra klubbmusik lyckades jag aldrig göra med hela mitt hjärta - vilket gjorde att jag lämnade det helhjärtat.

Det är min filosofi i livet - att göra saker och ting helhjärtat eller inte alls. Det finns inget mellanting. Disken må vara långtråkig att ta hand om en fredagkväll, men klä av dig, dra på musik, sjung med utan att bry dig om hur falskt det låter - och helt plötsligt blir diskandet en del av det som gör livet så vackert.

Jag är likadan när det gäller relationer i mitt liv. Om jag tar in dig i mitt liv, är du en del av det och då helhjärtat. Då delar vi lika. Då bryr jag mig om dig och jag mitt hjärta slår alltid ett slag för dig och det gör det ända in i döden. Då ser jag dig som en del av familjen och familjen sviker inte varandra.

Jag kommer kriga för att ha dig kvar i mitt liv för att jag värderar dig högt. Men om du slutar värdera mig och jag inte längre är en prioritet i ditt liv, vare sig fysiskt (att vi ses, umgås, delar närhet) eller emotionellt (du hör inte av dig, tänker inte på mig, visar inte att du bryr dig), går det åt andra hållet.

När det går åt andra hållet tvekar jag inte för en sekund att klippa bandet helt och då gör jag det helhjärtat. En negativ egenskap enligt vissa, en positiv enligt andra. Enligt mig - bara så jag är. Gillar du det, varsågod och sätt dig vid bordet, vi delar allt lika, min vän. Om inte, fuck yourself.

Det finns alltid NÅGON som inte kommer tycka om det jag säger och gör, förstå mig eller respektera mig. Men det är inte sådana människor jag tänker ha i mitt liv iallafall. Det är inte att vara egoistisk - det är att vara rättvis mot sig själv och sitt hjärta. Det är att ta hand om sig själv.

Om inte jag tar hand om mig själv, hur ska jag kunna ta hand om någon annan? Jag vill gärna dela mina händer med så många som möjligt och om jag inte först centrerar mig själv - har jag ingen utgångspunkt. Ingenstans att hämta kraften att dra upp mina medmänniskor med.

Så musiken blev ett sätt för mig att ta hand om mig själv... en form utav terapi. Med ord kan jag beskriva vad jag känner... och här är några av låtarna där jag tagit vara på det:
 
 


Eran enda,
- Chyde

Make it yours...

 
 
Skägget är ansat och överkroppen är rakad. Känner mig som en ny man. Kroppen är trött, tankarna håller mig vaken... Andetagen känns djupare och ögonlocken tyngre. Imorgon står rygg på schemat så det ska bli skönt med en lång natts vila inför det. Vi gör oss redo för en ny vecka. No fucking mercy.

Önskar er alla lycka till med allt vad ni har att göra denna vecka. Make it yours...

Eran enda,
- Chyde

Superman

 
Några dagar nu utan rakning och man är hårig som en gorilla igen. Det växer till och med hår på axlarna?! Det var något nytt... Idag är det hem ljuva hem som gäller. Men först(!) - ett tungt jävla bröstpass. Gårdagens benpass gick åt helvete... spydde mitt i träningen men tog mig tillbaka.

Hoppas idag går bättre. I vilket fall som helst ger vi inte upp. Vi kämpar varje dag för en starkare morgondag.

Let's go!

Eran enda,
- Chyde

Det räcker nu... Del 1


 

"Det räcker nu..."

"Det börjar bli för mycket..."
"Du måste vila... Det är inte bra att träna för mycket"
"Äsch, du är ung, du behöver inte bry dig om vad du äter!"
"Man kan inte träna flera timmar om dagen..."
"Din kropp kommer säga ifrån snart"
"Proteinpulver är farligt och innehåller anabola steroider"
"Du behöver inte kosttillskott om man äter ordentligt"
"Du kommer bara bli övertränad"
"Tycker det här med träningen börjar bli extremt..."
"Det är inte bra att träna som du gör..."
 
Känner du igen dig..? Välkommen. Du är officiellt en av oss. En av som vill lite mer än alla andra. En av oss som sticker ut ur mängden på gymmet. En av oss som inte passar in inom ramen av vad som klassas som "normalt". Du brinner för det du gör och du älskar det - och det gör du helt fucking rätt i.
 
Först kommer människor uppmuntra dig... du vill börja träna och kanske ändra lite på dina kostvanor. Då ger dem dig tummen upp. Perfekt. Mer eller mindre förolämpar dig, som att:
"Ja, det borde du, du är fet/smal och du borde börja träna"

Men sedan händer något... Du börjar få resultat. Kanske till och med över andras förväntningar. Du mår bättre än någonsin, inte bara på grund av den fysiska transformationen, utan för vad som mentalt sker. Du fightas på gymmet... för en inre frid. Några timmars smärta för en stolthet som varar för evigt.

Du utövar din träning praktiskt dagligen på gymmet och ditt intresse växer. Du tar dig själv seriöst, och med det allt du gör. Du har respekt för dig själv, och med det respekt för din träning. Du skaffar dig teoretisk kunskap som gör att du kan ändra det som sker utanför gymmet - för att optimera dina resultat.
 
Du förstår sambandet mellan träning + bra näring + vila = återhämtning/uppbyggnad. Enkel matematik, men så svårt att koppla för någon som inte förstår sig på det... Eller för den delen ens vill förstå sig på det. Jag pratar nu om dessa människor omkring dig, som först var de som uppmuntrade dig...

De människorna som nu ifrågasätter dig. De människor som nu ger dig alla sina åsikter om hur de tycker om din träning. Som om det betalade deras räkningar, eller gav dem deras mat på bordet. De människor som istället för att lyfta dig och ge tummen upp, nu försöker trycka ned dig.

Samma människor försöker nu bromsa upp för dig och försöker med alla medel att få dig ur balans.

"Det räcker nu..."
- För vem? För dig? För alla andra? Det räcker inte för mig. Det räcker, när jag säger att det räcker. Det räcker när jag dör och även då strider jag in i döden. Det är så jag är. Det räcker för någon som inte vill mer. Det räcker för att vara där jag är idag, men jag vill längre. Det enda som räcker är du!

"Man kan inte träna varje dag... man måste vila!"
- Jaha, så du tror för 10.000 år sedan, när vi var grottmänniskor och jagade mammutar, klättrade i berg  och brottades med björnar, tog vi en vilodag, eftersom det stod på schemat, och för att vi "måste" vila? Det kallas lathet, och grundades någongång på 2000-talet.

Hela den här mentaliteten att det inte får vara mer än vad redan är, visar bara på hur lilla landet lagom, lilla landet mellanmjölk, lever upp till sitt namn. Det är som om människor inte är rädda för vad de inte kan göra, utan mer rädda för vad de faktiskt kan åstadkomma. Så de gömmer sig i rädslan.

Då är det lättare att kolla konstigt på den som skriker lite extra på gymmet, tar i lite hårdare, kommer i kläder den trivs i, dricker sin proteinshake som förövrigt inte innehåller några jävla anabola steroider. Det är lättare att peka och säga "han tar nog anabola" än att gå fram och ge honom en komplimang.

Det är lättare att säga: "Det räcker nu..." än att säga: "Wow, jag är imponerad över hur hängiven du är till det du gör. Vackert. Helt fantastiskt. Kör på så det ryker!"... För majoriteten utav människor kan inte glädjas åt andras framgångar utan att se sina egna misslyckanden, så de attackerar direkt.

Det dem inte förstår - är att den enda de attackerar är dem själva. Jag har ingenting att försvara. Jag står min grund. Jag står för det jag gör och jag låter inte dig, eller din kommentar, förstöra min kärlek till det jag gör. När du spottar på mig, häller du bensin i min eld. Varsågod och se på medans jag exploderar.

Häromdagen kom en person fram till mig i gymmet och våran konversation lät såhär:
"Du, det är inte bra att träna som du gör..."
- "Nehe? Varför inte då?"
"Du kommer bara bli för stor. Kör fitness, det är det som är inne nu"
- "Haha, tack, men då stannar jag hellre ute"

Använder den i ett demonstrativt syfte för att visa, att jag dagligen, går igenom detta. Människor som inte tror på mig, eller som försöker bromsa upp för mig. Det hade inte rört mig i nacken om det inte vore för att mina nära och kära börjar uppleva samma sak. Vänner som berättar om hur deras egen familj vänder ryggen till. Familjen ställer alltid upp för varann. Blod är blod, oavsett. Annars kan du lämna flocken... men då gör du det med svansen mellan benen. Som den lilla hundvalp du är.
 
Man tar hand om varandra, skyddar varandra och höjer varandra - som en familj ska göra. Det gör ont i mitt hjärta när jag ser mina vänner ledsna, för att de gör något de brinner för. Något som inte bara får deras läppar att le, utan även deras hjärta att skratta... Av glädje. Av kärlek.

Så det här blir del I utav denna kategori. Jag har mycket mer att säga om detta och jag kommer få min röst hörd. För att jag kräver det. Jag kräver mer utav mig själv och jag kräver mer utav livet. Därmed ser jag till att jag dör, utan att känna att jag kunde ha gjort mer. Gör det ni också.

Fuck lagom. Fuck mellanmjölk. Fuck deträcker-mentaliteten.

 
 

Eran enda,
- Chyde

Skönheten och Odjuret

 
 
Du är den vackraste utav ängar... De vackraste utav färger. Inga nyanser eller kontraster kan särskilja din skönhet.  I dig vill jag finnas och i dig vill jag grönska, växa mig större än någonsin och explodera av eufori, och känna dig... känna mig. Ett samspel mellan två individer, så vackert, så skört...
 
Men även de hårdaste utav kroppar har de mjukaste utav hjärtan. Din smekning så ytlig, når djupet av mitt hjärta, där den lägger sig för att aldrig någonsin resa sig. Jag vill somna i dina armar och vagga mig till sömns likt en bebis i sin moders famn. En kung bugar sig endast för sin drottning... Min sköna.
 
Min kvinna... Du med dina egenskaper så fagra, gör mig till den man jag är. Du väcker lejonet i mig... mina instinker, så djuriska. Du väcker känslorna i mig... mitt tänkade, så mänskligt. I mitt huvud har du tagit dig in, och nu ska jag ta dig... Jag vill lära känna din insida, och du vill känna mig i dig...
 
Jag vet vad du tänker... Din blick säger mer än tusen ord. Doften utav dig så ljuvlig, gör en hård man knäsvag... här är jag, fallande för dig. Fångar du mig? När du slänger med ditt hår och blottar din vackra hals, vill jag slänga mig över dig och blotta mitt inre. Dina kyssar så varma... värmer mitt hjärta så fruset.
 
Ge mig dig... jag har dig, baby.
Ge mig allt att stanna för, och jag går inte för något.

 

Eran enda,
- Chyde

Andas in... Andas ut

 
 
Så ofta dras man med... i strömmen... av majoriteten och normaliteten. Man vill inte uppfattas som "tråkig" och för att inte göra någon annan besviken är man många gånger villig att offra sin egen vilja, gå emot sina principer och det man står för - för att göra någon annan till lags.
 
Det man med tiden lär sig, är att leva för andra, inte håller i längden.
 
Så mycket paralleler går att dra från träningen till andra aspekter utav livet... Här är vi igen, bland vikterna, bland våra tyngder i livet. Redo att möta dem, dra dem emot oss, trycka ihop dem, pressa dem ifrån oss... för att sedan se våra gränser förflyttas framåt och framåt och framåt... för det är dit vi ska.
 
Vi backar upp oss själva i livet och genom att se till att vi har våran egen rygg och att den är stark, försäkrar vi oss om att vi är redo för livet. Genom att bygga ett starkt bröst ser vi till att skydda våra hjärtan. Vi pressar vikten av världen av från våra axlar och armerar oss för krig - ett krig mot oss själva.
 
Varje steg är ett steg mot framgång.
 
Benen för oss framåt i livet så vi ser till att de är välbyggda och står stadigt på jorden, även om våra drömmar passerar både himmel och moln. Stjärnorna syns inte till i rymden, då de vandrar på jorden... Ett inre skinande ljus i varje individ - bara det att vissa låter mörkret kväva deras låga...
 
Men precis som att eld behöver syre för att inte dö, som att dina muskler behöver syre för att kontrahera, som att varenda liten cell i din kropp behöver syre, behöver även ditt hjärta det... Jag pratar inte om Atomnummer 8, Elektronkonfiguration 1s2 2s2 2p4, utan jag pratar om att andas... andas stolthet.
 
Andas ära. Andas i andan utav en vinnare. Andas in... andas ut.
 
Du är en vinnare. Känn känslan... smek den, värna om den, med den - kommer vilken dröm du vill.
 
Eran enda,
- Chyde

Det här är jag - Vem är du?

 
 
Du kunde hitta mig i lekparken bland barnen. Jag var den i batman-tröja som vaktade parken. Den som avgjorde när du fick åka i rutschkanan och inte - det skulle vara rättvist för alla. Oavsett. Den som inte vilja följa med ut på utflykt - för att jag inte ville "trampa myrorna på ryggen". Den som redan då, inte ville trampa på någon som var under mig eller mindre än mig i någon som helst bemärkelse.
 
 
 
Den som vann låg och- mellanstadiets Melodifestivaler med egenskriven rap och breakdance. Den som stannade kvar flera timmar efter skolan - för att lära andra att sätta ord på sina känslor, eller att kunna snurra på huvudet. Den som redan då ville leda dom i min omgivning då jag kände ett ansvar för dem.
 
 
Den som hängde med de "populära" i högstadiet, samtidigt som jag hängde med de utstötta. Den som med en fot i varje grupp, valde att tillslut ta med mig de utstötta in i den populära gruppen tills dess att alla började umgås. Vi var därefter varken eller. Vi var bara vi... och alla var vi lika. 
 
 
Den som på vägen - skaffade mig många beundrare vars en av dem kom att bli min bästa vän många år framåt. En vän jag delade nyårsafton med, utan att festa. En vän jag gjorde musik med - som förstod den på samma sätt som jag älskade den. En vän för livet - som jag tar med mig in i döden.
 
 
Jag är den som tog med sig musiken till gymnasiet - där jag utövade den på skoltid under 3 års tid. Den som tog med sig musiken hem, där jag hjälpte mina bröder som inte hade någonstans att få sin musik gjord, att få spela in i min hemmastudio. Familj är familj, blod är blod och bröder hjälper varann.
 
Den som hoppade utför klippan för kärlekens skull på nytt, efter att ha fått sitt hjärta krossat. Den som föll och slog sig, då ingen tog emot mig... Den som reste sig igen och hittade den mentala styrkan i den fysiska. Gymmet blev mitt andra hem - och kom även att bli mitt levebröd.
 
 
 
Den som utbildade sig inom Anatomi, Fysiologi, Näringslära & Träningslära och som senare kom att bli personlig tränare. Den som representerar sin egen vision utav träning och vad den innebär. Liv och död. Mellan liv och död hjälper jag människor att stärka sitt fysiska och ser med stolthet på medans de växer som individer. Att växa som individer - tillsammans med andra, är det vackraste gåvan vi får utav livet.
 
 
Så här är jag... Jag växer. Fortsätter vara den. Den som aldrig kommer sluta för att du inte tycker om det. Den som aldrig kommer låta dig hindra mig från att fortsätta växa. Den som alltid kommer ge alla en chans men som aldrig kommer låta människor som inte är värda att vara i mitt liv, få vara det.
 
Det här är jag - för att göra 20-årig lång historia kort.
 
Vem är du?
 
Eran enda,
- Chyde

Tiden är nu.

 
Jag använder sällan ordet 'hatar' av den enkla anledningen att jag inte tror på hat. Men är det något ord jag verkligen inte klarar av så är det ordet "självklart". INGENTING är självklart. Ingenting är garanterat. Ta aldrig något förgivet. Var aldrig rädd för att göra något du vill, annars kanske du har det ogjort - föralltid.
 
Öppna en konversation med en främling. Ge en komplimang till någon. Krama dina nära och kära lite extra hårt och berätta vad du känner för dom. Du lämnar avtryck med allting du gör här i livet. Folk minns dig inte för det du säger eller det du gör - dom minns dig för hur du fick dem att känna. Glöm aldrig det.

Så, känn... Älska... Och låt dig älskas. Gör det nu - nuet är det enda vi har.

Eran enda,
- Chyde

Redo för strid

Stunden är inne...
Jag är redo för strid.
 
Jag tror det finns två typer utav strider men att de utgörs parallellt med varandra. Den du förbereder dig inför för stunden - och den du gör dig redo för hela livet. Dessa stundens strider är de som gör dig rustad för livet - för att någon gång göra dig redo för döden. Här är jag och jag lever. Lever du?
 
Vad är egentligen att leva? Ser man det ur ett rent biologiskt perspektiv kräver liv energi. Det kräver en ämnesomsättning för att fungera, ofta någon form utav rörelseförmåga, samt en fortplantning. Liv är någonting som känner av och reagerar på yttre stimuli och är uppbyggt utav celler.

Ser man det ur ett rent filosofiskt perspektiv är livet för vi tänker att det finns. Jag citerar René Descartes:
"cogito ergo sum" som översatt till engelska blir: "I think - therefore I am". Jag tänker därför är jag.
Är du?

Ser man det ur ett rent logiskt perspektiv är att leva att vara. Att göra. Att känna.

Striden är här och nu och striden är din. Den enda striden du har i livet - är den mot dig själv. När du slutar leva som om striden alltid är mot andra, mot världen, mot livet, mot dig och inser att du är i kontroll av dessa hela tiden - det är då du verkligen börjar leva. Under resans gång kommer även döden - för döden är inte bara undviklig, oförlåtlig, oförglömlig - den är definitiv.
 
Döden är en del av livet. Se till att din död blir en större betydelse för världen. Bli inte bortglömd. Var inte en av alla andra. Var originell. Du kommer vara ensam många gånger, ibland rädd, men att säga "jag försökte" är tio gånger mer av en man en någon som säger "tänk om". Tänk inte om, tänk nu.

Du är redo för strid.

Eran enda,
- Chyde

Pånyttfödd

Tiden har avslöjat sig. Så vacker hon är, så fager.
 
Hon har spelat ärliga kort från början. Det var dock inte alltid ömsesidigt. Någonstans på vägen trodde jag mig kunna vara ett steg före, där jag alltid brukar vara, där jag trivs... tills jag insåg att jag glömde bort att leva i "nuet". Istället för att se ut över världen, såg jag in. Istället för att visa världen vem jag är - byggde jag min egen värld och visade den för människor mitt hjärta slog ett extra slag för. Nu är de en del av min värld - för att det är det jag vill. Och de jag inte vill ska vara det - är det inte av samma anledning.

Här korsas våra vägar igen...

Vi lever i en värld där vad Miley Cyrus har på sig för kläder, är viktigare än militäruniformer som invaderar Syrien. Där Bradley Manning får 35 års fängelse för att lämna ut hemliga uppgifter till Wikileaks - information tillgänglig för allmänheten - medans president Bush går i pension lyckligt och Obama vinner fredspris. I en värld där vi, folket, distraheras av massmedias propaganda, för att rikta vår uppmärksamhet åt ena hållet, vilket skapar en död vinkel åt det andra för vad som helst att kunna ske.

Vi lever i en värld där idealen om hur ett liv ska vara, får oss att eftersträva detta likt en masskopiering i mänskligt format. Ingen tankeverksamhet, ingen originalitet. De få som har något bakom pannbenet - kvävs utav det gråa molnet som lagt sig över samhällets himmel. En värld där man söker utåt efter en mening att finna i livet - istället för att söka sig inåt efter en mening att själv skapa. Man ser sig omkring efter lycka, i form av ytliga attribut - istället för att hitta ett djup i sig själv att fylla.

Så här korsas våra vägar igen.
Förhoppningsvis för att fylla varandras - med kärlek.

Eran enda,
- Chyde

Nyare inlägg