chyde.blogg.se

It's all in a state of mind...

 
 
Hur jag än vrider och vänder lyckas jag inte få rutin på bloggandet. Kanske är det för att jag tagit tag i musiken igen, börjat skriva av mig där. Kanske är det för att jag kommunicerar med många människor dagligen så att jag tillslut inte har nåt mer att ge. Kanske vill jag inte berätta vad jag tänker längre...
 
Står mellan att vilja behålla allt för mig själv och aldrig blotta mig nå mer samt en vilja att visa hela världen mer av mig. Jag lutar mig alltsom oftast åt det sistnämnda. Men ibland sena nätter kommer den där känslan krypande. Den där känslan av man inte vill veta av någonting. Tomheten. 
 
 

Jag älskar att leva. Så det blir den där paradoxala känslan igen. Kanske är det bara vad jag lever för som ändrats. Jag vet inte. Men vad jag däremot vet är att jag slutat bry mig. Juli 2016 förändrades allt. Det som jag hade byggt upp som min verklighet försvann över några veckor. Upp till den punkten i mitt liv hade jag alltid känt att allting var av en mening. Allt var en del av min resa. Jag förstod syftet med mina erfarenheter. Jag förstod att det var en del av mitt liv. Men efter den 23e juli kände jag för första gången plötsligt att jag inte längre visste vad min verklighet var. Och att det som jag trodde var min verklighet endast var en illusion. Livets matta svepte under mig, jag ramlade och där förändrades allt. 

Har alltid överlevt... Har alltid klarat mig. Det är därför jag alltid säger så. Men det jag kämpade för, det livet jag ville ha och hade byggt upp, fanns plötsligt inte där längre. What the fuck was I fighting for? Så efter det har jag bestämt mig, jag tänker fortsätta slåss för mig själv. Jag tänker göra exakt det jag känner för. Det var inte direkt så att jag inte redan gjorde det innan juli 2016 men vissa saker som jag tvekat över tänker jag inte tveka över längre. Det är därför jag börjat tatuera mig. Det är därför jag börjat prova saker jag inte provat förut. För vi lever bara nu. Det här är bara en period. En dag lämnar min själ den här kroppen och går vidare. Tills dess kommer jag ta risker. Jag kommer leva on the edge. Jag kommer sträva efter mina mål och drömmar, även om de är större än majoriteten av medelsvenssons. Jag kommer fortsätta vara extrem. Jag kommer fortsätta vara mer av mig. Jag har bara börjat...

Watch me.
Mörka tider matar mitt ljus.
 
 
Random bild från när jag skriver musik.
För att se min senaste musikvideo klicka
HÄR!
HÄR!
HÄR!
HÄR!


Anonym

Äntligen.

2017-01-28 / 06:13:30
Anonym

Bra blogg! Hoppas du fortsätter. Hade fått vara awesome att läsa. /cajsa-sti a

2017-01-28 / 08:31:12
Alexsandra

Jag förstår din känsla så väl. Särskilt det där med att vilja skrika allt till alla, berätta i detalj vs. bara kura ihop sig och aldrig låta någon komma nära. Men jag älskar din insikt om att ta vara på tiden vi har. GÖR DET! Gör saker du är rädd för, utmana dig själv, dröm stort.

Och här kommer två av mina favorit-pepp-citat när allt är som mörkast: Sometimes I want to give up. Then I remember all the motherfuckers I've got to prove wrong. (Man ska inte leva för andra men ibland är det nödvändigt för en stund)
Och: GÖR DET. Det där du vill men kanske inte vågar, det du velat testa men inte vågar. Gör det. Om hundra år kommer ingen minnas det, så var awkward, var ärlig,var weird och slösa inte tid på folk som inte har tid för dig.

@alexsandra.krzelj från Instagram

2017-01-28 / 09:03:44

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback