chyde.blogg.se

Storhet.

 
Folk säger "vad stor du har blivit", jag hör hellre att mitt hjärta är det. Jag ser hellre att min själ lever ut. Jag känner hellre att min intelligens ökar och mitt medvetande expanderar. Detta du ser är bara ett skal, en fasad jag genetiskt föddes med och som jag med hjälp av matvanor, fysisk aktivitet och levnadsvanor kan påverka. Och eftersom hela min livsfilosofi är att göra allting storartat i sitt eget namn från de stora till det allra minsta, är kroppen inget undantag till det jag vill ska växa. Så även om träningen är högt prioriterad, är den inte det det största hos mig och det kommer jag låta världen veta. För det är inte vad du har, utan vad du gör utav det. Alla är vi stora, alla bär vi på storhet, frågan är bara vilka som ser det och vilka som låter den levas ut. Så här är jag, och lever ut mig själv. 

Så vem är jag? Jag är som du, energi som vaknar varje morgon på planeten Jorden och likt alla andra människor vid något tillfälle, lika nyfiken på meningen med min existens som dig. Nyligen fyllda 22 år gammal. 105 kilogram kroppsvikt. 1.78 centimeter kroppslängd. Stort skägg. Ärr på mina underarmar. Ärr i mitt hjärta. Sorg i mina ögon,  styrka i mitt blod. Alltid varit egen, men levt på egen hand sen jag var 15. Tjänat mina egna pengar, flyttat ut hemifrån och jobbat på mina drömmar. Från det att jag var 11 år gammal var det musiken:

soundcloud.com/chyde

Och sedan jag var 18 år gammal har det varit träning. Musiken var som poesi, ett sätt att formulera mina känslor. En slags terapi där jag skrev ned mina tankar och delade dom med omvärlden i hopp om att hjälpa någon annan som också behöver terapi i form av någon som vet vad dom känner eller går igenom. Träningen å andra sidan, är bara ett stort utlopp. Jag går in i gymmet och tänker inte på någonting annat än vad jag är där för att göra; mitt bästa. All frustration, alla minnen, alla trauman, alla tårar kommer ut genom svetten som rinner. För varje andetag. För varje repetition tills det gör ont och jag fortsätter lite till... jag lider hellre med en smärta som stärker mig än smärtan som tidigare dödat mig. Jag lever.

 
Gör du?