chyde.blogg.se

Samma gamla jag.

 
 
Så många gånger pratar man om att ta "nya tag". Som om morgondagen, är en ny möjlighet. Eller som att en ny vecka är en ny start. Sanningen är att livet fortsätter precis som det alltid gjort, med eller utan dig. Tiden går, även om du fastnar i den. Tiden är nu, även om du lever i framtiden. Och varje stund är en möjlighet, en chans att ta ett nytt steg i rätt riktning.
 
Så vad är egentligen "rätt" riktning?
 
 
Så många gånger har det känns som att man mitt i momentumet fram mot det som ska bli ens framtid - slås tillbaka lika hårt som det kändes lätt att flyga fram. Som en sucker punch från ingentans. När du vaknar ur din blackout är det som att allt stannat upp och du börjar ifrågasätta dig själv. Om det du gör är rätt.
 
Men jag har lärt mig en sak, och det är något jag tar med mig i alla situationer, vad jag än gör, när, hur var eller varför... Och det är ens inställning. Jag slåss fortfarande mot min många gånger. Så många upplevelser. Så många minnen. Så många erfarenheter som format en som individ. Så många gånger agerar man på instinkt och den spontana känslan utan att riktigt tänka efter. Det är viktigt att lyssna till magkänslan. Låta hjärtat tala. Men det gäller att tänka efter, för att slippa eftertänka. Stanna upp och gå ifrån dig själv. Se allting ur ett större perspektiv. Ta med fler infallsvinklar. Tänk igenom vad din avsikt är, och varför du gör det du gör, sen går du för det hundra procent.

Det känns som att många inte riktigt vet varför dom gör som dom gör. Eller säger som dom säger. Så då är det lätt att slänga ur sig något som man inte riktigt hade någon avsikt med. Ingen grundtanke. Det är bara som ett blott påstående som faller platt eftersom det saknar syfte. Det baseras på en instinktiv handling. Så många samtal om vädret och kallprat, men i hur många konversationer sker ett utbyte utav information... kunskap? Det är de konversationerna jag vill ha. Det är de som talar till själen.

Jag slåss dagligen mot känslan att inte passa in i detta system, samtidigt som jag vet att om det är någon, som kommer att överleva, så är det jag. Men det är skillnad på att överleva och att leva. Så många går dag in och dag ut på rutin utan att riktigt stanna upp. För vem har tid att känna efter? Man ska bara bita ihop och jobba på. Likt en robot ska vi göra samma saker dag in och dag ut. Jobba 8 timmar om dagen, ibland övertid, för att ha råd med lån och dyra räkningar till ett hem man nästan aldrig tillbringar tid i. Bilar man bara åker till och från jobbet med. Pengar som bara går runt eller sparas till en "pension" som när det är dags ändå inte kommer vara mycket nog för att kunna leva.

En slav till systemet och jag lever hellre på mina knän än att dö stående. Jag är hellre än slav till mitt medvetande och ökande närvaro än att passa in, passivt, förtryckt av allt och alla till att bara vara som alla andra, göra som alla andra... leva som alla andra... Dö som alla andra.
 
 
Jag är inte som alla andra.

Är du?


Eran enda,
- Chyde



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback