chyde.blogg.se

Rutin.

 

Rutin.
 
Om det är något som sätter prägel på livets gång så är det rutin. Oftast är det svårt att komma igång med något. Ta tag i det som man behöver göra, vill göra, eller måste. Men när man väl tagit tag i det är det värsta över. Nu gäller det bara att hålla rutinen. Det är den som för dig framåt. Jag vet så många gånger jag kommit av mig helt på min väg fram i livet. Så många gånger jag stått vid ett vägskäl bara för att leta skäl till att ge upp. Inte behöva välja någon väg alls. Men jag fann styrka i rutinen. I att göra det för att bara ska göras.
 
Jag tror det är där många faller. Man ger vika i stunden för det som känns, eftersom det är det enda man kan tänka på. Människans känslor har en förmåga att överta psykets förnuft. Ens känslor centreras och allt annat suddas ut. Likt abstrakt konst där ingenting riktigt är i fokus utan allt smälter samman till en...
Fokuset ligger i att se hela bilden. Fatta inga förhastade beslut när du är mitt i elden. Det enda du gör då är att ge elden mer syre att brinna. Du behöver ha glöden i dig, men låt dig inte dödas i känslornas lågor.

Finn styrka i att du gjort det förut. Finn styrka i att du kommer göra det igen. Du är en soldat i ditt eget liv. Strider i ditt eget krig. Följer dina egna kommandon och dina order är dagliga rutiner som håller dig levande. Gör det du brukar göra, sedan skapar du dig tiden till att reflektera och komma fram till en lösning på det som rubbade dig från första början. Jag är ingen Sokrates när det gäller det. Jag slåss mina egna strider. Jag håller också på att lära mig. Men rutinen finns där. Det måste den göra.
 
Annars kan vi lika gärna lägga oss ned och dö här och nu.

Det tänker inte jag.
Tänker du?


Eran enda,
- Chyde

Håll dig skadefri med Chyde del 1.

 
 
Har senaste timmen sett klipp på folk som slitit sönder muskelfästen under träning. De vanligaste är då biceps och bröst som i princip lossnar från sitt fäste och släpper helt. Det är ganska skrämmande att se, hur biceps rullar upp i axeln, bara sådär. Det får en att tänka efter och uppskatta att man under alla dessa år, hållt sig skadefri. Jag har varit öm. Jag har haft känningar hit och dit. Haft ont i leder. Men ingenting som gått sönder.

Jag har själv bevittnat en vän till mig skada sig under ett träningspass. Det var under bänkpressen. Vi båda hade ökat successivt och var på vårat högsta set som då var 120kg. Jag gjorde 2-3 reps. Sedan var det min väns tur. Han körde 1... 2... och gick för tredje, sedan hände något. Han fick plötsligt ont i axeln. Vi båda fattade ingenting. Från att ha gått hur bra som helst till att bara... tvärvända. Vi sänkte vikten men för varje repetition han gjorde så smärtade det. Han har nu opererats 2 gånger sedan dess.

Så jag är tacksam varje dag jag får gå in i gymmet och lyfta vikter. Det känns som något utav en välsignelse kombinerat med sunt förnuft. En skada är oundviklig och kan hända vemsomhelst närhomhelst hursomhelst varsomhelst. Men man kan alltid göra sitt bästa i förebyggande syfte. Tänkte därför dela med mig lite av det jag använder mig av för att "förhindra skador" i gymmet.

1. Uppvärmning. Det är A och O. Jag kör alltid 2-3 uppvärmningsset i första övningen för den muskeln jag ska jobba med. Ska jag tillexempel träna bröst, värmer jag upp 2-3 gånger i bänkpressen med bara stången innan jag börjar lägga på vikter.

2. Långsam progressiv belastning. Alltså, långsamma ökningar. Istället för att gå från 50kg i bänkpressen till 90kg i bänkpressen. gå från 50 till 60, 60 till 70 osv. Detta är ett sätt att se till att kroppen alltid kommer behärska vikten du ska lyfta och du inte "chockar" den in i några dumma skador.

3. Dela upp muskelgrupper. Se till att låta muskler vila genom att du kör dom, sedan låter dom vara åtminstone i 2 dagar innan du kör dom igen.

4. Sluta vid smärta. Om du nånsin får ont i träningen, någon repetition känns konstig eller så, SLUTA DIREKT. Ta ett steg tillbaka, tänk om. Sänk vikten. Börja om. Eller byt övning. Var klok. Jag pratar alltså inte om att det brinner i muskeln, jag pratar om ifall det känns i fästen, leder, eller på något obehagligt sätt.

5. Massage. Om möjlighet finns, boka massagetid eller se till att få massage av din partner (perfekt stund att få lite intimitet samtidigt som man återhämtar kroppen från träning), eller familjemedlem etc.

Det var mina tips till att hålla dig skadefri i gymmet.
Del 2 kommer i sinom tid. Nu är det dags för proteinshake och sömn.
Godnatt... eller godmorgon... Världen.


Eran enda,
- Chyde

Samma gamla jag.

 
 
Så många gånger pratar man om att ta "nya tag". Som om morgondagen, är en ny möjlighet. Eller som att en ny vecka är en ny start. Sanningen är att livet fortsätter precis som det alltid gjort, med eller utan dig. Tiden går, även om du fastnar i den. Tiden är nu, även om du lever i framtiden. Och varje stund är en möjlighet, en chans att ta ett nytt steg i rätt riktning.
 
Så vad är egentligen "rätt" riktning?
 
 
Så många gånger har det känns som att man mitt i momentumet fram mot det som ska bli ens framtid - slås tillbaka lika hårt som det kändes lätt att flyga fram. Som en sucker punch från ingentans. När du vaknar ur din blackout är det som att allt stannat upp och du börjar ifrågasätta dig själv. Om det du gör är rätt.
 
Men jag har lärt mig en sak, och det är något jag tar med mig i alla situationer, vad jag än gör, när, hur var eller varför... Och det är ens inställning. Jag slåss fortfarande mot min många gånger. Så många upplevelser. Så många minnen. Så många erfarenheter som format en som individ. Så många gånger agerar man på instinkt och den spontana känslan utan att riktigt tänka efter. Det är viktigt att lyssna till magkänslan. Låta hjärtat tala. Men det gäller att tänka efter, för att slippa eftertänka. Stanna upp och gå ifrån dig själv. Se allting ur ett större perspektiv. Ta med fler infallsvinklar. Tänk igenom vad din avsikt är, och varför du gör det du gör, sen går du för det hundra procent.

Det känns som att många inte riktigt vet varför dom gör som dom gör. Eller säger som dom säger. Så då är det lätt att slänga ur sig något som man inte riktigt hade någon avsikt med. Ingen grundtanke. Det är bara som ett blott påstående som faller platt eftersom det saknar syfte. Det baseras på en instinktiv handling. Så många samtal om vädret och kallprat, men i hur många konversationer sker ett utbyte utav information... kunskap? Det är de konversationerna jag vill ha. Det är de som talar till själen.

Jag slåss dagligen mot känslan att inte passa in i detta system, samtidigt som jag vet att om det är någon, som kommer att överleva, så är det jag. Men det är skillnad på att överleva och att leva. Så många går dag in och dag ut på rutin utan att riktigt stanna upp. För vem har tid att känna efter? Man ska bara bita ihop och jobba på. Likt en robot ska vi göra samma saker dag in och dag ut. Jobba 8 timmar om dagen, ibland övertid, för att ha råd med lån och dyra räkningar till ett hem man nästan aldrig tillbringar tid i. Bilar man bara åker till och från jobbet med. Pengar som bara går runt eller sparas till en "pension" som när det är dags ändå inte kommer vara mycket nog för att kunna leva.

En slav till systemet och jag lever hellre på mina knän än att dö stående. Jag är hellre än slav till mitt medvetande och ökande närvaro än att passa in, passivt, förtryckt av allt och alla till att bara vara som alla andra, göra som alla andra... leva som alla andra... Dö som alla andra.
 
 
Jag är inte som alla andra.

Är du?


Eran enda,
- Chyde

Vart ska man börja...

...När man inte riktigt vet hur det slutade?

Jag vill börja med att säga tack. För alla dessa år som jag fått utlopp för allt jag känt, tänkt eller gått igenom. För alla ni som stöttat mig, trott på mig... och delat min resa genom livet. Det är därför jag bloggat från första början. Inte för att dela med mig av vad jag äter eller fota allting jag gör, utan för att med mina erfarenheter hjälpa andra att ta sig igenom deras. Har jag påverkat EN människa, har jag gjort en förändring. Ett större syfte av mitt liv. Och jag vill dö genom att ha levt. Jag vill leva vidare efter min död, genom andra.

Så TACK till alla er trogna läsare som ÄN IDAG besöker denna domän dagligen, trots att jag inte bloggat på väldigt, väldigt... väldigt länge. Kanske i hopp om att en dag få se ett nytt inlägg av eran enda Chyde. Om så, är dagen kommen, och äran är på min sida. Jag önskar att jag kunde ge er alla mer än vad jag kan skriva i ord, men jag hoppas att ni kan känna min tacksamhet jag sänder i form av energi och kärlek...

Tack.

 

Eran enda,
- Chyde