chyde.blogg.se

Du.

 
Du.

Du är en del av det stora hela, vilket är det som gör dig stor. Du är så liten till helheten, men din del är det som gör den hel. Du är en del utav universum, en biprodukt av evolutionen, en gåva till livet. Du existerar med förmågan att känna. Förmågan att uppleva, livet... och leva ut dina inre krafter.

Det kräver en kontakt med sig själv. Med sina känslor. Med sitt hjärta. Hitta själen i kroppen. Det handlar inte om att vara "djup", det handlar om att vara Dig själv. Det där som du hör alla sträva efter, eller hela tiden vara... "Sig själv". Det betyder inte ett jävla skit för någon som inte vet var den har sig själv.

Kanske är allt det jag skriver bara nonsens. Kanske är det viktigare vilka siffror jag skriver att jag lyfter i hantelpressen. Kanske är det viktigare hur många svärord jag använder i mina texter. Hävdar att jag inte är ödmjuk, men sedan när är anonyma kommentarer i syfte att trycka ned mig, ödmjukt?

Sedan när skulle någon lyssna på någon som inte står upp för det dem slänger ur sig? Det är som att röka och sedan sitta och föklara hur dåligt det är att röka och viktigt det är med god hälsa. Det är hyckleri. Och den enda man ljuger för är sig själv. Verkligheten är vad du gör den till. Ljuger du för dig själv, lever du i en lögn. Det blir din verklighet, som du medvetet som omedvetet, väljer att leva.
 
Varför ta denna fantastiska möjlighet till att känna, uppleva, erfara och uppskatta var stund i livet till att vara anonym... istället för att vara Du och våga vara det fullt ut? Hitta dig själv, du vilsna själ... för någon med kontakt med sig själv finner inget som helst VÄRDE i att försöka förnedra någon annan, ännu mindre gömma sig bakom anonyma kommentarer. Värdet ligger i vad du väljer att värdera.
 
Att värdera att försöka stoppa mig från att utvecklas är en kamp redan förlorad. För jag vinner alltid, oavsett. Det ligger i min natur. Frågan är, när du ska våga släppa ut ditt lejon för att bli det bästa av dig, och sluta gå i fåraflockan bland alla andra fucking losers. Det ligger hela tiden i dina händer, men du väljer inte att öppna upp dem. Så du sitter där. Spänner dem. Håller in dig.
 
Du anonyma... Kanske för att du är rädd att visa vem du verkligen är. Jag står för den jag är, och jag lever det. Det är något som alltid kommer skilja mig från dig, tills att du tar tag i dig själv. Tills dess kan du börja släppa taget om mig. Välj dina strider... jag behöver inte dig. Jag har tillräckligt med vänner.

Tänk på saken.

Eran enda,
- Chyde



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback