chyde.blogg.se

Ett möte jag aldrig glömmer.

Majoriteten utav människor föds och dör, men få lever därimellan. De flesta är åskådare, men sedan finns det dem som skriver historia. Ingen vill dö bortglömd, men få vågar leva rebelliskt för att sedan dö som en legend. Som någon som lever vidare efter sin död.
 
Det finns dem... som givit föda till det lejon i mig som aldrig trivts i fårakläder. Uppmuntrat den hunger jag har i mig, till att äta min väg fram i livet och skapa mig min egen framgång, eftersom att varken grannen, vännen eller mamma och pappa kommer göra det åt mig.
 
Jag föddes... Kommer att dö... och jag tänker leva.

För ganska exakt ett år sedan blev träningen ännu viktigare för mig. Det var inte längre bara för passionens skull, utan ett fysiskt utlopp för min inre konflikter som fick stridas med vikterna på gymmet. Jag ville ta med mig en viktskiva upp till biblioteket när jag hörde att hon satt och kysste en snubbe där.

Men jag lät mig inte. Jag har för mycket självrespekt för det. Jag lärde mig vem som var den riktiga vinnaren, inte bara då jag precis hade slagit personbästa i bänkpress, utan även vinnaren ur det destruktiva kärleksförhållandet jag då tog mig ur. Jag lyfte hantlarna och för varje repetition ville en tår ut.

Jag tränade färdigt mitt pass, jobbade färdigt på gymmet, gick hem och grät.

Det var då jag hittade en Youtube-kanal som förändrade mitt liv. Det var då jag hittade mannen, vid namn Greg Plitt, som direkt tilltalade mig med sin passion för träning, sitt sätt att leva ut sin vision och sin fuck-you attityd till alla andra som hellre vill ge upp på sig själva innan dem ens försöker.

Han bekräftade mina tankar om att misslyckande är en del av att lyckas och att ju mer man försöker, desto mer man misslyckas, desto mer når man sin framgång, den lycka man själv skapar i livet. Träningen är så mycket mer än vad det gör med kroppen. Det är en metafor för livet.
 
Metaforen om att bygga upp sig själv och sitt liv, möta sina rädslor, lära sig handskas med dem och göra sina svagheter till styrkor. Om att inte låta någonting stoppa en, och särskilt inte dem som står bakom dig och skrattar, pekar fingrar och pratar om dig. Låt dem vara där... bakom dig.

Fucking losers.

När jag fick veta att Greg Plitt skulle hålla en föreläsning på Fitnessfestivalen, var det ingen tvekan om att jag skulle vara där. Gratis produkter, B-kändisar och många människor med samma brinnande intresse för all del... Men det viktigaste för mig var att få skaka hans hand, då jag hyser respekt för dem som hjälpt mig på min resa i livet. Det är ovärderligt och jag visste att ingenting jag säger spelar någon roll. För människor minns inte vad du säger eller vad du gör, dem minns hur du får dem att känna. Så jag fokuserade bara på att förmedla vad jag kände och det kändes som att jag lyckades med det.
 
Tack Greg, för allt.
 

Eran enda,
- Chyde

 

Du.

 
Du.

Du är en del av det stora hela, vilket är det som gör dig stor. Du är så liten till helheten, men din del är det som gör den hel. Du är en del utav universum, en biprodukt av evolutionen, en gåva till livet. Du existerar med förmågan att känna. Förmågan att uppleva, livet... och leva ut dina inre krafter.

Det kräver en kontakt med sig själv. Med sina känslor. Med sitt hjärta. Hitta själen i kroppen. Det handlar inte om att vara "djup", det handlar om att vara Dig själv. Det där som du hör alla sträva efter, eller hela tiden vara... "Sig själv". Det betyder inte ett jävla skit för någon som inte vet var den har sig själv.

Kanske är allt det jag skriver bara nonsens. Kanske är det viktigare vilka siffror jag skriver att jag lyfter i hantelpressen. Kanske är det viktigare hur många svärord jag använder i mina texter. Hävdar att jag inte är ödmjuk, men sedan när är anonyma kommentarer i syfte att trycka ned mig, ödmjukt?

Sedan när skulle någon lyssna på någon som inte står upp för det dem slänger ur sig? Det är som att röka och sedan sitta och föklara hur dåligt det är att röka och viktigt det är med god hälsa. Det är hyckleri. Och den enda man ljuger för är sig själv. Verkligheten är vad du gör den till. Ljuger du för dig själv, lever du i en lögn. Det blir din verklighet, som du medvetet som omedvetet, väljer att leva.
 
Varför ta denna fantastiska möjlighet till att känna, uppleva, erfara och uppskatta var stund i livet till att vara anonym... istället för att vara Du och våga vara det fullt ut? Hitta dig själv, du vilsna själ... för någon med kontakt med sig själv finner inget som helst VÄRDE i att försöka förnedra någon annan, ännu mindre gömma sig bakom anonyma kommentarer. Värdet ligger i vad du väljer att värdera.
 
Att värdera att försöka stoppa mig från att utvecklas är en kamp redan förlorad. För jag vinner alltid, oavsett. Det ligger i min natur. Frågan är, när du ska våga släppa ut ditt lejon för att bli det bästa av dig, och sluta gå i fåraflockan bland alla andra fucking losers. Det ligger hela tiden i dina händer, men du väljer inte att öppna upp dem. Så du sitter där. Spänner dem. Håller in dig.
 
Du anonyma... Kanske för att du är rädd att visa vem du verkligen är. Jag står för den jag är, och jag lever det. Det är något som alltid kommer skilja mig från dig, tills att du tar tag i dig själv. Tills dess kan du börja släppa taget om mig. Välj dina strider... jag behöver inte dig. Jag har tillräckligt med vänner.

Tänk på saken.

Eran enda,
- Chyde