chyde.blogg.se

Jag lever... Tills döden skiljer oss åt.

 
Jag slåss mot mina demoner.

...Rädd för att förlora.

...Rädd för att vara rädd.


"Du förtjänar det bästa och ingenting annat", säger jag och pekar mot min egen spegelbild i hissen. Jag tror på mina ord och hoppas universums lagar gäller även denna gång... Hur energin manifesterar sig fysiskt från endast blotta tanken. Så jag blundar... Och föreställer mig den lägga sig som ett lager om mig.

Jag vet vad som krävs av mig... men jag vet inte om jag vill vara del av det.

Det som gör mig levande, som dödar mig sakta. Livet är... men jag känner döden stundvis. Som en sval vindbris en stilla sommardag. Eller en ros vackrare än någonsin, som växer bland ogräset. Jag vattnar rosen, men vet inte om jag vill ta mig an ogräset. Jag har inte planterat det. Det kom med rosen...

Så här är jag...

Men denna gången tänker jag inte vara rädd.

Jag tänker ta risken. Om det så dödar mig... vet jag att jag inte bara tar livet med mig...
 
...Utan även känslan av att ha levt.

Eran enda,
- Chyde


Anonym

Vackert.. Och inspirerande. Ta hand om dig!

2014-02-11 / 23:11:16
anonym

Bror vill vara anonym, men jag minns hur du stod upp för mig i tallbohov skolan när alla va fittiga mot mig, du är en ikon för mig nu, du har gett mig mod att kämpa, bästa bloggen
Mvh

2014-02-13 / 01:23:53

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback