chyde.blogg.se

Frågestund del 2

 
 
Kära vänner, medmänniskor, följare och läsare..
 

Jag ser på min statestik att ni är en hel del som besöker mig under dygnets alla tider. Likt trogna följare är ni här och håller er uppdaterade med något som jag önskar någonstans förgyller eran vardag, om så för en aning. Eller kanske något så stort som hjälper er - på eran resa framåt i livet.

Därför har jag tänkt hålla en ny frågestund. Med andra ord, så vill jag att ni bombar mig - för denna gången tänker jag svara i en videoblogg(!). Jag tänker inte hålla det inom någon ram, då jag förespråkar yttrandefrihet. Så ös på med frågor - så ska jag göra mitt bästa för att besvara dig.

Så det jag vill att ni gör är att klicka på "Kommentarer" längst ned i högra hörnet utav detta inlägg, där ni kommer hänvisas till en spalt där ni kan skriva vad ni vill. Ställ era frågor, så ska jag ta mig tiden att läsa igenom dem och besvara dem så ärligt och helhjärtat som möjligt.
 
Deal? OK, let's go!
 
Eran enda,
- Chyde

Överträning my ass

Vad är överträning?
Det grundades någongång på 2000-talet sedan människor lärde sig hur enkelt allt blivit. Hur lite man behöver göra för att få så mycket. Vi lever i en civilisation där vi inte behöver jaga våra byten. Vi har McDonald's i varje gatuhörn, kaffe och bulle på pressbyrån och två för samma pris av en på Ica's egna fryspizza. Världen är full av lockelser - men låt dig inte luras till att förlora dig själv i den.
 
Bli ett med ditt primära... med dina instinkter. De bäst anpassade överlever - det är naturens gång.
 
 
Idag finns det tusentals mirakelkurer som sägs ska göra si och så och problemet är inte att de existerar - problemet är att människor förlitar sig mer på dem än på sig själva. Deras förtroende ligger i något vinstdrivande företags händer och inte i sina egna då de inte värderar sig själva tillräckligt. "4 veckors program" som ska ta bort allt bukfett du samlat på dig genom år utav ohälsosam livsstil och ett mirakelpiller som ska bränna fett och "samtidigt få dig bygga muskler". TV-Shop varje morgon där du kan köpa flera olika bälten som ger dig magrutor medans du ligger på soffan?!

 
 
Är det så lite du är värd?! Hela grundmentaliteten att göra så lite för att få så mycket som möjligt är en äcklig jävla egenskap som växer hos människan: Girigheten. Att vilja ha mer men samtidigt vilja göra mindre. Som om hela världen helt automatiskt faller till dina fötter medans du lutar dig tillbaks.

Världen är därute, men den kommer inte till dig av sig själv. Den förtjänar du genom blod svett och tårar som du dagligen hängiver dig själv, dina medmänniskor och tillför världen med. Varje handling är en investering i dig själv, och när man inser det, blir det lättare att värdera sina handlingar. Det finns inga genvägar i livet. Den ända du försöker skynda dig förbi är dig själv. Den enda du fuskar emot är dig själv. Så när du säger överträning, handlar det egentligen om din egen underskattan. Det handlar inte vad du säger när du ser hur hårt jag tränar, utan vad det får dig känna på insidan.

När jag tar av mig tröjan och njuter av min kropp med ett leende på läpparna då jag vet hur mycket jag kämpat, ska jag ta på mig den för att det "kan störa andra" som om det  inkräktar på dem personligen. Eller så kan man uppmuntra dem som kämpar och se det som inspiration till att själv en dag kunna ta av sig tröjan och känna sig nöjd med den dem ser i spegeln. Inte för den fysiska kroppen dem skaffat sig - utan den mentala styrkan som tagit dig hit.
 
DET är en obeskrivlig känsla, och den ska jag tona ned, för att det kan störa andra?
 
 

- Äcklig mentalitet. Människor kan inte glädjas åt andras lyckande utan att se sina egna misslyckanden. Det handlar inte om vad dem ser när jag tar av mig tröjan, eller hur mycket dem hör när jag stönar under mina sets eller hur mycket jag ligger på golvet och skriker av smärta efter dem.

Det handlar om hur det får dem att känna. Dem ser sina egna misslyckanden och tänker att det är JAG som ska anpassa mig efter dem. Eller så går man till gymmet för sin egen skull och är tillräckligt upptagen med att tranformera sig själv istället för att gå runt och störa sig på andra, och ge dem makten att förstöra ens tillvaro. Det är nog det som är det största problemet med människor - att de ger fel människor makt att påverka dem negativt. Så det i själva verket handlar inte om vad andra människor gör som får dem må dåligt - utan att dem tillåter dem att göra det. Makten ligger i dina händer - ta kontroll över den!
 
Det finns ingenting som heter överträning. Det finns vardags-svensson och sedan finns det du. Överträning är bron mellan att vara där alla andra är och där du kan vara. Platsen där jag tillsammans med många andra krigare, härskar varje dag. Platsen där det handlar om att gränsa till döden.

Vi gränsar till döden - för det är det som gör oss levande. Det är det som särskiljer oss från dem som bara vill glida genom livet på en räkmacka med det som visas utåt (hur mycket pengar dem har och dyra kläder dem bär) och inte det som grundar inåt (en inre styrka och en fysisk dominans som är ovärderlig).

Fortsätt träna hårt. Fortsätt kämpa för en ljusare framtid. Fortsätt överträna - medans dem andra underskattar sig själva. Ge dem inte makten att hindra dig och din personliga utveckling då dem inte har med den att göra, lika lite som du med deras personliga problem dem uppenbarligen har.

Jag önskar bara en dag... att människor börja värdera sig själva mer, då det är där kärleken frodas och kan grönska. Du måste lära dig att värdera dig själv högst för att andra ska värdera dig... mer om det i ett annat inlägg. Nu är det dags för mig att somna om. Överträning väntar senare. Ses där... eller kanske inte. Du kanske vill ligga kvar där i soffan och gnälla över hur miserabelt ditt liv är. Lycka till med det.

Säg till när du är färdig med det - så du kan dö levande - istället för att leva döende.
 
 

Eran enda, 
- Chyde

Dubbelt pass, dubbelt så stark.

När något stör mina rutiner kan jag hamna i obalans... Där var jag imorse när jag kom till gymmet och trodde att det var mitt arbetspass på morgonen. Tydligen inte, då en arbetskollega redan öppnat upp. Min träningspartner och gode vän, även kallad Herkules, skulle köra ett tidigt pass innan sitt jobb.

Först sade mig min instinkt att åka hem och vila upp mig inför eftermiddagen istället och komma till gymmet dubbelt så stark. Efter en lång vecka med nätter utan bra sömn... Men efter lite diskuterande med Herkules kom vi överens om att köra tillsammans. Bröst blev passet och pumpen var obeskrivlig.

Hem. Powernap 20min. Äta. Kött, potatis, potatisgratäng, sallad. Extra C-vitamin, ALA samt två kapslar Omega-3. Nu är jag på gymmet igen och gör mig redo att träna rygg med två härliga individer och själar från Fryshusets Lugna Gatan. De ser nervösa ut... det hade jag också varit.

Du backar upp dig själv i livet. Se till att ha din egen rygg stark. Nu tänker jag stärka min.

Let's go!

Eran enda,
- Chyde

Extreme Home-Makeover

En riktig kvinna hör hemma i köket... eller hur var det nu igen, Chyde? Själv känner jag mig väldigt hemma i köket för egen del, eftersom den mesta av min tid hemma tillbringas där. Det är alltid lika trevligt att bemötas av ett städat kök, så jag tog tillfället i akt, efter jobbet att göra en extreme makeover.
 
Det är inte bara gamla minnen man vill rensa och göra sig av med, det kan vara bra ibland att även gå igenom skafferiet, kylen och frysen ibland och se vad man verkligen använder och behöver samt göra sig av med det som bara ligger och tar plats, så att man kan göra plats för nya minnen... eller mat.

Sedan är jag rätt estetisk av mig och vill att saker och ting ska se bra ut utåt, hur vackert det än må vara på insidan eller i grunden. Radar upp mina bebisar till kosttillskott, så dem står stotligt - givakt mina små soldater! Sorterar mjöl tillsammans med vetekli, havregryn och ströbröd, sådär vackert.
 
 

 
 

 
 

 

Små detaljer som adderar upp till en helhet utav fucking awesomeness.

Ska slänga i mig lite föda innan det är dags att runda av för dagen. Upp tidigare imorgon och städa i ordning lägenheten lite till, sedan till gymmet och träna. Körde ett intensivt arm-pass efter jobbet idag och pumpen jag fick var sinnessjuk. Imorgon är det ben, traps och axlar som gäller.

Vikten står stadigt runt 82kg. Allt är som det ska.

Hoppas ni, alla mina läsare, mår bra.

Eran enda,
- Chyde

Illusionen...

...har vi alla levt i, kommer få leva i, eller kanske lever än idag i.

Jag har levt i den... 3 gånger för att vara exakt.

"It's cold, all I want is to hold you near me, hear me, breathe into your ear do you hear me?"
"Let us walk together... talk about forever... on a walk to remember"
"Touch the bottom of my heart with your hands, again, so I can dance on roses that I bought you"

"I thought you saw me for who I am... or was it that you didn't see me when I saw you?"

 
 
Hur någonting är, och hur vi väljer att uppfatta det är två helt olika saker. Så även om verkligheten var solklar för många andra, valde jag att se solförmörkelsen - i en förnekelse av det som verkligen var för att jag hellre ville tro på illusionen av det KUNDE vara... eller KUNDE bli. Jag var fast... i illusionen.

Vad är en illusion?
- En illusion är en falsk uppfattning av verkligheten på grund av flertydliga sinnesintryck. Detta går att hitta i trollkarlar och illusionister, som spelar med människans sinnen och utnyttjar dem att tro det dem ser, fast det i själva verket inte är äkta. Då handlar det om att övertyga sin publik...

Men ofta övertygar vi människor oss själva. Vi lurar oss själva att tro att något är på ett visst sätt, för att den bilden stämmer överens med hur vi vill att det ska vara, och på så sätt bortser vi ifrån hur det verkligen är. Det gör att det också är lättare att acceptera vår situation hur destruktiv den än är.

Det är samma anledning jag tror vi behåller vänskapsrelationer som egentligen inte tillför oss något positivt, samt är i kärleksförhållanden som rentav kan göra oss illa. Så för att dra ett hastigt exempel: En kvinna som lever med en man som slår henne, men fortsätter vara med honom, i "tro" om nånting bättre.
 
Detta kan också bero på rädsla, respekt för sin tradition, tanken av att hon inte förtjänar bättre etc. Så det är inte alltid för att hon väljer att leva i en illusion. Men någonstans adderar det upp till en bild hon skapar själv där det sedan är okej, eftersom han säger "förlåt" och förklarar hur mycket han älskar henne.
 
 
 

Är ni med mig?
 

Illusionen målar gröna ängar och blå himmel när det i själva verket växer ogräs och blåser storm. Man väljer att inte se det, för att man vill inte se det. Så uppfattningen av verkligheten blir annorlunda, eftersom man väljer att uppfatta den annorlunda. Om du känner igen dig, vill jag att du läser noggrant nu.

Vakna upp. Du lever i en illusion. Det du väljer att se, är bara en lögn för dig själv. Våga ta in andras åsikter - men var försiktig. Det finns två typer utav människor: Dem som bryr sig om dig och vill dig väl, och dem som inte bryr sig om dig eller vill dig väl. Lyssna på det förstnämnda med varsamhet.

Ibland när det blir för mycket, känns situationen så intensiv, så frustrerande så att man väljer att ta distans. Men ta inte distans från dem som bryr sig om dig... Det handlar inte om vad dem säger, utan vad du väljer att lyssna på. Med grundtanken att dem älskar dig, ligger deras åsikter någonstans grundade i det faktumet att dem bryr sig om dig och vill dig väl... Därav är deras åsikter av högre värde och det sämsta du kan göra att inte höra någon, bara för att du inte orkar höra på alla. Är du med på skillnaden?
 
Jag har en liten snabb-guide för er som tror er leva i en illusion och hur ni tar er ur den:

1.
Våga acceptera att du kan leva i en illusion.
2. Skriv upp det positiva och din situation.
3. Jämför det positiva med det negativa.
4. Prata med någon/några du litar på.
5. Jämför deras bild med din bild av situationen.
6. Konfrontera situationen.
7. Ställ krav och ultimatum.
8. Våga acceptera att du inte behöver leva i en illusion.
9. Gör det som krävs för att ta dig ur den.
10. Håll ut, för bakom de gråa molnen, skiner solen...
 
Det är inte lika lätt som det låter, jag vet. Det tog mig flera månader i alla mina 3 illusioner för att vakna ur dem. Men det hade också mycket med min envishet att göra... min stolthet som människa... att inte kunna släppa något förrän jag vet att jag gjort ALLT jag kan i min makt för att få det hålla.

Det finns inget "rätt" tid för något... det börjar när du sätter ena foten framför den andra. Du måste tänka större. Du behöver inte leva som du gör. Du har all rätt att själv bestämma hur du vill att ditt liv ska vara. Låt inte någon eller något begränsa dig från att leva i en verklighet du trivs med.

För illusionen... får oss alla att falla... frågan är, tänker du ta emot dig själv?

Var inte rädd. Frukta inte. Gråt i famnen hos dem som förtjänar det. Dem du litar på. Dem som älskar dig. Visa ingen svaghet för dem som inte förtjänar det. Du har endast styrka och den styrkan är starkare än allt, eftersom den grundas inifrån dig. Och vem är du? - Du är vinnare. En vinnare av livet.

Världen är därute - go get it...

Eran enda,
- Chyde

Tar du anabola? Det är säkert bola...

 
 
 
Jag har två svar: Nej... och Tack.


Nej som i att jag inte förespråkar att tillföra kroppen hormoner utifrån och vad det gör med den inifrån. Detta i perspektiv till mig själv och att jag vill gå den ärliga vägen fram, även när det kommer till att bygga min kropp och för mig är det en principsak att förtjäna det man får.

Tack som i att, om det är så imponerad du är utav min fysik och tror att det något onaturligt jag tillfört min kropp för att utveckla den, så har jag inget mer än tacksamhet för din genuina komplimang.

Vad är anabola?
När någon säger att det är anabola, förstår jag inte riktigt vad dem pratar om. Vad är anabola? Jag? Absolut, du också. Alla är vi det.

- "Anabola" är ett annat ord för "uppbyggande", så själva ordet i sig har ingenting med det många förknippar det med. Alla vi människor är anabola, tillexempel när vi sover, och går ned i djupsömn där alla repareringsprocesser och uppbyggnadsprocesser sker i kroppen efter ännu en dag i livet.

Både män och kvinnor har det manliga könshormonet testosteron i kroppen. Män producerar det i testiklarna och kvinnor producerar det i äggstockarna. Samma sak gäller det kvinnliga könshormonet östrogen. Skillnaden är dock mängden av båda vilket gör oss män mer manliga, och kvinnor mer kvinnliga.

Dessa mängder i kroppen skiljer sig förutom beroende på kön, även på genetik, ålder samt livsstil. En balanserad nivå utav dessa hormoner gör att vi människor mår bra både mentalt och fysiskt då hormonrubbningar av olika slag rubbar bådadera - ofta i en negativ bemärkelse.

Nu när vi har det ur vägen, ska vi gå in på vad folk menar med "Tar du anabola?"

Idag lever vi i ett samhälle där vi utvecklat något extraordinärt. Bara ta dig en titt omkring och med några lätta reflektioner kommer du häpnas över hur sinnessjukt det egentligen är hur långt i teknologin och utvecklingen vi har kommit. Sedan hur intelligenta vi människor är och kan skapa saker utom denna värld samt hur det krockar med hur korkade vi är som förstör vår planet, är en annan diskussion.

Vi lever i en tid där vi kan föra människor på lång distans närmare oss (via sociala medier tillexempel, eller varför inte ta en titt på din mobil?) samtidigt som dem nära oss längre ifrån (genom att inte vara närvarande i sociala sammanhang, genom att tillexempel, kolla på sin mobil...

I denna tid har vi lyckats skapa botemedel till olika virus och sjukdomar, och på den vägen även konstgjorda könshormoner. Inte för att någon kroppsbyggare i ett källargym nere i bagarmossen ska bli Mr Olympia, utan för att de finns dem, som har rubbade nivåer utav testosteron i någon form.
 
Detta påverkar givetvis deras liv på många sätt, och då kan det vara bra att få sina nivåerna kontrollerade genom att tillföra kroppen extra, men endast i syfte i att komma upp till de "basala" nivåerna så att säga. Det är när man överstiger de normala hormonsnivåerna man pratar om Anabola Androgena Steroider.

 
 
Detta är väldigt attraktivt inom kroppsbyggar-världen då man kan komma mycket längre fysiskt (bygga abnormalt stora och välutvecklade muskler) genom att tillföra kroppen extra testosteron, än vad någon någonsin på naturlig väg kommer kunna göra. Men detta har också sina bieffekter: 
  • Bröstkörtlarna blir större
  • Håravfall
  • Vätskefylld, plufsig och svullen (ofta i ansiktet)
  • Problem med akne (finnar)
  • Ökad skäggväxt och behåring på kroppen
  • Bristningar i huden
  • Förändrad sexlust
  • Kraftiga humörsvängningar
  • Depression
  • Sömnproblem
  • Potensproblem
  • Försämrad spermieproduktion
  • Rubbade testosteronnivåer
  • Förstorat hjärta
  • Ökad risk för stroke och blodproppar
Listan kan göras lång. Som ni ser är vissa av dessa effekter temporära och ytliga (syns bara utåt) men vissa även permanenta bieffekter för livet som depression, potensproblem och försämrad spermieproduktion (svårt att skaffa barn) samt rubbade testosteronnivåer.
 
Det är en hel del att ta hänsyn till.

Jag personligen skulle aldrig utsätta mig själv för det, just för att jag gärna vill leva ett långt och friskt liv (utan ökad risk för stroke och blodproppar tillexempel) samt skaffa barn med min framtida kvinna (utan några potens och problem med mina små soldater) och må bra psykiskt (utan några depressioner).

Mer än det naturliga då givetvis!
 
Det är en del av att vara mänsklig att allting inte är likadant hela tiden. Man blir sjuk ibland, man kanske inte alltid är sexuellt upphetsad och man mår inte alltid bra psykiskt. Men allt det har sina naturliga orsaker och det är just det som gör det så vackert när allting flyter.
 
När allting är still och ingenting rör sig, vad kallas det? Död.

Jag vill leva. Jag är en överlevare in i döden.

 
Bjuder på en bild när jag var så gott som död... för några år sedan innan jag ändrade mitt liv. Bara att se tomheten i min blick, för mig tillbaka till känslan jag hade i kroppen då. Känslan av att vara svag, maktlös, deprimerad och utan någon livslust. Kär, dessutom, som om det gjorde saken bättre...

Sedan tror jag ibland att jag redan har för mycket manliga hormoner i min kropp, men det är en annan femma. Jag är lycklig att ha förmånen att ha fötts utan några fysiska handikapp eller begränsningar samt förmånen att få dö med en mental frihet att ha gjort det jag älskar och velat hela mitt liv.

Exakt för ett år sedan blev kroppsbyggandet något så mycket mer för mig än bara att lyfta vikter... det lyfte mig och det gör det än idag. Men den största förändringen har skett utanför gymmet med rätt återhämtning i form av bra föda och sömn för att optimera mina resultat inuti gymmet.

Det är inte så enkelt att bara sätta svart på vitt när man ska beskriva en hel resa utav upp och nedgångar, mot och framgångar. Men i demonstrativt syfte, är jag ett levande bevis på att man kan lyckas nå större siffror, utan att ta några anabola steroider. Det finns inga genvägar för långvariga situationer.
 

Kroppsmått Oktober 2012:
Bröst - 98 cm
Överarm - 34 cm
Underarm - 25 cm
Midja - 77 cm
Lår - 50 cm
Vader - 35 cm

Kroppsmått Oktober 2013:
 Bröst - 113 cm
Överarm - 40 cm
Underarm - 29 cm
Midja - 80 cm
Lår - 57 cm
Vader - 39 cm
 
Detta är mätt i omkrets utan pump och i flexat läge. Med hänsyn till att man har gått upp från 65kg till 80-82kg under detta år är också något att ta hänsyn till då det GIVETVIS inte bara är muskler utan även vätska (i musklerna och mellan musklerna och huden) samt fett.
 
Under denna period har jag även ökat markant i styrka i många olika övningar. Tog min bänkpress från 80kg som maxvikt till 130kg. Från 60kg i maxvikt i knäböj till 130kg och från att inte ha kört marklyft alls, till att nu för andra gången i mitt liv köra 130kg utan problem.
 
 


 
 
Jag känner mig starkare än någonsin. Förutom det, även lyckligare än någonsin. Jag har hittat något jag älskar och jag går för det. Precis som jag gjorde med graffitin, med breakdansen, med basketen, med musiken. När jag väl vet vad jag vill går jag för det och jag behöver inte anabola steroider för det.

Det finns inga hemligheter. Inget magiskt piller. Inga kurer som ger dig permanenta effekter. En välbyggd och stark fysik förtjänar du genom de stora påfrestningarna du ständigt belastar musklerna och ditt nervsystem med. Den temporära smärtan - för en stolthet som varar förevigt.
 
För att inte glömma - återhämtningen i form utav bra näring vid rätt timing, tillräckligt med sömn samt tillräckligt med vila för varje muskelgrupp för att maximera dess förutsättningar att bygga upp sig på nytt samt att hålla dem, leder, fästen och band skadefria.

Så med det sagt alla som har mage nog att prata bakom ryggen på en, dra förhastade slutsatser istället för att erkänna sin beundran, fråga hur man lyckats och istället respektera det - fuck you. Jag har ingenting otalt med dig, men din trångsynta mentalitet säger mer om dig, än vad det gör om mig.

Kom ihåg det. Med det önskar jag alla er som läser detta ett grymt fucking liv med allt vad ni vill göra. Det spelar ingen roll vad andra tror, låt dem inte beröva dig på din tro på dig själv. Tro på dig själv och det du älskar - kärleken föder vinnare, hat föder förlorare. Vem av dem är du?

Du bestämmer.

Eran enda,
- Chyde

När natten faller in...

...Lägger sig nostalgin över mig likt ett täcke och värmer mig med alla känslor den framkallar. Nu ligger jag här ännu en kväll, lyssnar på musik och bara njuter av att få vara... njuter av musiken... njuter av det mjuka underlaget mot min trötta kropp. Ögonlocken känns tyngre... öronen smeks... av denna ljuvliga låt:


 
 
Gåshuden kryper över hela min kropp... musik när den är som vackrast. Skulle kunna vaggas till sömns föralltid likt en bebis i sin moders famn, förevigt trygg i rytmen utav hennes andetag, förs jag med hjärtat i låten och njuter av denna fantastiska sammansättning. Så vacker, så passionerad.
 
Med det säger jag godnatt världen. Imorgon kanske jag inte vaknar upp... och gör jag det, gör jag det tacksam för ännu en dag i livet, full utav möjligheter att göra mitt bättre. Chanser att vinna, äventyr att färdas med, människor att lära känna. Att få växa som individ... tillsammans med andra är en gåva. Omfamna den.

Godnatt kära läsare och följare...

Eran enda,
- Chyde

Fredagsmys-träning

 
Folk gör sig redo att gå ut och festa... Lila påsarna syns överallt och hörs gör flaskor som klirrar i en en ivrig harmoni. Jag själv har precis tränat färdigt på gymmet. När dem flesta vaknar upp bakfulla, vaknar jag upp starkare. Vad kallas det? Dominance, motherfucker.
 
Jag körde lite mysträning. Gymmet var i princip tomt, och det gjorde min hunger starkare, att veta varför jag är här. Om man vill mer, måste man göra mer än alla andra. Skulle egentligen fokuserat på att isolera baksida lår och axlar och runda av med lite mage, men hungern sa något annat.

Började med raka marklyft från 40kg upp till 70kg med tiokilos ökning varje set. Från 70kg körde jag vanliga marklyft och fortsatte stegra från 70kg upp till 120kg där jag landade på en stark 5a. Det kändes bra. Gick vidare och supersettade baksida lår med sittande vadpress.

10 set sammanlagt med repsintervall mellan 8-12 och vila ca 30 sekunder mellan seten.
 
Sedan gick jag vidare och körde stående shrugs för övre trapezius, supersettat med sidolyft för axlarna. Detta skedde i en cirkelträning utan vila (det är det superset innebär, att man hoppar från en övning till en annan). Det kändes hur bra som helst och nu 1 1/2 timme senare är jag färdig.

Nu ska jag runda av här, hoppa in i en snabbdusch och röra mig mot affären och inhandla helgens nödvändigheter. Önskar er alla en trevlig helg, vad ni nu än väljer att göra. Kvällen är här... make it yours.

Eran enda,
- Chyde

Dö inte som en i mängden - Lev som en på miljonen

 


Glöm inte bort dig själv...

Tiden slutar aldrig, även om du inte väljer att gå vidare i livet. Den fortsätter tills dagen då du tar ditt sista andetag. Vad vill du ha åstadkommit fram tills dess? Vilka avtryck vill du lämna? Vill du dö som en i mängden, eller leva som en på miljonen? - Du bestämmer.
 
Många gånger är vi för upptagna med vad som sker omkring, vem som sa vad, vem som gjorde vad. Vad sa DU och vad gjorde DU? Du själv är din egen ground zero. Du själv är din egen trygghet. Du själv är din egen säkerhet. Kretsa den inte kring andra. Ge dem inte makten att vara beroende av dem.
 
För närsomhelst kan dem försvinna. Vad ska du göra då? Kasta in handduken? Lägga dig ner och dö?
 
Fuck heller. Du är din egen ledare och du är din egen följare. Se till att båda jobbar i samma riktning. Om du inte värdesätter dig själv, finns det ingen anledning för någon annan att göra det. I slutet av dagen handlar det om vad du väljer att uppoffra. Hur mycket får du tillbaks utav det du ger ifrån dig?
 
Alla har vi en cirkel dragen runt oss själva. Vissa drar en cirkel bara runt sig själva, och lämnar ingen plats för någon annan i den. Vissa drar en större cirkel och drar in familjen och vänner. Men vissa är ämnade för större... Vissa drar en cirkel som inkluderar många, många fler...

...Och du måste fråga dig själv om du är en av dem.
 

 
Jag är en av dem. Färdig på jobbet och rundar nu av allting inför stängning. Klockan drar iväg och tiden slutar aldrig... Ikväll tänker jag avsluta lite träningsscheman och kostscheman innan jag drar på en film och tar hand om mig själv. Ser till att kraften i min cirkel - är så grundad den kan bli.
 
När den är det... finns det ingenting som kan krossa den.
 
Glöm inte bort dig själv i en värld full av lockelser. Hur är din cirkel? Värna om den, då det är din cirkel utav livet. Om inte du värnar om den... vem ska då göra det?

Eran enda,
- Chyde

Vad är ''Vinnare Av Livet'?

Vinnare av livet är ett koncept uppbyggt på att ta kontroll över sig själv, bemästra sitt eget liv, fylla det med kunskap, erfarenheter och framför allt, kärlek - den mest fundamentala energikällan. Den som för samma tankementalitet framåt och håller den vid liv. Kärleken föder vinnare - hat föder förlorare.
 
Ingenting brinner starkare än din kärlek, och allt som kommer i kontakt med den, heller bensin över elden och ser på medans du exploderar. Du lever. Du är fylld av vitalitet och du andas liv. Varje ögonblick tillfångatas och uppskattas i stundens närvaro - du är här nu och du tar vara på det.
 
Alla har vi våra strider och det kallas livet. För att överleva finns det bara ett alternativ: Att vinna. Andra plats är första förloraren. Det finns inte plats för att ge upp. Vi reser oss och för varje gång gräver vi styrkan djupare i oss själva och grundar en inre tro - starkare än alla andras misstro.
 
Vinnare av livet handlar om mentaliteten att vinna striderna mot sig själv. Att överkomma sina rädslor, blotta sina svagheter för att se styrkan växa i dem och föra oss till priset - priset i form utav en bättre framtid. En framtid där vi inte behöver se tillbaka för att "tänka om". Vi tänker nu.

Vi tänker efter, istället för att eftertänka.

Vi är vinnare av livet.

Eran enda,
- Chyde

Kommer du ihåg oss?

 
 
 

Eran enda,
- Chyde 

Integritetskris

 
 
Du föds som en siffra, in i systemet, lever för att dra in fler och sedan dör du med det. Datumet när du kom till jorden och datumet när du lämnar den ristas in i din gravsten och du hissas ned underjord, för att sedan bli gravsten 89 som anställningsnummer 23 ska ta hand om och värna om.

Det hela är väldigt ytligt och idag är svårt att hitta någonting som är äkta och som håller i längden. Därför ska man hålla hårt om det, så hårt man bara kan och njuta av varje sekund... För när som helst kan det försvinna. Häromdagen "överdrev" jag enligt någon när jag sa något i den stilen.

Fuck you, du underdriver.

När man inser hur vackert och skört livet är, det är då en liten gest kan ge en tårar i ögonen och ett leende i hjärtat som inte någonsin går att mätas med vad som syns utåt. För kärleken kommer inifrån - även om du väljer att fysiskt visa den... och där frödas den... grönskar den likt de vackraste av ängar.

Sluta underdriv. Bli större. Var massiv. Var hård. Var grov. Världen behöver mer av de äkta.

Don't die as one of all - Live as one of a kind

Eran enda,
- Chyde

En dag i mitt liv

Vaknar upp av att mobilen vibrerar... sms, missade samtal, alarm, anteckningar... Ligger och drar mig i sängen och känner efter hur kroppen mår. Ömmande muskler, muskelfästen, leder... Träningsvärken är konstant sedan 4 år tillbaka. Sätter mig upp på sängkanten. Överkroppen känns tung.

Sitter där och förbereder mig mentalt för att resa mig. Fucking zombie. Reser mig och försöker hålla balansen när jag rätar på mig. Öppnar sovrumsdörren (sover alltid med dörren stängd eller på glänt... gammal vana). Ljuset utifrån tränger igenom lägenheten. Måste. Ta mig. Till. Badrummet.
 
Slår en drill med ena eller båda händerna mot väggen framför mig. Tvättar händerna. Passar på att tvätta ansiktet med ljummet vatten och tvål och avslutar med kallt vatten (också gammal vana...). Det mesta av vattnet fastnar i skägget... Kollar mig i spegeln. Läpparna är stora, ögonen är små. 

Går sedan direkt ut i köket och förbereder min morgondos utav vitaminer, mineraler och fettsyror.
 
 

Fyller min shaker med en dos XTEND. Med den sveper jag:

4 st Omega-3
1 st ALA
1 st CLA
1 st C-vitamin
2 st Multivitamin
3 st HMB
1 st Tribulus
 
 
 
Borstar sedan tänderna. Tar på mig kläder, tar på mig skor, tar på mig mina hörlurar, tar på mig en extra skvätt parfym. Kollar en sista gång i spegeln att armarna ser stora ut (hehehe), släcker ned hela lägenheten, tar med mig gårdagens sopor ut, låser och rör mig mot gymmet.

Påväg till gymmet lyssnar jag alltid på musik. Det är min lilla stund för mig själv. Förbereder inför dagens träningspass. Svarar på sms, kollar meddelanden på Facebook, eller rent av bara sitter och tittar ut genom fönstret och njuter av livet. Diggar med huvudet i takt med musiken och ler.
 
 

Promenerar från tunnelbanan till gymmet och börjar tagga till. Kroppen är varm, huvudet börjar vakna och hjärtat är redan redo för strid. Det har det varit hela livet. Kommer ned till gymmet, kramar och hälsar på alla, går in i kontoret och hänger av mig mina ytterkläder. Drar av mig lurarna.

Tar någon av mina shakers fyller på en dos Pump HD och sveper den direkt. Den ska ut i blodet och det tar ungefär 15-20 min innan den börjar verka. Sköljer ur shakern, går in i kontoret igen, byter om till mina träningskläder. Väljer en outfit som ska passa för dagens träning.

Drar på mig en eller två skvätt parfym, kollar mig i spegeln, fyller min shaker med en dos XTEND igen, och går ut och fyller på vatten. Tar med mig mina dragremmar, handledsskydd, kalk, beroende på vad jag ska träna tillsammans med min shaker och sätter mig i soffan och gör mig redo.

Från 15:00 till 17:00 kommer total demolition ske utav den muskelgrupp jag tänker attackera. Idag stod ben på schemat och då följde det här monstret med på ett pass tillsammans med mig:

 
När vi var färdiga kunde vi båda knappt gå och han medgav att det var det bästa benpasset någonsin. Direkt efter träningen fyller jag min shaker med en dos SUPER-7 och en skopa kreatin samt äter en proteinbar, två tillsammans med det. Sedan börjar jag mitt arbetspass - och jag är redan på jobbet.

Jobbar fram tills 18:30 och då äter jag mitt första mål för dagen. Brukar oftast vara ett mål med mycket protein, kolhydrater och fetter. Till det dricker jag vatten eller cola zero. 19:00 kliver jag på mitt arbetspass igen och jobbar fram till 21:00. Sedan åker jag hem, och påväg hem stannar jag förbi affären.

Handlar med mig 400-500gr kött/fisk/fågel, cola zero, mjölk, kvarg och det som eventuellt behövs för kvällen. Kommer hem, steker upp maten medans jag ringer upp dom människorna som står mig närmst och kollar av läget. Äter maten i lugn och ro, diskar av och hoppar sedan in i en dusch.
 


 

Kommer ut, smörjer in mig och gör mig fräsch. Drar på mig mitt 5-stegs moment när det gäller att lukta gott: Deodorant roll on, Axe Spray, Deodorant Hugo Boss, Deodorant perspirant och avslutningsvis lite parfym. Slänger mig på sängen och öppnar upp datorn. Häller upp ett iskallt glas cola zero.

Sätter igång och jobbar med träningscheman/kostscheman för dem jag hjälper med Personlig Träning. Efter några timmars jobbande och surfande på datorn säger jag farväl för dagen. Dricker mitt kvällsprotein, borstar tänderna, lägger mig, sätter på någon lugn spellista på mobilen... och somnar.
 

Så ser en dag i mitt liv ut. Hur ser en dag i ditt liv ut?
 
 
Eran enda,
- Chyde

Låtar som betytt mycket för mig...

Musiken är ens bästa vän. Den är en del av din vardag på något sätt, hela tiden. Den talar ett universallt språk som alla förstår... Det kommer alltid finnas de låtar som betyder extra mycket för dig, som funnits där vid vissa stunder och som likt en doft för dig tillbaka till ett härligt minne du aldrig glömmer.

Ni vet när ni känner en doft och det känns som hela världen stannar och det enda du tänker på är den stunden som du förs tillbaka till? Eller kanske den personen..? Det finns så många gånger jag velat gråta när jag hör vissa låtar. Nu ligger jag här... ännu en kväll och svävar fram och tillbaks i nostalgi-trippar.
 
 







Dessa låtar fanns där för mig under en tung period av mitt liv... En period när jag inte visste var jag hade min värld, då min värld var hon... En period då jag satt med tårar på tunnelbanan påväg hem, då jag inte visste vad jag var påväg hem till. En period då jag slöt mina ögon utan att veta vad jag skulle vakna till...
 
Hur lyckliga låtarna än må låta, var det mörkt när jag tittade ut ur fönstret. Det var mörkt när jag slöt ögonen. Och det var mörkt... då jag var förblindad av kärleken. Kanske förblindas man av kärleken... Eller så är det en själv som håller i ögonbindeln och knyter den hårdare - i en illusion av något som inte finns.

"So please won't you understand, that without you by my side, there's no me"

"Lost my sight... but have you ever thought you've done your best?"

"This shadow weighs a ton, it's starting to make sense to me...
I can't really make you love me... I can't really make you love me
I know I found the recipe for me, but I can't really make you love me..."

"But I can't make you love me, this time it's on you
and you can't try to deny, these words when they're true"

"I'm on the run... for my life"

Eran enda,
- Chyde

En kärleksresa

 

Musiken har alltid legat mig nära om hjärtat.


Jag började skriva texter på engelska innan jag ens förstod innebörden av alla ord jag satte ihop... ibland blev det även på svenska - särskilt när det var mer personliga texter. Sedan även på spanska, då min dåvarande flickvän var spansktalande, vilket gjorde språket till så mycket mer än vad det var.

Hur mycket jag än en gång i tiden vilja göra musik som kvinnor skulle röra sina kroppar till, kändes det aldrig rätt. Tunga beats - för all del. Djup basgång - för all del. Men hela konceptet att göra klubbmusik lyckades jag aldrig göra med hela mitt hjärta - vilket gjorde att jag lämnade det helhjärtat.

Det är min filosofi i livet - att göra saker och ting helhjärtat eller inte alls. Det finns inget mellanting. Disken må vara långtråkig att ta hand om en fredagkväll, men klä av dig, dra på musik, sjung med utan att bry dig om hur falskt det låter - och helt plötsligt blir diskandet en del av det som gör livet så vackert.

Jag är likadan när det gäller relationer i mitt liv. Om jag tar in dig i mitt liv, är du en del av det och då helhjärtat. Då delar vi lika. Då bryr jag mig om dig och jag mitt hjärta slår alltid ett slag för dig och det gör det ända in i döden. Då ser jag dig som en del av familjen och familjen sviker inte varandra.

Jag kommer kriga för att ha dig kvar i mitt liv för att jag värderar dig högt. Men om du slutar värdera mig och jag inte längre är en prioritet i ditt liv, vare sig fysiskt (att vi ses, umgås, delar närhet) eller emotionellt (du hör inte av dig, tänker inte på mig, visar inte att du bryr dig), går det åt andra hållet.

När det går åt andra hållet tvekar jag inte för en sekund att klippa bandet helt och då gör jag det helhjärtat. En negativ egenskap enligt vissa, en positiv enligt andra. Enligt mig - bara så jag är. Gillar du det, varsågod och sätt dig vid bordet, vi delar allt lika, min vän. Om inte, fuck yourself.

Det finns alltid NÅGON som inte kommer tycka om det jag säger och gör, förstå mig eller respektera mig. Men det är inte sådana människor jag tänker ha i mitt liv iallafall. Det är inte att vara egoistisk - det är att vara rättvis mot sig själv och sitt hjärta. Det är att ta hand om sig själv.

Om inte jag tar hand om mig själv, hur ska jag kunna ta hand om någon annan? Jag vill gärna dela mina händer med så många som möjligt och om jag inte först centrerar mig själv - har jag ingen utgångspunkt. Ingenstans att hämta kraften att dra upp mina medmänniskor med.

Så musiken blev ett sätt för mig att ta hand om mig själv... en form utav terapi. Med ord kan jag beskriva vad jag känner... och här är några av låtarna där jag tagit vara på det:
 
 


Eran enda,
- Chyde

Samla krafter

Jag är en man med rutiner... och när något inte går som planerat kan det få mig lite ur balans. Detta är något jag jobbar på med mig själv. Idag stod rygg på schemat och kl 11:30 skulle jag vara på gymmet med Kostas. Jag vaknar kl. 11:32 utav att min mobil vibrerar...

Jag ringer Herkules och vi kommer överens om att vila idag, då det passar oss båda, både praktiskt och känslomässigt. Tandläkaren om ett par timmar, sedan jobb och sedan ett hem som ska skötas. Kroppen känns sliten. Det får bli en dag att samla krafterna och komma tillbaka dubbelt så starka.

Det för mig tillbaka till en dag i somras, då solen stod som högst och chill-modet var maxat. Detta var efter 13km löpning då jag och en vän gled in på skogskyrkogården och bara var... andades... fridfullt.
 


Eran enda,
- Chyde

Make it yours...

 
 
Skägget är ansat och överkroppen är rakad. Känner mig som en ny man. Kroppen är trött, tankarna håller mig vaken... Andetagen känns djupare och ögonlocken tyngre. Imorgon står rygg på schemat så det ska bli skönt med en lång natts vila inför det. Vi gör oss redo för en ny vecka. No fucking mercy.

Önskar er alla lycka till med allt vad ni har att göra denna vecka. Make it yours...

Eran enda,
- Chyde

Superman

 
Några dagar nu utan rakning och man är hårig som en gorilla igen. Det växer till och med hår på axlarna?! Det var något nytt... Idag är det hem ljuva hem som gäller. Men först(!) - ett tungt jävla bröstpass. Gårdagens benpass gick åt helvete... spydde mitt i träningen men tog mig tillbaka.

Hoppas idag går bättre. I vilket fall som helst ger vi inte upp. Vi kämpar varje dag för en starkare morgondag.

Let's go!

Eran enda,
- Chyde

Vem är jag?

Jag har alltid varit så... Det är sån jag är. När jag väl gör något - vill jag bli bäst på det. Jag vill bli den bästa utav alla och hur många som än försöker slåss om min plats, faller lika fort som de försöker ta sig upp. Jag minns det så starkt... Som alla gånger barnen var ute och lekte och jag satt inne på golvet.
 
Det vita pappret och blyertspennan skulle göra verklighet utav mina fantasier... svart på vitt. Graffiti täckte stockholmsgatorna och jag ville vara en del av det. Inspirerad av storebrorsan, var jag knappt 5 år gammal och ville bli bäst på gatukonst. I början ritade jag med en kompis... men även han gick ut och lekte tillslut.



 

 
 
Jag minns det så starkt...

Hur min storebrorsas dåvarande flickvän kom hem med ett VHS-band som hon spelade upp från sin dansskola. När det var dags för breakdance, satt jag likt ett barn på julafton, fastklistrad vid TV:n. Hon fick aldrig tillbaka det bandet... jag studerade det likt en parasit i ett mikroskop.

Jag skulle bli bäst på breakdance.

På mellanstadie-discona var jag huvudattraktionen. Det började med att någon i gänget kom på att man kunde breakdansa och då var grupptrycket igång. De bildades en ring och jag blev inknuffad. Med ödmjukhet tog jag för mig och gick loss med steg efter steg... move efter move. Jag blev bäst i skolan och stannade kvar efter skolan för att lära ut alla dem som ville lära sig.

Jag minns det så starkt...

Som den gången jag första gången hörde Hip-Hop... Det var låten som förändrade mitt liv:


 

Jag glömmer aldrig hur mitt huvud följde med med musiken och rytmen slog i takt med mitt hjärta. I en vacker symbios flöt melodierna samman och tog sig genom mina trumhinnor och ut i mina blodådror. Det var i samma stund jag blundade... och bestämde mig:

Jag skulle bli bäst på att rappa.





 
 
 
 
Jag sökte in till sveriges enda rap-linje på Fryshuset och gick mina 3 år under gymnasiet och studerade samt utövade min musik 10 timmar i veckan och givetvis, många timmar utöver det på min fritid också. Jag lärde mig att läsa musik, bli bättre bakom spakarna och bli en bättre live-artist performer.
 
 
En sommar för några år sedan sommarjobbade jag som telefonförsäljare några kvällar i veckan, för att tjäna in extra pengar medans jag studerade. Det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att bli bäst på det också. När dem andra sprang på toa, sålde jag, när dem andra gick på rast satt jag kvar...

...när pris delades ut, vann jag dem. Inom några veckor slog jag rekordet med att sälja mest under 4 timmar och fick ett diplom uppsatt i en guldramad tavla på väggen. Blev bra vänner med coacherna och såg till att personligen få cola zero, proteinbars, mat etc när jag hade fullt upp med att tjäna pengar.

 
I slutet på år 2009 skaffade jag mitt första gymkort i samband med att jag fyllt 16 år. Under 3 års tid körde jag hårt 4-5 gånger i veckan med en split på hälften kondition, hälften styrketräning. Jag satsade på löpningen och började tävla i Hässelbyloppet och Stockholm Halvmarathon.

Jag förbättrade mina tider för varje lopp och att springa gjorde mig lycklig. Det gjorde mig fri.

Efter gymnasiet sökte jag in till Idrottslinjen på Bosön Idrottsfolkhögskola för att studera Anatomi, Fysiologi, Näringslära och Träningslära. Där skaffade jag mig erfarenheter för livet och träffade jag människor jag har kvar i mitt liv än idag, och som jag aldrig glömmer. Bland annat det här monstret:
 
 
Efter Stockholm Halvmarathon 2012 bestämde jag mig för att gå upp i vikt, bygga mer muskelmassa och bli större. Jag ändrade om mitt träningsschema och det blev mycket fokus på styrketräningen. Även kosten lades om och jag började träna 6-7 dagar i veckan, ibland 2 gånger om dagen.

Jag gick från 65kg (okt 2012) till 82kg (okt 2013). Jag har bestämt mig för att bli bäst på att lyfta vikter nu... för det lyfter mig. Det gör mig lycklig. Jag säger inte att jag är bättre än alla andra, verkligen inte, för vi är alla olika även om vi är samma... Samma mänskligt kött och blod, hjärta och själ.
 
 
 
Jag antar bara att det ligger i min natur... att bli bäst på vad jag nu försätter mig. Så kommer jag fortsätta... tills jag dör. Nu vill jag bli bäst på att hjälpa andra med min kunskap och mina erfarenheter. Därav jobbar jag på ett gym och som personlig tränare där jag får chansen att förändra liv.

Jag tror på det och min tro är starkare än någon annans misstro. Så fortsätt säga att det jag gör är fel... fortsätt säga att det räcker... fortsätt vara en av anledningarna till att jag inte stannar för något. Jag hoppas att jag med min historia inspirerar dig, till att bli bäst på det du än försätter dig.

Allt handlar om kärlek. Ge den i vad du än nu vill bli bäst på, det hand i hand med tron på dig själv - och du har redan vunnit. Du är redan bäst. Du är en fucking vinnare och låt ingenting stoppa dig från att göra dina drömmar till din vardag. Världen är därute... go get it.

Tack.

Eran enda,
- Chyde

Det räcker nu... Del 1


 

"Det räcker nu..."

"Det börjar bli för mycket..."
"Du måste vila... Det är inte bra att träna för mycket"
"Äsch, du är ung, du behöver inte bry dig om vad du äter!"
"Man kan inte träna flera timmar om dagen..."
"Din kropp kommer säga ifrån snart"
"Proteinpulver är farligt och innehåller anabola steroider"
"Du behöver inte kosttillskott om man äter ordentligt"
"Du kommer bara bli övertränad"
"Tycker det här med träningen börjar bli extremt..."
"Det är inte bra att träna som du gör..."
 
Känner du igen dig..? Välkommen. Du är officiellt en av oss. En av som vill lite mer än alla andra. En av oss som sticker ut ur mängden på gymmet. En av oss som inte passar in inom ramen av vad som klassas som "normalt". Du brinner för det du gör och du älskar det - och det gör du helt fucking rätt i.
 
Först kommer människor uppmuntra dig... du vill börja träna och kanske ändra lite på dina kostvanor. Då ger dem dig tummen upp. Perfekt. Mer eller mindre förolämpar dig, som att:
"Ja, det borde du, du är fet/smal och du borde börja träna"

Men sedan händer något... Du börjar få resultat. Kanske till och med över andras förväntningar. Du mår bättre än någonsin, inte bara på grund av den fysiska transformationen, utan för vad som mentalt sker. Du fightas på gymmet... för en inre frid. Några timmars smärta för en stolthet som varar för evigt.

Du utövar din träning praktiskt dagligen på gymmet och ditt intresse växer. Du tar dig själv seriöst, och med det allt du gör. Du har respekt för dig själv, och med det respekt för din träning. Du skaffar dig teoretisk kunskap som gör att du kan ändra det som sker utanför gymmet - för att optimera dina resultat.
 
Du förstår sambandet mellan träning + bra näring + vila = återhämtning/uppbyggnad. Enkel matematik, men så svårt att koppla för någon som inte förstår sig på det... Eller för den delen ens vill förstå sig på det. Jag pratar nu om dessa människor omkring dig, som först var de som uppmuntrade dig...

De människorna som nu ifrågasätter dig. De människor som nu ger dig alla sina åsikter om hur de tycker om din träning. Som om det betalade deras räkningar, eller gav dem deras mat på bordet. De människor som istället för att lyfta dig och ge tummen upp, nu försöker trycka ned dig.

Samma människor försöker nu bromsa upp för dig och försöker med alla medel att få dig ur balans.

"Det räcker nu..."
- För vem? För dig? För alla andra? Det räcker inte för mig. Det räcker, när jag säger att det räcker. Det räcker när jag dör och även då strider jag in i döden. Det är så jag är. Det räcker för någon som inte vill mer. Det räcker för att vara där jag är idag, men jag vill längre. Det enda som räcker är du!

"Man kan inte träna varje dag... man måste vila!"
- Jaha, så du tror för 10.000 år sedan, när vi var grottmänniskor och jagade mammutar, klättrade i berg  och brottades med björnar, tog vi en vilodag, eftersom det stod på schemat, och för att vi "måste" vila? Det kallas lathet, och grundades någongång på 2000-talet.

Hela den här mentaliteten att det inte får vara mer än vad redan är, visar bara på hur lilla landet lagom, lilla landet mellanmjölk, lever upp till sitt namn. Det är som om människor inte är rädda för vad de inte kan göra, utan mer rädda för vad de faktiskt kan åstadkomma. Så de gömmer sig i rädslan.

Då är det lättare att kolla konstigt på den som skriker lite extra på gymmet, tar i lite hårdare, kommer i kläder den trivs i, dricker sin proteinshake som förövrigt inte innehåller några jävla anabola steroider. Det är lättare att peka och säga "han tar nog anabola" än att gå fram och ge honom en komplimang.

Det är lättare att säga: "Det räcker nu..." än att säga: "Wow, jag är imponerad över hur hängiven du är till det du gör. Vackert. Helt fantastiskt. Kör på så det ryker!"... För majoriteten utav människor kan inte glädjas åt andras framgångar utan att se sina egna misslyckanden, så de attackerar direkt.

Det dem inte förstår - är att den enda de attackerar är dem själva. Jag har ingenting att försvara. Jag står min grund. Jag står för det jag gör och jag låter inte dig, eller din kommentar, förstöra min kärlek till det jag gör. När du spottar på mig, häller du bensin i min eld. Varsågod och se på medans jag exploderar.

Häromdagen kom en person fram till mig i gymmet och våran konversation lät såhär:
"Du, det är inte bra att träna som du gör..."
- "Nehe? Varför inte då?"
"Du kommer bara bli för stor. Kör fitness, det är det som är inne nu"
- "Haha, tack, men då stannar jag hellre ute"

Använder den i ett demonstrativt syfte för att visa, att jag dagligen, går igenom detta. Människor som inte tror på mig, eller som försöker bromsa upp för mig. Det hade inte rört mig i nacken om det inte vore för att mina nära och kära börjar uppleva samma sak. Vänner som berättar om hur deras egen familj vänder ryggen till. Familjen ställer alltid upp för varann. Blod är blod, oavsett. Annars kan du lämna flocken... men då gör du det med svansen mellan benen. Som den lilla hundvalp du är.
 
Man tar hand om varandra, skyddar varandra och höjer varandra - som en familj ska göra. Det gör ont i mitt hjärta när jag ser mina vänner ledsna, för att de gör något de brinner för. Något som inte bara får deras läppar att le, utan även deras hjärta att skratta... Av glädje. Av kärlek.

Så det här blir del I utav denna kategori. Jag har mycket mer att säga om detta och jag kommer få min röst hörd. För att jag kräver det. Jag kräver mer utav mig själv och jag kräver mer utav livet. Därmed ser jag till att jag dör, utan att känna att jag kunde ha gjort mer. Gör det ni också.

Fuck lagom. Fuck mellanmjölk. Fuck deträcker-mentaliteten.

 
 

Eran enda,
- Chyde