Ett extra inlägg för er trogna läsare. Tack!
Utan att generalisera anser jag att det finns två slags människor:
- Dem som lär sig av livet, tar till sig erfarenheter och använder dem till sin egen fördel och nöjer sig med att bara förbättra sin egen vardag.
- Dem som lär sig av livet, tar till sig erfarenheter, använder dem till sin egen fördel OCH lär ut dem till andra för att förbättra deras vardag.
Each one, teach one. Enkelt att säga, men inte enkelt att göra. För något jag lärt mig kanske har krävt otroligt många misstag, otroligt mycket smärta under en otroligt lång tid. Varför skulle jag vilja ge den kunskapen till någon bara sådär?
Hur ska den personen se värdet av den kunskapen? Hur ska den personen kunna uppskatta det jag lär den utan att veta hur det är att förtjäna den? Varför skulle jag servera den på ett silverfat, bara för att jag bryr mig om någon?
För att jag är en god människa. För att jag vill andras bästa. Då kan man svälja sin egen girighet och se utöver att vara "bäst" "störst" och "först" med allting. Den generella mänskliga mentaliteten är att "klara sig på egen hand och skita i alla andra"...
Men tänk dem som inte klarar sig på egen hand... vem ska hjälpa dem? Tänk om DU är en av dem. Du kan inte förändra hela världen på ett ögonblick, men du kan för ett ögonblick förändra någons värld. Jag tar alla chanser jag får.
Folk kommer inte minnas mig för den jag är, för dem som vet det kommer också dö en dag. Folk kommer minnas mig för det jag gör. Så är det det allting handlar om? Att bli ihågkommen? All tro i världen handlar om att livet inte tar slut här...
...att det fortsätter någon annanstans. Kanske är det den, mänskliga andan, som stärker min vilja att bli ihågkommen. Men det grundar sig i något mycket större... Att med ett liv förändra så många människors liv som möjligt... Det är legendariskt.
Det är Kärlek i sin renaste form. Medmänsklighet i sin renaste form.
Att bli ihågkommen som den som gjorde allt den kunde för att hjälpa andra och förbättra andras liv, och inte bara dö som en i mängden. En i mängden av människor med egocentriska mentaliteter vars girighet styr dem. Du kan skriva historia, min vän...
Det tänker iallafall jag göra.
Since when... did the meaning lose words
the words lose its meaning?
Since when did it mean so much that it hurts?
Since when did mean mean her...
I mean, since when did the word mean, repeat and reverse?
Since when the first become second, a second become a third
the words lose its meaning?
Since when did it mean so much that it hurts?
Since when did mean mean her...
I mean, since when did the word mean, repeat and reverse?
Since when the first become second, a second become a third
one son... become nothing but one
minus one, minus one plus one
I'm plus minus one, a pleasure to meet you, you call me no one
No pressure, the pleasure is still on my behalf
since I'm half of a whole, a whole of a half, let us measure
let us greet with arms, I am a new man
let us retreat our battles against the army of human
Let us defeat the battles with ourselves instead
my head beats my heart, my heart beats for my head
death is in my life, yet I don't live for the dead
what I say is what I said and what I said is what I... say
- Chyde
- Chyde
Dagen är här.
Dagen är här. Dagen då jag för första gången känner att det är dags för mig att gå vidare. Dagen då jag varken förtränger, glömmer eller försöker undangömma det som hänt. Dagen då jag bara inte vill hemsökas av mitt förflutna längre.
Dagen är här. Dagen då jag för sista gången skriver ett inlägg i den här bloggen. Dagen då jag erkänner, står för och gör mig skyldig till det som hänt. Dagen då jag bara inte vill hemsökas av det som inte är jag längre.
Dagen är här. Dagen då jag säger farväl till alla som följt mig på resan hit. Till alla som stöttat mig, motiverat mig och inspirerat mig till den här bloggen och till mitt liv. Jag hoppas ni alltid är lika fina. Det är här våra vägar skiljs åt.
Förlåt mig.
Yours truly…
PS. Förstår att detta kan missuppfattas som ett avskedsbrev, men jag ska bara lägga ner med bloggen. Inte med livet. Mitt liv har precis börjat. Tack för mig. DS.
There is no us. Just you and me.
Kärleken förblindar en...
Säger dom. Och Du.
Säger dom. Och Du.
Kanske är det bara att man är rädd för att se... Rädd för att känna. Rädd för att släppa in... Rädd för att bli lämnad. Kanske är det för att kärleken kommer från samma källa som gått i bitar många gånger och varje gång det blir helt - går det sönder igen.
Kanske är det bara en försvarsmekanism. Ett sätt att rädda sig själv från att uppleva det dåliga som man accocierar med kärleken. Kanske är man så van att klara sig på egen hand så man är rädd att låta någon annan... ta hand om en. Det är inget fel.
Det är ingen som klandrar dig. Eller rättare sagt - jag klandrar dig inte. Jag beundrar dig för att du står dig själv så nära. För att dina fötter är så nära jorden och dina känslor så nära ditt hjärta. För att du vet bättre än att kasta dig in i något förhastat.
För att du bryr dig om dig själv så mycket. För att du bryr dig om andra så mycket - genom att inte vilja utveckla något då du inte vet med dig själv om du kommer stanna kvar eller inte. Om du vågar. Om du är redo. För att du inte vill såra någon.
Bara det i sig visar på hur fin du är som människa. Man kan inte bli mer osjälvisk.
Kärleken vidgar ens vyer...
Säger jag.
Säger jag.
Kanske är det bara att man är rädd för att se... Rädd för att känna. Rädd för att släppa in... Rädd för att bli lämnad. Kanske gör den att samma källa - hjärtat - som krossats så många gånger tidigare för en gångs skull får chansen... att bli helt igen.
Kanske behöver man inte längre vara själv med att skydda sig från det dåliga med accocierar med kärleken. Utan man delar det. Kanske kan man klara sig på egen hand men nu med någon bredvid sig... sida vid sida, genom dåligt och bra.
Någon som inte tar hand om dig för att du behöver...
...utan för att han/hon verkligen vill. Med sitt hjärta. Samma hjärta som den är lika rädd för att släppa in någon i. Samma hjärta som också krossats många gånger. Att våga ta risken... för kärlekens skull... är ännu mer osjälviskt.
Att vara rädd tillsammans. Att inte vara redo tillsammans. Att känna tillsammans... bara det i sig är kärlek. Den ligger framför dina ögon... redo att bli omfamnad. Kanske är det inte kärleken som förblindat dig, utan du som bara inte vågar se den... än.
Men det är okej. För den ser dig...
Jag ser dig.
/Chyde
Jag ser dig.
/Chyde
Gå på "rap-linje" i Gymnasiet.
- Är bara en av många talangfulla själar som representerar Fryshusets rap-linje och hiphopanda! Tack Whoa för att ni gör det här för svenska hiphop-scenen och tack Martin Lindgren!
Att aldrig riktigt kunna släppa taget om sin kärlek.
Musiken är det jag kunnat vända mig till när hela världen vänt ryggen till. Det är genom den jag säger saker jag inte pratar med vem som helst om. Vi pratade igen... igår kväll.
Prince H från vår nya gemensamma blogg alchemists.blogg.se - är med i denna och det är hans första låt. Så var snälla mot honom! Han är i trygga händer med mig såklart, men jag litar även på er. Så här kommer låten...
...om att aldrig riktiga kunna släppa taget om sin kärlek:
Jag är just nu i en produktiv period där jag i princip pissar kreativitet. Håller på med 2 mixtapes samt bokar spelningar inför sommaren. Det kommer bli ett riktigt galet år! Just den här låten ni får höra kommer hamna på ena mixtapet - 'Real Stays Real'.
Så det här är som ett smakprov! Texterna är ärliga. Dom är rak på sak. Dom kan svida... Men dom är äkta. Och det är precis det den här bloggen samt vår gemensamma blogg står för. Det är det min musik står för. Det är det jag står för.
Dela gärna vidare om ni tycker om den och om det önskas ska ni få en nedladdningslänk till mp3:n. Har ni några önskemål om särskilda inlägg, passa på och skriv det med! Annars kör jag på som vanligt. Godnatt och tack att ni tar er tid att läsa det jag har att skriva. Det betyder mycket för mig. Mer än det jag kan sätta i ord.
/Chyde
Våga stå upp för vem du är
Vi lever i en värld av måsten. En värld full av regler, lagar, normer och värden. En värld som säger att om man inte gör på ett visst sätt gör man fel och är därmed inte normal. Vad är egentligen normalt? - Något som majoriteten gör.
Därför reagerar folk när man väljer att vända ut och in på sin tröja och sätta fel sko på fel fot. Det är precis det den här bloggen står för. Att våga vara sig själv. Att våga prata när alla andra sitter tysta. Att våga lyssna när alla pratar i mun.
Att våga ställa sig ur ledet, när alla står och tränger sig rädd för minsta rörelse att avslöja vilka dom verkligen är. Som att det skulle vara något fel. Som att dom inte skulle duga som dom är. Så jävla trött på det här inrutade trångsynta samhällssynen.
Jag är inte rädd för experimentera med mitt utseende. Jag är inte rädd för att tänja på gränserna. Jag är inte rädd för att skapa mitt eget mode. Jag tror det enda som begränsar människan är livlös fantasi, okreativitet och... rädsla.
Efter att ha fått både positiv och negativ respons över hur jag väljer att klä mig har jag valt att göra en video för att ge min respons. Det här blir den första videon från Alchemists och ni får nu en liten inblick i hur våra videos kommer se ut.
/Chyde
Chyde goes Alchemists.
Det är mycket som händer. Det här kommer inte längre bara vara min blogg - utan min officiella hemsida. Mycket av mitt bloggande kommer ske på - alchemists.blogg.se - framöver. Klicka er in och läs varför. Jag kan börja med att presentera kort:
Jag och min vän, Prince H, är väldigt nära vänner och har bestämt oss för att göra revolution. Det här kommer bli en plats för dig att vända dig till när du bara känner för att läsa något intressant eller när du inte har någon annanstans att vända dig.
Det här kommer bli platsen vi lägger upp våra tankar och åsikter i form av inlägg, musik, bilder & videos. Där vi svarar på frågor och hjälper er med frågor om kärlek, vänskap, relationer eller bara livet i allmänt. Vi vill göra förändring.
Det blir platsen för dig som vill ha lite värme i vinterkylan eller kärlek till hjärtat.
Jag och min vän är kanske två helt nya personer för dig. Kanske är du en ny person för oss. Men jag hoppas iallafall att det här blir lika mycket av en ny upplevelse för dig, som det är för oss. Vi gör det av goda skäl. Vi gör det med hjärta. Vi gör det äkta.
Vi är Alchemists.
För er som önskade det - here you go.
Allting löser sig.
Tåget rullar in på perrongen. Med eftersmaken av cheeseburgare och goda skratt som jag delat med min vän, känner jag en vibration i fickan. Det här var nog 389:onde gången för dagen. Iphone, du vet... Displayen visar 'Dolt Nummer'.
Instinktivt svarade jag, då jag lever med inställningen att varje samtal kan vara på liv och död. För att varje samtal är viktigt för mig. Tänk om någon ringer mig i sina sista minuter i livet och jag bara tänker: 'äsch, skitsamma, den kan ringa senare'.
Samma inställning har jag också till när jag är med mina när och kära. Jag låter mobilen vara, svarar om det ringer, svarar på SMS om det är viktigt men annars har jag väldigt stor respekt för umgänget med mina egna. Det är så det fungerar i min värld.
Jag svarar.
- Hej...
- Jessika? Förlåt att jag inte ringde
- Nej, hehe... det är... ******
Det var en konstig känsla att vara glad att höra personens röst samtidigt som jag påmindes om hur länge sedan det var vi pratades vid. Jag visste att det var viktigt, för att vi inte pratas vid dagligen, det var sent på kvällen en vardag och...
...min magkänsla sade mig bara att det var viktigt. Plötsligt bröt hon ihop och bad så mycket om ursäkt. Hon bad om ursäkt för att hon inte hört av sig. Hon sa att hon försökt få tag i mig men aldrig vågat... höra av sig. För att hon skämdes.
För att hon visste hur mycket jag prioriterar min tid. För att hon visste hur viktig hon var för mig. För att hon visste att folk utnyttjat min vilja att hjälpa andra. Hon menade det hon sa. Jag hörde smärtan i hennes röst och... oroligheten i hennes gråt.
Jag förlät henne. För att hon gjorde rätt för sig. För att hon, förtjänar en andra chans. För att hon är... hon. Vi kom överens om att hon skulle ringa upp mig när jag kom hem. Där fortsatte vi prata tills jag nästan somnade.
Instinktivt svarade jag, då jag lever med inställningen att varje samtal kan vara på liv och död. För att varje samtal är viktigt för mig. Tänk om någon ringer mig i sina sista minuter i livet och jag bara tänker: 'äsch, skitsamma, den kan ringa senare'.
Samma inställning har jag också till när jag är med mina när och kära. Jag låter mobilen vara, svarar om det ringer, svarar på SMS om det är viktigt men annars har jag väldigt stor respekt för umgänget med mina egna. Det är så det fungerar i min värld.
Jag svarar.
- Hej...
- Jessika? Förlåt att jag inte ringde
- Nej, hehe... det är... ******
Det var en konstig känsla att vara glad att höra personens röst samtidigt som jag påmindes om hur länge sedan det var vi pratades vid. Jag visste att det var viktigt, för att vi inte pratas vid dagligen, det var sent på kvällen en vardag och...
...min magkänsla sade mig bara att det var viktigt. Plötsligt bröt hon ihop och bad så mycket om ursäkt. Hon bad om ursäkt för att hon inte hört av sig. Hon sa att hon försökt få tag i mig men aldrig vågat... höra av sig. För att hon skämdes.
För att hon visste hur mycket jag prioriterar min tid. För att hon visste hur viktig hon var för mig. För att hon visste att folk utnyttjat min vilja att hjälpa andra. Hon menade det hon sa. Jag hörde smärtan i hennes röst och... oroligheten i hennes gråt.
Jag förlät henne. För att hon gjorde rätt för sig. För att hon, förtjänar en andra chans. För att hon är... hon. Vi kom överens om att hon skulle ringa upp mig när jag kom hem. Där fortsatte vi prata tills jag nästan somnade.
Jag hade gått upp kl. 06:45 samma morgon. Åkt till skolan. Gått på mina lektioner. Kört ett hårt pass på gymmet efter lunchen. Haft ytterligare lektioner. Dragit till jobbet utan middag i magen och äntligen låg jag i min säng. Men hon var viktigare.
Hon var viktigare än min sömn just då. Jag kollade aldrig på klockan förutom när hon frågade. Hon är där jag en gång varit. Hon är där jag var, så jag gav henne alla tips jag hade för att göra situationen bättre. För det gjorde ingen för mig.
Även om folk fanns där för mig. Även om dom lyssnade, stöttade, sympatiserade med mig och gjorde det dom kunde för att få mig må bättre var det ingen som tagit sig den tiden. Så nu gav jag den till henne. Det här var igår kväll...
Jag vaknade precis och tänkte på henne. Ville bara tillägna henne det här inlägget.
Allting löser sig gumman.
Nytt år, nya träningspass, nya mål och nya upplevelser.
Startskottet för min idrottskarriär var år 2010 då jag sprang mitt första lopp någonsin - Hässelbyloppet (10km). Läs inlägget jag skrivit om det HÄR.
Jag trodde aldrig att jag redan året efter skulle springa min första halvmaraton på över den dubbla distansen (21.1km) - men det gjorde jag. Läs inlägget om det HÄR.
Det är ett nytt år nu. Nya träningspass, nya resultat, nya mål och nya upplevelser inom träningen. Jag ska först och främst anmäla mig till Midnattsloppet 2012 och sedan träna stenhårt inför Stockholm Halvmarathon 2012.
Har tänkt att Midnattsloppet bara ska vara som en uppvärmning inför halvmaran och mitt enda mål med det är att slå min förra tid på 50:38. Kommer springa den med en vän så även om det är tävling kommer det vara mycket för skojs skull.
Jag tänker fortsätta styrketräna som vanligt 3 dagar i veckan och konditionsträna 3 dagar. Har inte gått upp eller ner i vikt sedan jag slutade träna för 3 veckor sen på grund av feber och halsont. Har dock fuskat lite med armhävningar + magövningar.
Samt var jag ute förra fredagen och sprang 12km när jag var på bättringsväg bara för att hålla igång. Kanske var dumt gjort, men sånt är livet. Jag har alltid varit duktig på att ta risker... Häromdagen inskaffade jag även en chins-stång som ser ut såhär:
Har tänkt att Midnattsloppet bara ska vara som en uppvärmning inför halvmaran och mitt enda mål med det är att slå min förra tid på 50:38. Kommer springa den med en vän så även om det är tävling kommer det vara mycket för skojs skull.
Jag tänker fortsätta styrketräna som vanligt 3 dagar i veckan och konditionsträna 3 dagar. Har inte gått upp eller ner i vikt sedan jag slutade träna för 3 veckor sen på grund av feber och halsont. Har dock fuskat lite med armhävningar + magövningar.
Samt var jag ute förra fredagen och sprang 12km när jag var på bättringsväg bara för att hålla igång. Kanske var dumt gjort, men sånt är livet. Jag har alltid varit duktig på att ta risker... Häromdagen inskaffade jag även en chins-stång som ser ut såhär:
Om allt går enligt planerna så är det nya tag på måndag igen - i samband med skola och jobb. Det blir perfekt då jag fungerar så - allt eller inget. Finns ingen anledning till att göra något halvhjärtat. Det är bara slöseri med tid och energi.
Som människa vill man ha allt. Men man är inte villig att ge allt för det. Man kan få allt ändå men ändå saknas den där känslan utav... att vara förtjänt av det. Att jobba helhjärtat för något och sedan få det är som att ge en kvinna en orgasm dvs -
Maximalt tillfredsställande... och välförtjänt.
/Chyde
Maximalt tillfredsställande... och välförtjänt.
/Chyde
Depression - hur du blir lycklig igen.
Jag hatar mitt liv.
Jag hatar mig själv.
Jag vill ta självmord.
Jag är så fucking dålig.
Hur kände ni när det läste det? Om ni inte kände någonting, så har ni problem med era känslor. När någon säger något nedvärderande om sig själv eller mår dåligt gör det ont i mitt hjärta. Det gör ont, för dom har ont. Det gör ont, för att jag vet.
Jag vet hur det är. För att även jag är människa. För att även jag hatat mitt liv, hatat mig själv, velat ta självmord och tyckt att jag är så jävla dålig. 6 månader är vad jag gav mig själv för att bli lycklig. Uppoffrade allt annat för att ta hand om mig själv.
Från att inte ha brytt mig om mig själv alls till att bara bry mig om mig själv. Allt för att nå lyckan igen från att vara inskriven på Barn & Ungdomspsykiatrin. För att nå lyckan igen efter tester som visade att jag hade den svåraste graden av depression.
Från att ha gråtit så mycket till den punkten att jag inte kunde gråta mer. Från att vara världens tjockis, till att inte vara hungrig. Från att vara världens kåtbock, till att bli äcklad av allt som har med sex att göra. Jag vet precis hur det är...
Från att ha stått där på tågperrongen. Från att ha dragit kniven mot min hud. Från att ha skrivit "hejdå-brev" i form utav låttexter... Från att ha skitit i allt. Från att vara olycklig. Från att inte ha känt något alls... längre. Till den jag är idag.
Vill inte ha ditt medlidande. Vill inte ha din sympati. Det enda jag vill ha, är några minuter utav din tid att läsa det här inlägget och sprida det vidare, om det berör dig. För så som jag hjälpte mig själv, vill jag nu hjälpa er. Vi klarar det här tillsammans!
Det finns ingen lista med ingredienser till lyckan. Det finns inget recept med exakta mått. Och eftersom man inte riktigt vet var man ska börja väljer man att skita i det. För man orkar inte. Så jag tänker hjälpa er. Jag orkar åt varenda en av er.
- Acceptera att du inte klarar det här på egen hand.
- Berätta för nära och kära, sedan för din mentor eller chef.
- Gå till skolkurator / ring BUP el. psykolog och be om att få skriva in dig.
- Bryt kontakten med dåligt umgänge/dom som får dig må dåligt.
- Börja träna.
- Belöna dig själv.
- Skriv av dig genom dagbok, texter eller blogg.
1.
För att sanningen är att du inte skulle gått till mig
eller någon annan om du klarat dig själv.
eller någon annan om du klarat dig själv.
2.
För att det är viktigt att dina dom vet om hur du mår,
då det har en stor påverkan på ditt beteende och humör.
då det har en stor påverkan på ditt beteende och humör.
3.
För att du behöver professionell hjälp
och det finns dom som är utbildade till att hjälpa dig.
Klicka här för att komma till BUP
Klicka här för att komma till en psykolog
och det finns dom som är utbildade till att hjälpa dig.
Klicka här för att komma till BUP
Klicka här för att komma till en psykolog
4.
För att det är viktigt att även skolan vet hur du mår,
så att inte skolan eller jobbet blir en press för dig.
så att inte skolan eller jobbet blir en press för dig.
5.
För att dåligt umgänge kommer sakta ned dig
och hålla dig tillbaks på din väg emot lycka.
och hålla dig tillbaks på din väg emot lycka.
6.
För att kroppens glädjeämne 'endorfiner'
utsöndras vid fysisk aktivitet och gör att du mår bra.
utsöndras vid fysisk aktivitet och gör att du mår bra.
7.
För att belöningssystemet i hjärnan
kommer berätta för dig att gjort nånting bra.
kommer berätta för dig att gjort nånting bra.
8.
För att dina känslor behöver utlopp,
så att du sparar många tårar och utbryt.
så att du sparar många tårar och utbryt.
Precis i den här ordningen gjorde jag för att ta mig upp igen. Att berätta för sina nära och kära kändes svårt men det var en stor lättnad, inte bara för mig utan även för dom. Dom fick svar på många av sina frågor. Du behöver deras stöd, tro mig.
Att söka professionell hjälp känns konstigt. Från att alltid ha klarat sig själv, till att plötsligt lägga allt i någon främlings händer känns både läskigt, skrämmande men samtidigt... skönt. Det är en 'nu har jag åtminstone tagit tag i det' känsla.
När jag berättade för min mentor om det här, var han förstående och han tog ifrån mycket utav pressen jag kände från skolan genom att jag fick lämna in uppgifter en efter en. Han berättade även för dom andra lärarna, så dom också visste.
Att bryta kontakten med min flickvän gjorde ondast. Att bryta kontakten med vänner gjorde också väldigt ont men inte lika eftersom att dom hade dåligt inflytande på mig, till skillnad från min flickvän. Men du måste klippa banden HELT.
Träna gjorde jag redan men jag började träna MER och HÅRDARE och det skulle räckt med alla underbara endorfinkickar man fick. Men det jag också märkte var hur lugn jag blev. Man känner sig lyckligare, lugnare och många känslor får utlopp.
Jag belönade mig själv varje fredag med en fet jävla myskväll - bara för att jag älskar att mysa. Det gör jag fortfarande! Det hjälper mig igenom vardagarna fyllda med skola, jobb, träning, musik och stress. Film, choklad, godis, chips, dip, läsk...
You name it!
Att sätta ord på sina känslor är svårt ibland. Men att faktiskt få ner sina känslor i ord hjälpte mig, då jag inte bara fick ut mina känslor utan även kunde se min utveckling, hur jag blev lyckligare och lyckligare. Det handlar inte om målet utan resan dit, right?
DET ÄR MITT RECEPT FÖR ATT BAKA TILL SIG LYCKAN. Jag hoppas helhjärtat att du följer dessa råd och ger dig själv allt du förtjänar för att bli lycklig igen. Jag står vid din sida hela vägen och jag vill se dig lycklig igen! Så kör nu!
- Anledningen till att jag inte skrev upp saker som att utveckla intressen, skaffa nya vänner och relationer, eventuellt en kärlekspartner är för att du inte är redo för nya relationer om du inte har en bra relation med dig själv först och främst.
Nästa inlägg kommer handla om just det.
Att söka professionell hjälp känns konstigt. Från att alltid ha klarat sig själv, till att plötsligt lägga allt i någon främlings händer känns både läskigt, skrämmande men samtidigt... skönt. Det är en 'nu har jag åtminstone tagit tag i det' känsla.
När jag berättade för min mentor om det här, var han förstående och han tog ifrån mycket utav pressen jag kände från skolan genom att jag fick lämna in uppgifter en efter en. Han berättade även för dom andra lärarna, så dom också visste.
Att bryta kontakten med min flickvän gjorde ondast. Att bryta kontakten med vänner gjorde också väldigt ont men inte lika eftersom att dom hade dåligt inflytande på mig, till skillnad från min flickvän. Men du måste klippa banden HELT.
Träna gjorde jag redan men jag började träna MER och HÅRDARE och det skulle räckt med alla underbara endorfinkickar man fick. Men det jag också märkte var hur lugn jag blev. Man känner sig lyckligare, lugnare och många känslor får utlopp.
Jag belönade mig själv varje fredag med en fet jävla myskväll - bara för att jag älskar att mysa. Det gör jag fortfarande! Det hjälper mig igenom vardagarna fyllda med skola, jobb, träning, musik och stress. Film, choklad, godis, chips, dip, läsk...
You name it!
Att sätta ord på sina känslor är svårt ibland. Men att faktiskt få ner sina känslor i ord hjälpte mig, då jag inte bara fick ut mina känslor utan även kunde se min utveckling, hur jag blev lyckligare och lyckligare. Det handlar inte om målet utan resan dit, right?
DET ÄR MITT RECEPT FÖR ATT BAKA TILL SIG LYCKAN. Jag hoppas helhjärtat att du följer dessa råd och ger dig själv allt du förtjänar för att bli lycklig igen. Jag står vid din sida hela vägen och jag vill se dig lycklig igen! Så kör nu!
- Anledningen till att jag inte skrev upp saker som att utveckla intressen, skaffa nya vänner och relationer, eventuellt en kärlekspartner är för att du inte är redo för nya relationer om du inte har en bra relation med dig själv först och främst.
Nästa inlägg kommer handla om just det.
- Hur du utvecklar dina intressen.
- Hur du skaffar nya relationer.
- Hur du återupptar gamla.
- Hur du bygger dig ett socialt liv.
- Varför du behöver göra det.
- Hur du blir... lycklig igen.
/En som klarade det.
"Skulle du själv kunna gå ut med kjol på dig?"
Vadå uppochned? Jag vill ha den såhär.
August/Noddy/whatever the fuck you're called:
Vad har du för åsikt om att vi killar ska kunna bära kjol? Skulle du själv kunna gå ut med kjol på dig?
Chyde svarar:
Absolut. Det skulle du också kunna. Det är inte svårt alls. Du tar en kjol och sen sätter du på dig den. Människor lever så jävla inrutat. Dom är så fyrkantiga. Allt ska vara på ett visst sätt annars är det konstigt. Annars är det fel. Det går ju inte?
Det går. Det finns inget kön, ingen ålder, ingen kultur, ingen religion, ingenting som fysiskt hindrar dig från att göra det. Du kan ta en kjol och knyta den runt ditt huvud om du vill. Använd det som en hatt! Jag ser ingen skada i att klä sig hur fan man vill.
Redan under 1800-talets Romantik förknippades kilten med skottar. Även irländare och walesare har låtit kilten som det heter bli en del av den nationella traditionen. Och vi har turen att bo i ett land där man får klä sig som man vill. Varför inte ta vara på det?
Det går. Det finns inget kön, ingen ålder, ingen kultur, ingen religion, ingenting som fysiskt hindrar dig från att göra det. Du kan ta en kjol och knyta den runt ditt huvud om du vill. Använd det som en hatt! Jag ser ingen skada i att klä sig hur fan man vill.
Redan under 1800-talets Romantik förknippades kilten med skottar. Även irländare och walesare har låtit kilten som det heter bli en del av den nationella traditionen. Och vi har turen att bo i ett land där man får klä sig som man vill. Varför inte ta vara på det?
Ser inte så jävla dumt ut.
Alla förtjänar en chans. Vissa en andra.
Jag bits inte...
Eller jo... ibland. Men jag ger alla en chans. Jag har lite överseende för folk som vill tänja på gränserna. Jag visar min respekt för dom, då min respekt mot andra och mig själv är väldigt hög. Även fast jag inte förstår mig på personen respekterar jag den.
Varför?
För jag vet hur mycket fördomar begränsar och hur lite dom kan stämma om personen. Jag vet hur mycket fina människor det finns som skyddar sina hjärtan genom att vara riktiga assholes. Men är du ett asshole på riktigt - är du inte välkommen in i mitt liv.
loloftajagsäger:
waaaaow! du har verkligen förändrats :o
vad fick dig o byta stil? jag minns att du var rappare o de innan
Chyde svarar:
Intressant fråga. Jag har alltid sett det som tre olika stilar: Klädstilen, musikstilen och livsstilen. När jag först fastnade för hip-hopen var det alla 3 som gällde. Då var jag 10 år gammal. Sen växte jag upp och insåg att livsstilen inte passade ihop med min.
Jag tröttnade. Jag tröttnade på klädstilen. Jag tröttnade på reglerna, vad man måste och inte måste. Så jag tog risken och började experimentera mig fram. Min klädstil skulle jag vilja säga är en blandning av casual, rock n roll, punk och gothic.
Det handlar om att man ska trivas och känna sig bekväm och det känns som att jag hittat en stil jag trivs med och jag fortsätter hela tiden experimentera mig fram. Man lever bara en gång så mycket som jag vet - varför inte go all out?
Jag rappar fortfarande och min livsstil är ganska... ovanlig har jag fått höra. Så nu vet ni alla som undrar. Och nästa gång: Om du ändå tagit dig tiden att klicka dig hit, rota igenom gamla inlägg & kommentera, kan du väl skriva ditt namn.
Så vi kan kommunicera som vuxna människor menar jag.
Latest tracks by Chyde
Tredje piercingen. Tredje gången gillt... Eller?
Häromdagen skulle en vän till mig pierca sin näsa som han tänkt över ett tag. Själv har jag tänkt på att ta en i underläppen så jag bestämde mig för att pierca mig samtidigt. Och eftersom att många ville ha video på när dom togs, gjorde vi en.
Har ni några piercingar? Var tycker ni det är snyggast på kille/tjej?
Håller du med om att åldern bara är en siffra?
Anonym frågar:
1. Håller du med om att åldern bara är en siffra?
2. Hur går de med ditt kärleksliv, chyde?
3. Brukar du flirta ofta?
Bra blogg
2. Hur går de med ditt kärleksliv, chyde?
3. Brukar du flirta ofta?
Bra blogg
Chyde svarar:
1. Om du syftar på sammanhanget att åldern inte har någon betydelse när det gäller att bli tillsammans med någon, håller jag med om det. Alla mina ex-flickvänner har varit äldre än mig, men också sagt att dom ibland känner sig yngre än mig.
Jag tror att åldern sitter i huvudet.
2. That's none of your damn business woman! Nej men... Det går bra. Har inga problem att attrahera partners utav det andra könet men har inte vidareutvecklat något ännu. Och det är av det enkla skälet att skönhet är vanlig. Det räcker inte.
Det måste finnas mer än det som möter ögat, för att jag ska få intresse.
3. Jag brukar få höra att jag är flörtig av mig men att det samtidigt är charmigt. Och det är ingenting jag tänker på så jag antar att jag är så naturligt. Jag är bara en person som tycker om att bjuda på mig själv och få andra att bjuda på sig själva.
4. Tackartackar!
/Chyde
Jag tror att åldern sitter i huvudet.
2. That's none of your damn business woman! Nej men... Det går bra. Har inga problem att attrahera partners utav det andra könet men har inte vidareutvecklat något ännu. Och det är av det enkla skälet att skönhet är vanlig. Det räcker inte.
Det måste finnas mer än det som möter ögat, för att jag ska få intresse.
3. Jag brukar få höra att jag är flörtig av mig men att det samtidigt är charmigt. Och det är ingenting jag tänker på så jag antar att jag är så naturligt. Jag är bara en person som tycker om att bjuda på mig själv och få andra att bjuda på sig själva.
4. Tackartackar!
/Chyde
Håller ni med om att åldern bara är en siffra?
Hur man får en tjejs telefonnummer.
Johan frågar:
Tja chyde!
Jag har läst många av dina inlägg och vill börjs med att säga att jag tycker du är himla bra på de sociala spelet och att svara på frågor!!!
Här kommer min fråga: detta kansle verkar lite patetiskt att fråga om, men det är något som jag grusar mig mycket över varje gång som jag har kontakt med en tjej. När är det bästa tillfället att fråga om en tjejs nummer? Hur gör man det på bästa sätt? Och hur ska man fråga utan att visa allt för mycket intresse?
Hoppas du orkar svara /Johan
Chyde svarar:
FLER TIPS FRÅN KÄRLEKSCOACHEN?
Tips från kärlekscoachen.
Niklas frågar:
Hej Chyde!
Jag har en fråga jag skulle vilja ställa till dig som jag kom och tänka på när jag läste detta. Jag är väldigt vädigt attraherad av en tjej, och jag har hyfsad kontakt med henne och så. Men jag undrar, hur ska jag fånga hennes intresse på en högre nivå om du förstår hur jag menar.
Jag är lite små charmig mot henne och jag har hyfsat självförtroende. Det enda jag grämar mig över är att jag inte har utseendet på min sida direkt, jag är inte ful, men inte särskilt snygg heller.
Så min egentliga fråga är, hur ska jag ta det steget längre med henne utan att det blir för obvious(eller det kanske ska vara obvious?) Och min andra fråga hur attraherar man en tjej om man inte riktigt har utseendet på sin sida?
Extremt tacksamm för svar!!
/Niklas
/Niklas
Chyde svarar:
Hi there!
Jag förstår vad du menar. Personligen tror jag mycket på evolutionen. Att vissa saker i oss är instinktiva och att attraktion sitter i instinkter och därav inte är något vi kan kontrollera. Och evolutionen säger att tjejer inte bryr sig lika mycket om utseende.
9 tjejer av 10 som jag pratat med söker en kille som kan ta hand om dom. Som kan skydda dom. Stötta dom. Dom söker mer inre egenskaper hos killen och det är därför tävlingen mellan utseéndet inte är lika viktigt för killar. Tjejer söker mer än så.
Givetvis brukar utseendet spela roll men verkligen inte vara viktigast. Och det är också därför som tävlingen om utseéndet är så stort bland tjejer. Vem som är snyggast. Det är därför tjejer kollar snett på varandra och ständigt tävlar mot varandra. Dom gör det för att vi killar dras mer till utseénde och det är ingenting vi kan kontrollera.
Jag behöver inte en tjej att ta hand om mig på samma sätt. Jag behöver ingen tjej att skydda mig. Jag söker inte samma inre egenskaper som en tjej gör hos mig. Är du med?
Så get that thing out of your head, att ditt utseende inte räcker. Du kan få en 10:a med ditt utseende. Det finns tjejer som jag tappat hakan för när jag såg dom som andra sekunden satt i mitt knä och jag skämtar inte. Dom kan sitta i ditt knä med.
Tänk såhär: ÄR INTE DU DEN BÄSTA KILLEN FÖR HENNE? Om inte, är det där du måste ändra ditt sätt att se på saken. Om du vet att du är det, gäller det bara att kunna visa det utan att samtidigt visa för mycket intresse. Låt mig förklara varför:
Går du emot någon rakt på för fort, kommer personen automatiskt backa. Den känner sig hotad. Logiskt, right? Det är precis det som händer när intresset visas för fort. Hon vill veta hur du är som kille, få intresse för dig INNAN du visar ditt intresse.
Så låt det ha sin naturliga gång. Steg för steg. Attraktion följt utav => intresse följt utav => intresse tillbaka. Och ni har nu börjat gilla varandra. Så gör inga stora steg. Med det menar jag: Låt det ske naturligt. Och VÅGA RÖRA HENNE!
Om det är samma tjej du vill bli tillsammans med och eventuellt ha sex med, så våga röra henne! Gå inte från ingenting till att helt plötsligt vilja kyssa henne. Det är det många killar gör. Dom hoppar över en hel barriär, som om kyssas är den största grejen?
Om hon inte kan hålla din hand, gå arm i arm, eller låta dig hålla om henne utan att det känns obekvämt, hur ska hon kunna kyssa dig? Allting sker i processer och det är viktigt att du vågar ta på henne (misstolka mig inte eller gör det om du vill).
Att bli fysisk med en tjej är ett sätt att indirekt visa intresse på och det räcker. Utifrån hur hon reagerar på din fysiska kontakt, kan du bilda dig en uppfattning om hur intresserad hon är. Låt oss säga att du kramar henne och inte släpper dig...
Eller att du masserar henne och hon frågar om mer. Eller att du tar hennes hand och lägger den runt din arm och den stannar kvar... Ja, vad säger det egentligen? Våga röra henne och lyssna på signalerna du får från henne. Låt det ske naturligt.
Öppna inte upp dig som en bok helt plötsligt och explodera. Låt det ske naturligt.
9 tjejer av 10 som jag pratat med söker en kille som kan ta hand om dom. Som kan skydda dom. Stötta dom. Dom söker mer inre egenskaper hos killen och det är därför tävlingen mellan utseéndet inte är lika viktigt för killar. Tjejer söker mer än så.
Givetvis brukar utseendet spela roll men verkligen inte vara viktigast. Och det är också därför som tävlingen om utseéndet är så stort bland tjejer. Vem som är snyggast. Det är därför tjejer kollar snett på varandra och ständigt tävlar mot varandra. Dom gör det för att vi killar dras mer till utseénde och det är ingenting vi kan kontrollera.
Jag behöver inte en tjej att ta hand om mig på samma sätt. Jag behöver ingen tjej att skydda mig. Jag söker inte samma inre egenskaper som en tjej gör hos mig. Är du med?
Så get that thing out of your head, att ditt utseende inte räcker. Du kan få en 10:a med ditt utseende. Det finns tjejer som jag tappat hakan för när jag såg dom som andra sekunden satt i mitt knä och jag skämtar inte. Dom kan sitta i ditt knä med.
Tänk såhär: ÄR INTE DU DEN BÄSTA KILLEN FÖR HENNE? Om inte, är det där du måste ändra ditt sätt att se på saken. Om du vet att du är det, gäller det bara att kunna visa det utan att samtidigt visa för mycket intresse. Låt mig förklara varför:
Går du emot någon rakt på för fort, kommer personen automatiskt backa. Den känner sig hotad. Logiskt, right? Det är precis det som händer när intresset visas för fort. Hon vill veta hur du är som kille, få intresse för dig INNAN du visar ditt intresse.
Så låt det ha sin naturliga gång. Steg för steg. Attraktion följt utav => intresse följt utav => intresse tillbaka. Och ni har nu börjat gilla varandra. Så gör inga stora steg. Med det menar jag: Låt det ske naturligt. Och VÅGA RÖRA HENNE!
Om det är samma tjej du vill bli tillsammans med och eventuellt ha sex med, så våga röra henne! Gå inte från ingenting till att helt plötsligt vilja kyssa henne. Det är det många killar gör. Dom hoppar över en hel barriär, som om kyssas är den största grejen?
Om hon inte kan hålla din hand, gå arm i arm, eller låta dig hålla om henne utan att det känns obekvämt, hur ska hon kunna kyssa dig? Allting sker i processer och det är viktigt att du vågar ta på henne (misstolka mig inte eller gör det om du vill).
Att bli fysisk med en tjej är ett sätt att indirekt visa intresse på och det räcker. Utifrån hur hon reagerar på din fysiska kontakt, kan du bilda dig en uppfattning om hur intresserad hon är. Låt oss säga att du kramar henne och inte släpper dig...
Eller att du masserar henne och hon frågar om mer. Eller att du tar hennes hand och lägger den runt din arm och den stannar kvar... Ja, vad säger det egentligen? Våga röra henne och lyssna på signalerna du får från henne. Låt det ske naturligt.
Öppna inte upp dig som en bok helt plötsligt och explodera. Låt det ske naturligt.
Det är mina tips. Tack för mig och lycka till!
FLER FRÅGOR?
FLER FRÅGOR?
FRÅGESTUND!
Sebastian frågar:
Hej Erik! Du som verkar ha erfarenhet av relationer och brudar. Jag har känslor för en tjej på min skola, men har för lågt självförtroende för att våga prata med henne. Jag vågar inte ens möta hennes blick. Har du något tips på hur jag kan komma över min rädsla och främst mitt dåliga självförtroende? Ett citat vore nog till stor hjälp.
Såg den här ligga bland kommentarerna och ville passa på och hjälpa dig, från en man till en annan man i nöd. Först och främst: Det du känner, känner vi alla. Vi alla killar har samma rädsla för att gå fram, särskilt om vi redan förälskat oss i henne.
Och tro mig - många killar har kommit till mig och beskrivit liknande det du känner och velat ha hjälpt samt alla mina vänner, som mer eller mindre flockas omkring tjejer, känner samma rädsla för att 'make a move' när dom tycker om en tjej.
Sen finns det ju dom som går fram, tar tjejen på röven, kallar henne sexig och vill ha hennes nummer. Men det är samma snubbar som bara vill trycka henne och kasta henne. Du vet vilka jag menar och utifrån det du skrev känns du inte som en av dom.
När det gäller att komma över din rädsla finns det bara ett sätt - att möta den. Hur klyschigt det än låter. Så hur möter du den här rädslan? Hur vågar du gå fram? Genom att inte ge dig själv en chans att tveka. Gör som mig och räkna till 3.
Sen går du bara fram. Det brukar underlätta att prata om något som inte visar något intresse från ditt håll. För det är det som skapar den här jobbiga stämningen när man pratar med en tjej. Hon vet att du är intresserad och allt du säger...
blir på något vis ett försök i att vinna hennes intresse. Gör inte det. Hon är van med killar som kommer fram och stöter på henne varje dag. Var inte en av dom. Öppna konversationen med något spontant... Låt mig ge dig ett exempel:
Fråga om hon vet var rektorn sitter. Som att du kunde frågat vemsomhelst, men att hon bara råkade stå/sitta där. Sen säger man att humorn är nyckeln till hjärtat. Och om det är hennes hjärta du vill vinna, kasta in humor. Jag skulle sagt något i stil med:
- "Gått i skolan i 3 år men vet inte var rektorn sitter... Haha, but hey that's me"
Isen är nu bruten. Du kan fortsätta konversationen genom att gå vidare till nästa ämne att prata om men bara att du gått fram har gjort att du övervunnit din rädsla så närsomhelst kan du tacka och gå därifrån för att leta efter "rektorns kontor".
Du kan nu vara stolt över dig själv. Hon vet vem du är! Det blir lättare nästa gång ni ses att prata. Du har inte visat något intresse och är därav inget hot för henne. Hon vet att du inte är ute efter henne vilket gör det ännu lättare att prata.
När det gäller ditt dåliga självförtroende kan jag hjälpa dig med ett citat som antingen kommer få dig att backa bak för att stanna där eller backa bak för att ta sats och kasta dig mot framgång. Det här är ett citat jag påminner mig om dagligen:
"Either you are the observer, or you are the observed"
Det menar att du antingen är den som observerar, eller den som blir observerad. Och alla vill bli observerade, hur dåligt självförtroende vi än har. Så vill du öka ditt självförtroende är mitt tips att våga ta för dig. Vad du än är bra på, framför det.
Min passion är musik. Jag hamnar ofta i situationer där jag freestylar/rappar i en grupp med en tjej som jag kan vara intresserad av. Då är det min tid att skina och visa vem som förtjänar att bli observerad. Hamna i situationer där du blir observerad.
Ju mer observerad du blir, ju mer du vågar ta för dig, desto större chans är det att du får uppskattning och uppskattning höjer självförtroende och att våga ta för sig höjer självförtroende då du bevisar inte bara för andra - utan dig själv att du kan.
Det var allt för mig nu och lycka till. Säg till om du undrar något mer.
Ni andra som har några frågor: Skriv och jag svarar inom kort med text/video.
Chyde svarar:
Yo, dude.
Såg den här ligga bland kommentarerna och ville passa på och hjälpa dig, från en man till en annan man i nöd. Först och främst: Det du känner, känner vi alla. Vi alla killar har samma rädsla för att gå fram, särskilt om vi redan förälskat oss i henne.
Och tro mig - många killar har kommit till mig och beskrivit liknande det du känner och velat ha hjälpt samt alla mina vänner, som mer eller mindre flockas omkring tjejer, känner samma rädsla för att 'make a move' när dom tycker om en tjej.
Sen finns det ju dom som går fram, tar tjejen på röven, kallar henne sexig och vill ha hennes nummer. Men det är samma snubbar som bara vill trycka henne och kasta henne. Du vet vilka jag menar och utifrån det du skrev känns du inte som en av dom.
När det gäller att komma över din rädsla finns det bara ett sätt - att möta den. Hur klyschigt det än låter. Så hur möter du den här rädslan? Hur vågar du gå fram? Genom att inte ge dig själv en chans att tveka. Gör som mig och räkna till 3.
Sen går du bara fram. Det brukar underlätta att prata om något som inte visar något intresse från ditt håll. För det är det som skapar den här jobbiga stämningen när man pratar med en tjej. Hon vet att du är intresserad och allt du säger...
blir på något vis ett försök i att vinna hennes intresse. Gör inte det. Hon är van med killar som kommer fram och stöter på henne varje dag. Var inte en av dom. Öppna konversationen med något spontant... Låt mig ge dig ett exempel:
Fråga om hon vet var rektorn sitter. Som att du kunde frågat vemsomhelst, men att hon bara råkade stå/sitta där. Sen säger man att humorn är nyckeln till hjärtat. Och om det är hennes hjärta du vill vinna, kasta in humor. Jag skulle sagt något i stil med:
- "Gått i skolan i 3 år men vet inte var rektorn sitter... Haha, but hey that's me"
Isen är nu bruten. Du kan fortsätta konversationen genom att gå vidare till nästa ämne att prata om men bara att du gått fram har gjort att du övervunnit din rädsla så närsomhelst kan du tacka och gå därifrån för att leta efter "rektorns kontor".
Du kan nu vara stolt över dig själv. Hon vet vem du är! Det blir lättare nästa gång ni ses att prata. Du har inte visat något intresse och är därav inget hot för henne. Hon vet att du inte är ute efter henne vilket gör det ännu lättare att prata.
När det gäller ditt dåliga självförtroende kan jag hjälpa dig med ett citat som antingen kommer få dig att backa bak för att stanna där eller backa bak för att ta sats och kasta dig mot framgång. Det här är ett citat jag påminner mig om dagligen:
"Either you are the observer, or you are the observed"
Det menar att du antingen är den som observerar, eller den som blir observerad. Och alla vill bli observerade, hur dåligt självförtroende vi än har. Så vill du öka ditt självförtroende är mitt tips att våga ta för dig. Vad du än är bra på, framför det.
Min passion är musik. Jag hamnar ofta i situationer där jag freestylar/rappar i en grupp med en tjej som jag kan vara intresserad av. Då är det min tid att skina och visa vem som förtjänar att bli observerad. Hamna i situationer där du blir observerad.
Ju mer observerad du blir, ju mer du vågar ta för dig, desto större chans är det att du får uppskattning och uppskattning höjer självförtroende och att våga ta för sig höjer självförtroende då du bevisar inte bara för andra - utan dig själv att du kan.
Det var allt för mig nu och lycka till. Säg till om du undrar något mer.
Ni andra som har några frågor: Skriv och jag svarar inom kort med text/video.
Vad handlar livet om?
Ibland stannar jag till och tänker... Vad handlar livet om? Varför reser jag mig varje gång jag faller? Varför bryr jag mig? Hur orkar jag? Det finns en video som ger mig tårar. Det finns en video som ger mig rysningar i hela kroppen. Det finns en video...
En video som visar mig i en annan kropp. En video som ger mig styrka när jag inte orkar. En video jag vill dela med er ikväll. En video jag vill att ni delar med andra som behöver styrka till att resa sig när dom faller. En video som påminner er om...
Varför ni aldrig ska ge upp. Ställ er upp mina soldater... Jag tror på er.
En video som visar mig i en annan kropp. En video som ger mig styrka när jag inte orkar. En video jag vill dela med er ikväll. En video jag vill att ni delar med andra som behöver styrka till att resa sig när dom faller. En video som påminner er om...
Varför ni aldrig ska ge upp. Ställ er upp mina soldater... Jag tror på er.
Se denna också. Med tårar och en klump i halsen skriver jag det här:
Svikande motivation? Jag tar tillbaka det.
Jag behövde i genomsnitt ungefär 7 timmars sömn för att må som bäst i vår/somras har jag räknat ut. Nu ligger det genomsnittet på ungefär 10. Sov nyss 12 timmar och var fortfarande trött när jag vaknade. SHIT IS SICK!
Ni vet det där med svikande motivation? - Jag tar tillbaka det. Igår kom jag till gymmet endast med en träningsväska och en energidryck i sidofacket. Den skulle komma till bra användning så seg och otaggad som jag var.
Kände mig precis som när jag skrev det förra inlägget. Upp på löpbandet... Händerna invridna i papper som alltid och jag var redo. Började väldigt lugnt och ökade allteftersom jag kände. Efter 60min + 3min nedvarvning hamnade jag exakt på 10km.
Brände 715kcal och gjorde sedan 120 crunches/situps. Det kändes som ett bra comeback-pass. Nu idag är det dags för rygg. Håller på och kokar pasta som min frukost nu. Det ger mig alltid en jävligt bra energi efter några timmar, vilket blir lagom.
Nu måste jag dra. Ett stort tack till er som bryr er och som peppade mig!
Till er som undrar hur mina 120 crunches/situps ser ut:
